Ifall man skulle fråga Syriens president Assad om han tycker det är en bra idé att Ryssland drar tillbaka sina styrkor skulle ett ärligt svar vara.
– Nej, självklart inte.
Putins aktion är en knäpp på näsan på diktatorn. En varning att ta fredssamtalen på allvar.
Rysslands bombningar har vänt krigslyckan i Syrien och fungerat som en livförsäkring för den syriska regimen. Assad har återtagit 400 byar och städer.
Men när han började prata om att återta hela Syrien från rebellerna tyckte Putin det var dags att sticka hål på ballongen med ökat självförtroende.
Att han gjorde det samma dag som fredförhandlingarna återupptogs var givetvis ingen slump.
Tajmingen ger Putin chansen att framstå som fredens försvarare och samtidigt uppträda som någon form av segrare i ett krig där det hittills bara existerat förlorare.
De ryska förlusterna i Syrien har varit minimala samtidigt som det militära avtrycket varit betydande. Lika bra att sluta på topp istället för att tvingas uppleva ett nytt haveri liknande det efter Rysslands invasion av Afghanistan 1979. Ett militärt äventyr som slutade med Sovjetunionens kollaps.
Putins besked punkterar bilden som han försökt ge att ett huvudsyfte var att bekämpa Islamska staten. Ryssarna har framförallt bombat andra rebellgrupper som slåss mot Assad. De IS-grupper man inriktat sig på är ryssar som rest till Syrien för att slåss på IS sida. Putins hävdar att de ryska bombningarna dödat 2 000 ”ryska banditer”.
För ögonblicket ser det ut som den USA-ledda koalitionen får fortsätta sin kamp mot IS utan Rysslands hjälp.
Ryssland drar sig inte ur Syrien helt. Man behåller flottbasen i Tartus och den nya flygbasen i Latakia. Putin kan när som helst och på rätt kort varsel återuppta bombningarna ifall regimen Assad åter skulle vara hotad. Eftersom inget sagts officiellt om hur många ryska trupper som finns i Syrien är det ingen som vet hur komplett tillbakadragandet blir.
Så länge Assad och hans klan sitter kvar så kan Ryssland behålla sitt enda återstående fotfäste i Mellanöstern. En viktig pusselbit i Putins plan för att återupprätta Rysslands stormaktsstatus.
Syrienäventyret har dessutom, ur rysk synvinkel, fört det goda med sig att ingen längre pratar om Rysslands krig i östra Ukraina eller annekteringen av Krim. Istället sitter Ryssland åter med vid de stora spelarnas bord och president Obama har inte längre råd att inte svara när Putin ringer. Senast talades de vid i går.
Ett stopp för Rysslands bombningar minskar också risken för nya militära konfrontationer mellan Nato-landet Turkiet, som i november sköt ner ett ryskt stridsflygplan, och Ryssland.
Tillbakadragandet kan också vara goda nyheter för fredssamtalen om Syrien. Förhoppningsvis inser Assad att även regimen måste göra eftergifter om kriget ska få ett slut. Rysslands har stärkt Assads kort men Putin visar tydligt att stödet har en gräns.
Framförallt gäller det att få alla sidor att stanna kvar vid förhandlingsbordet och ge samtalen en chans. Misstron är så djup att det inte krävs mycket för att någon ska resa sig upp och gå. Det gäller att skjuta den värsta knäckfrågan så långt in i framtiden som möjligt, den om vad som ska hända med Assad.
Som Staffan de Mistura, FN-sändebud för Syrien uttryckte det.
– Den enda plan B som finns är en återgång till fullskaligt krig.