Arbetsförmedlingen i Falun testade en lite annorlunda metod för att föra statistik över hur många personer som kom ut i praktik och utbildning. För varje nytt beslut som skrevs la man en godis i en burk i fikarummet, visar två interna mejl som Aftonbladet tagit del av.
– Det är så förnedrande, värre än en lekstuga. Det är galet att ett statligt verk får bedrivas på den här låga nivån, säger en tidigare anställd.

Men sektionschefen Elisabet Fyhr, som skickat mejlen, försvarar godissystemet.
-Vi har pratar om pingisbollar och olika pedagogiska sätt att visa att det vi gör tillsammans ger resultat. Jag tror att det funkade ganska bra, när man ser det här framför sig så blir det mer verkligt, säger hon.

Godissystemet togs i bruk 20 maj 2010. Elisabet Fyhr skriver: ”Vi ska tom 4 juni fylla på med 95 nya beslut, för varje nytt beslut som skrivs läggs en godis i burken som finns i fikarummet. På eftermiddagen den 4 juni ska burken innehålla minst 95 godisar och då kan vi kanske börja äta av dem.”

Den 10 juni kom sedan resultatmejlet:

Peter Heidkamp är chef på Arbetsförmedlingen i Falun och tillträdde på posten under maj 2010.
– Jag har ett minne av att det var någon typ av belöningssystem, jag tror att det var kolor. Det var ett system som var igång och de signaler jag fick var att ingen tyckte att det var något fel med det. Så då gjorde vi ingenting åt det, säger han.

Syftet var att göra en kul grej av det, enligt Heidkamp som ändå förstår att systemet kan upplevas som problematiskt.
– Det här handlar om en person som blir symboliserad av en godis, då blir det väldigt fel och det känns inte okej. Risken är att det blir missförstånd och att man kan känna sig förminskad, säger han.

Flera medarbetare upplevde systemet som förnedrande men vågade inte klaga, enligt vår källa som då var anställd på Arbetsförmedlingen i Falun.
– Det var ingen som tordes säga något men det var en arbetsmiljö där man inte mådde bra. De behandlade oss som dagisbarn, men inte ens dagisbarn går på det här med godisbelöning.

Varken Heidkamp eller Fyhr uppfattade det som att någon av medarbetarna var kritiska till godissystemet.
– Jag tror att de flesta tyckte att det här var en rolig grej. Sen är det inte så roligt att få uppdrag när vi förväntas prestera ett visst antal beslut under en viss tid, det kan kännas fyrkantigt eftersom vi har med människor att göra, säger Elisabet Fyhr.

Men tror du inte att ni gör saken värre genom att låta de här människorna symboliseras av rollokolor?
– Jag har inte gjort någon koppling mellan den sökande och en kola. Det är ett sätt att synliggöra att vi faktiskt har gjort skillnad.
Men i praktiken så motsvarade ju en kola en person?
– I förlängningen kan det vara så och det är något positivt att vi också gav någon möjligheten att komma ut på arbetsmarknaden.