Helene Johansson Wifvesson, 49, fick en nervskada i armen hon var 19 år.
Efter många år av kämpande har hon i dag en lönebidragsanställning.
Och är överlycklig.
– Jag hade inte haft ett jobb utan lönebidrag. Här känner jag mig uppskattad, inte utnyttjad.

Vi efterlyste positiva exempel här i bloggen. Personer som upplever bidragsjobb som en möjlighet och inte ett hinder. Flera har hört av sig och tycker att vi måste nyansera bilden av till exempel lönebidrag.
Helene Johansson Wifvesson är en av dem.
Hon arbetade som undersköterska när hon skadade armen illa. Hon fortsatte att arbeta trots smärtan. Men till slut gick det inte längre. Då arbetade hon i landstinget men kände inte att hon fick det stöd och den hjälp hon behövde.

På Arbetsförmedlingen fick hon höra att hon måste ha en nedsatt arbetsförmåga på minst 50 procent för att lönebidrag skulle komma i fråga. Men på sjätte påtryckningen fick hon klartecken att börja arbetspröva. Då hade hon kämpat i 14 år.
– Jag fick en praktikplats och blev erbjuden ett arbete som projektassistent.

Hon arbetar nu på Handikapprörelsens Idé- & Kunskapscentrum i Växjö. Där får arbetsgivaren bidrag för alla anställda utom för arbetsledaren.
– Det är jättesvårt att få jobb när man har en funktionsnedsättning. Det är nästan omöjligt, säger Helene Johansson Wifvesson.

För henne har lönebidraget inneburit ett lyft. Även om det inte gör någon större skillnad ekonomiskt.
– Jag jobbar 25 procent och har sjukersättning och livränta upp till heltid. Eftersom jag har livränta så är det enda “extra” jag tjänar jobbskatteavdraget, men pengarna spelar ingen roll – jag vill jobba det jag kan.