Enligt rikspolischefen Bengt Svenson är var tredje polis att anse som oerfaren.

Många jobbar i yttre tjänst.

Och det märks, anser han.

– Polisyrket är till viss del ett erfarenhetsyrke, säger han.

 

Fem veckors livegranskning har lett till tusentals tips, nästan 8 000 läsarkommentarer och 68 blogginlägg. Och ett stort antal avslöjanden:

• Poliser som fuskar.
• Nedlagda polisanmälningar.
• Underbemannade utryckningspoliser.
• Jakt på pinnar istället för allvarliga brott.
• Poliser som inte öppet vågar kritisera sin arbetsgivare.

I går eftermiddag träffade vi rikspolischefen Bengt Svenson för att fråga honom om det som kommit fram under Polisgranskningen.

Beväpnad med bland annat läsarnas frågor fick vår reporter Josefin Sköld 45 minuter med landets högste polis, ansvarig för en organisation med sammanlagt 28 000 anställda.

Poliskåren vuxit med 3 000 personer sedan 2006 då regeringen gav direktiv om fler poliser i yttre tjänst. Men det är inget som märks i form av ökad närvaro på gatorna, visar vår granskning.

Tvärtom.

Redan efter några år går många poliser vidare till andra uppgifter.

Det gör inte bara skiften farligt lågt bemannade. Det innebär dessutom att viktig erfarenhet försvinner från yttre tjänst.

– Vi har vuxit väldigt snabbt. Vi är en väldigt ung kår i dag. Mer än 50 procent har mindre än tio års yrkeserfarenhet. Under fem år så ligger vi någonstans runt 25–30 procent. Det är en ung kår. Polisyrket är till viss del ett erfarenhetsyrke, även om de är bra utbildade. Det är inte så att man blir bättre runt det 24:e, 25:e året, men helt klart är att under fem år så vill jag påstå att man är en oerfaren polis, säger han.

Om de 3 000 extra poliserna, har de blivit fler ute bland allmänheten?

– När regeringen har ett krav på oss att vi ska ha fler poliser i yttre tjänst så är det inte så att vi ska vara fler ingripandepoliser eller utryckningspoliser. Poliskontoren i Stockholm till exempel skulle aldrig kommit till om de inte hade fått de här resursökningarna. Det har aldrig varit ett krav på oss att vi ska vara fler ingripandepoliser. Men man måste se till att man avdelar tillräckligt med poliser för ingripandeverksamhet.

Fler poliser på gatorna, står det i budgetpropositionen från 2006.

– Och gatorna är poliskontoren, de hade aldrig funnits utan det här. En dag i veckan ska de ha öppet. Resten av tiden ska de vara ute i sitt närområde. Områdespoliserna i Göteborg, och att vi har kunnat bemanna upp det som kallas totalresursen i Skåne – att vi har poliser i varje kommun i Skåne, skulle aldrig ha fungerat om vi inte hade fått det här resurstillskottet.

Ett genomgående tema bland de tusentals tips vi fått in från poliser från hela landet är känslan av att det är lågt i tak in polisorganisationen. Folk håller hellre tyst av rädsla för att Rädslan att få sin karriär förstörd gör att folk hellre håller tyst än framför sin kritik öppet. I stort sett ingen av de mer än tvåhundra poliser vi varit i kontakt med har velat eller vågat framträda öppet men namn.

– Jag tycker att det är högt i tak. Men det är tillräckligt många som påtalat att det inte är det och då måste vi ta tag i det.

Jag upplever att poliserna är livrädda för att säga vad de tycker. Hur kan det ha blivit så här?

– Den bilden har faktiskt inte jag. Om jag tar del av den skörd av brev och mejl som kommer till mig då framför man rätt tydlig kritik. Jag tar diskussionerna i matkön, jag tar dem på varje arbetsplats där jag är ute. Och jag hoppas inte att man håller inne med någonting, någon kritik.

Många av de tipsen gäller effekterna av de kvantitativa målen, den så kallade pinnjakten. Några exempel:

• 10 000 bilister ska bötfällas i Västmanland i år.
• 4 500 bilister i Västernorrland ska får fortkörningsböter och 1 400 ska böta för att de inte använt bälte.
• 2 300 personer ska lagföras för narkotikabrott i Jönköping.

 

Pinnjakten har kritiserats hårt, och vår granskning har avslöjat att polismän till och med känt sig tvungna att fuska för att leva upp till kraven.

I Rikspolisens senaste verksamhetsplan har de här kvantitativa målen slopats. Ändå lever de kvar i många polisdistrikt.

Pinnjakten får allvarliga konsekvenser. Vad tycker du om poliser som fuskar för att nå de kvantitativa målen?

– Man kan aldrig försvara fusk. Jag tror inte att fusk är särskilt vanligt förekommande, men fusk kan man inte försvara. Det är förkastligt. Man ska redovisa saker på det rätta sättet.

Känner du till att det fuskas?

– Jag är helt bestämd att det inte förekommer i någon högre utsträckning och det är helt förkastligt om det förekommer.

Varför tror du att de gör det då?

– Du säger att du har pratat med 200 poliser och jag vet ju inte hur många som säger att de fuskar. Men jag tycker att.. Det finns inget försvar för det. Jag tycker att det är genant när man inom polisen säger att vi fuskar med exempelvis blåsen. Jag menar, vad finns det för stolthet i det vi gör. Jag tycker det är en skymf mot dem som har rätt inställning till arbetet. Att det finns de som säger att de fuskar, det gör mig upprörd faktiskt.

Men de gör det ju inte frivilligt, de känner sig tvingade för att de ska hinna med allvarligare brott.

– Vet du att när blåsen var ett kvantitativt mål innebar det att varje polis skulle göra ett blås per pass i yttre tjänst. Hur kan man känna sig tvingad så att det skulle vara besvärande? Det finns säkert någon som känner sig tvingad att behöva göra någonting. Men i det stora hela tycker jag att det är en diskussion som inte är värdig de duktiga poliser som jobbar ute.

En utredare jag pratat med berättade nyligen att när han började sin tjänst var den första frågan han fick hur många utredningar han räknade med att skriva av. Utgångspunkten tycks alltså vara att man ska skriva av (för att jämna ut balanserna)?

– Men då tror jag att det är värdefullt för den polismannen att prata med den högre chefen. Man har i så fall missförstått uppdraget totalt. Man kan aldrig få poäng för en avskrivning. Vi mäter prestationer, effektivitet, och kvalitet när det gäller utredningsverksamheten. Det är oerhört tragiskt att höra man uppfattat det som att man får poäng för avskrivna ärenden, för det kan man inte få. /…/ Det är noll och intet värt. Vi redovisar inte ens det till regeringen.

Det är ju svårt att enbart skylla på enskilda polismän, de har en press uppifrån. Vem bär ansvaret?

– Ansvaret bär naturligtvis polisen. Polisen har ansvaret.

Men vem?

– Naturligtvis är det cheferna som ska tydliggöra uppdraget. Men var och en inom polisen har ett eget ansvar att man alltid måste förhålla sig till uppdraget. Man ska gå hem efteråt och säga har jag bidragit till att brottsligheten minskat och tryggheten ökat, för det är vårt uppdrag.

Vi har under granskningen presenterat en rad missförhållanden inom polisen. Vilket ansvar har du?

– Man kan säga att jag har det totala ansvaret gentemot regeringen. Men den operativa verksamheten kan inte rikspolischefen lägga sig i. Det kan bara de 21 myndigheterna göra. Det vi kan göra är att försöka förmedla regeringens intentioner för polisverksamheten till myndigheterna, och vi förmedlar pengarna. Och där ligger det ju makt naturligtvis. Jag har också tillsynsansvar och jag har också ansvar för uppföljningen av myndigheterna genom länspolischeferna.

Är du nöjd med vad du ser?

– Ja, vi har gjort enorma framsteg inom saker och ting. Vi hade aldrig varit här i dag om vi inte haft de satsningarna vi haft på grov organiserad brottslighet till exempel, och samarbete med andra myndigheter. Det är Europa-unikt. Det finns inget annat ställe där kittet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och de pekuniära myndigheterna som skatten och kronofogden är så tätt som här.  Förstärkningen i Skåne hade aldrig kommit till för fem år sedan, utan de här extra resurserna. Sen finns det saker… Jag är inte nöjd. /…/ Jag tycker exempel inte att 2011 var ett bra år, sett till antalet uppklarade brott. Man borde titta på vad man kan förvänta sig.

Ja, kanske inte att kurvan ska gå nedåt när det gäller hur många brott varje polis klarar av i alla fall, eller?

– Det är det jag säger. Men det är inte säkert att man kan se det så, ingen har tittat på det. Men det borde man göra – vad är rimligt att förvänta sig i den delen. Vi kan alltid göra mera. Utifrån en bättre ledning, bättre planering av verksamheten. Men det kräver också att var och en har ett förhållningssätt där man arbetar för att minska brottsligheten och öka tryggheten.

Känner du att du har polisernas förtroende?

– Det ska du inte fråga mig. Jag älskar mitt jobb. Jag har full förståelse för det svåra jobb de gör. Jag tycker att de gör det skitbra och jag försöker att underlätta det arbetet.

Hur länge tänker du sitta kvar?

– Tills någon annan säger att jag ska göra något annat.

Här kan du lyssna på intervjun i sin helhet.

Textbearbetning: Fredrik Rundkvist