Den som läser polisens årsredovisning får bilden av en myndighet som ständigt ökar sin effektivitet.

Tiden det tar för att behandla ett ärende, den så kallade genomströmningstiden, har minskat från 47 till 38 dagar de senaste tre åren. En minskning med nästan en femtedel.

Högarna med öppna ärenden på utredarnas bord har också minskat. Från 46 505 öppna ärenden som var äldre än sex månader 2009 till 37 741 förra året. Också det en minskning med nära en femtedel.

Det här lyfts fram som positivt på flera ställen i årsredovisningen.

Men innebär det verkligen att polisen blivit mer effektiv på att lösa brott?

Antalet uppklarade brott har i princip stått still under samma tidsperiod. Den så kallade personuppklarningen har legat runt 17-18 procent de senaste tre åren (siffran för 2011 är preliminär).

Så vad innebär det egentligen att polisen fått kortare handläggningstider och mindre högar på skrivbroden?

Enligt polisforskare Stefan Holgersson beror de sjunkande siffrorna som presenteras i årsredovisningen på att polisen skriver av ärendena allt mer lättvindigt.

– Om man inte har en skälig misstänkt eller om det inte är ett grovt brott så lägger man inte ner tid på att luska, säger han.

En bild som stöds av de tusentals mejl vi får från er läsare. Ni är många som berättar om snabba nedläggningar av misshandelsfall, hot och våldtäkter. Och vi har rapporterat om flera fall här i bloggen tidigare.

Även Brottsförebyggande rådet stöder den slutsatsen. I en rapport från 2007 där författarna särskilt studerat hur polisen utreder misshandelsfall är slutsatsen att polisen lägger ner utredningarna utan att följa upp de spår som finns. I bara hälften av de fall Brå studerat har polisen vidtagit någon utredningsåtgärd över huvud taget. I bara 12 procent inleddes en förundersökning.

Rådet ger polisen en rejäl känga och menar att betydligt fler misshandlar borde kunna utredas.

Så här skriver författarna i sin slutsats: ”mycket talar ändå för att andelen uppklarade brott skulle kunna öka väsentligt om dessa anmälningar blev föremål för en utredning”.

Ute bland poliserna finns samma uppfattning. Jag pratade med Tomas Bergström, utredare inom Örebropolisen, tidigare i dag. Han är kritisk till sin egen myndighets sätt att hantera utredningar. Mycket skrivs av allt för snabbt.

– Vi hade två utredningsledare tidigare som hade väldigt ”skarpa pennor”. De la ner ärenden mycket lättvindigt. Trots att de inte hade grund för att lägga ner dem så gjorde de det ändå eftersom det var så få som överklagade. Som utredare är det så klart väldigt skönt. Högarna med balanser minskar och man kan ägna sig åt färska ärenden och uppklarningen ökar lite. Men det är ju inte rättssäkert, säger han .