Har ägnat ett par timmar under eftermiddagen åt att prata med poliser, mestadels närpoliser och poliser i yttre tjänst, om rapporten ”Vad gör polisen egentligen”.

Stämmer den bild Holgersson och Knutsson ger av deras vardag?

Här kommer tre reaktioner:

Erik, polis i Sundsvall:

– Det känns väldigt lite med bara 1 procent fotpatrullering. Jag upplever att vi fotpatrullerar mer än så, även om vi så klart skulle kunna kliva ur bilen lite oftare än vad vi gör.

– Utanför storstäderna ska vi täcka stora områden och behöver bilen för att kunna göra ingripanden. Vi måste hela tiden väga det mot trygghetskänslan som fotpatrullering ger hos allmänheten. Man måste fråga sig vad som är mest effektivt.

– Att en så pass stor del av arbetsdagen tillbringas på stationen beror förmodligen på alla gamla datasystem som inte fungerar. De är svåra att hantera och ett ärende tar alltid onödigt lång tid att administrera. Ett mer modernt system som faktiskt fungerar skulle underlätta och ge oss mer tid på fältet.

Lars, polis i Södertälje:

– Jag känner absolut igen mig i de där siffrorna, de kan mycket väl stämma med verkligheten. Det är svårt att komma ifrån att poliser på landsbygden tillbringar mycket tid i bilen – de ska ta sig mellan olika platser och åker långa sträckor. Däremot borde storstadspoliserna absolut ge sig ut på gatorna i betydligt större utsträckning än de gör nu.

– Men det är klart, många dö-timmar blir det. Man är trött, man vill åka hem. Det har väl hänt att man somnar till i bilen i bland. På många håll är det rätt slött och omotiverat inom poliskåren i dag. Tyvärr.

– Mycket av tiden inne på stationen går åt till avrapportering i tröga, uråldriga datasystem. Det tar 15 minuter bara att logga in. Multiplicera det med antalet anställda…

Christer, polis i Roslagen:

– Jag är inte alls förvånad. Tyvärr är det nog så illa som rapporten säger. Jag önskar att vi kunde vara ute mer bland folk, men tiden räcker inte till i dag. Till stor del beror det på alla gamla datasystem som inte funkar. Det tar ju nästa 20 minuter att logga in varje gång.

– Jag tror också det här är ett resultat av den så kallade pinnjakten. Det finns i dag inget sätt att mäta exempelvis fotpatrullering eller den tid vi lägger på att stödja och motivera målsägare – och därför prioriteras det inte heller hos cheferna.