Ni borde ha lyssnat på mig

Jag har en gåva, att kunna förutspå augustivädret redan i april, ungefär samtidigt som SMHI:s meteorologer börjar stamma fram sina juni-juli-prognoser. Nån journalist frågar ”Men augusti då?” och meteorologerna gör uppgivna gester och säger ”Ingen kan veta”.

Samtidigt satt jag i soffan, höjde ett pekfinger i luften och visste att augusti, det blir en solig och varm månad. Detta berättade jag om för alla som ville lyssna. ”Ta semester i augusti”, viskade jag och spände ögonen i dem. ”Det blir så varmt att till och med statyerna kommer svettas”. Få lyssnade. Några hävdade att jag ”killgissade”. Vissa skrattade rått. Andra, som min egen Linnea, som ändå levt med mina kusliga kontakter med vädergudarna i flera år himlade med ögonen.

Jag vet nu att jag än en gång hade rätt. Hur jag kan konstatera detta? Jo, för att jag sitter i en t-shirt och ett par alldeles för korta shorts på en uteservering och läser kisande Dagens Nyheter. Regn? Haha. Jag behöver inte ens se väderprognosen de närmsta dagarna. Jag har ju redan sett den. I mitt inre. I april. Jag går in på sociala medier och söker upp de människor som hånat mig. De som baktalat mig. Jag njuter av bilder där de sitter bleka och instängda på kontor med sorgsna blickar. De kanske minns sina patetiska försök att bada i juli, frusna grillkvällar i täckjackor på altaner, kubbmatcher i sju plusgrader och regn?

Själv ska jag strax göra en kroatisk radiointervju. Dåsig av värme. I solglasögon.