Ida, 39, har haft tre kommunala anställningar med lönebidrag de senaste tre åren. Inte en enda resulterade i ett riktigt jobb.
– De hade inte råd att behålla mig när bidraget försvann. Det kändes extra snopet eftersom jag hela tiden fick höra att det gick bra, säger hon.

Ida hade varit utbränd och deprimerad ett par år och hade ingenting att falla tillbaka på. Lönebidragsjobbet blev hennes hopp om en fast anställning.
– Jag ville börja lite mjukare och det kändes som en trygghet att ha Arbetsförmedlingen i ryggen. Det skulle vara ganska lätt att få jobb den vägen också, menade de. Och jag köpte det, säger hon.

Men första anställningen på en kommunal verksamhet för förståndshandikappade blev inte vad hon hade tänkt sig.
– Jag var inte jämlik med kollegorna. Man var inte där på samma villkor, hade inte samma chef och fick inte vara med på mötena.

Efter ett år med lönebidrag minskade deras behov och Ida fick jobb på ett annat ställe. Det blev bara värre.
– Det enda de satte mig på att göra var skitjobbet. Diska, städa och ta hand om tvätt. Och jag har en arbetsskada från ett gammalt lagerjobb som gör att jag egentligen inte ska göra de här tunga jobben, säger hon.

Det var meningen att Ida skulle samla på sig erfarenhet, men ingen lyssnade när hon bad om att få vara med i den pedagogiska verksamheten.
– De hade ställt in sig på att om man kom in med bidrag så var man lite dum i huvudet. Om jag inte gjorde som de sa så blev jag utskälld för att jag inte följde deras pekpinnar. Det var helt enkelt inte värdigt, säger hon.

Sista anställningen blev som elevassistent i en förskoleklass med barn som hade speciella behov. Hon trivdes bra och jobbade heltid, likvärdigt med kollegorna – helt gratis för kommunen. Men i månadsskiftet mars/april tog hennes bidragsperiod slut. Så också hennes anställning.
– Det fanns inte pengar och arbetsförmedlingen beviljade inte mer stöd. Arbetsgivare frågade om det fanns fler som jag, säger hon.

Luften gick ur Ida som dessutom är gravid i sjunde månaden.
– Nu sitter man riktigt på pottkanten. Det är sådana som jag som gör att det går runt, annars skulle de aldrig klara det. Det finns uppenbarligen behov, men inga pengar.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Ida har i alla fall tre nya erfarenheter på cv:t och försöker se ljust på framtiden.
– Jag ser ljuset i tunneln och hoppas att jag ska hitta någonting. Men det är ju ett lotteri.

Fotnot: Ida är ett fingerat namn