I över ett år har Christer levt gömd – livrädd för att gå ut efter att ha hotats till livet. Samtidigt som han kämpat mot självmordstankar och depression har han gång på gång försökt få polisen att utreda utpressningen och hoten.

Det han aldrig fick veta var att ärendet lades ner utan åtgärder redan i januari förra året. Efter Aftonbladets granskning erkänner nu polisen att de har gjort fel. Ärendet tas upp igen.

– Jag kan bara konstatera att vi skulle kunna ha gjort mer i det här, säger Pia Kling, kommissarie på länskriminalpolisen.

Det var förra veckan som vi berättade Christers historia. Hur han hamnade i konflikt med personer på sin arbetsplats för något år sedan och hur de började pressa honom på pengar. Trots att man visste vilka utpressarna var och han hade flera sms och mejl där hoten mot honom tydligt framgick lades ärendet ner. Men det fick Christer aldrig veta.

Nu backar polisen och beklagar sin hantering.

– Det har gått ut en underrättelse till honom, troligtvis till den boxadress han har uppskriven. Men om den sedan har gått fram det har vi inga mottagarbevis på, säger Pia Kling.

I all korrespondens med polisen skriver han endast kan kontaktas via mejl eller telefon eftersom han lever gömd. Ändå skickas det här beslutet ut med post?

– Det har inte framkommit när vi har hört honom. Han är hörd i januari 2011 och då har inte det framkommit att han inte kan ta mot post.

– Hade han fått reda på sitt beslut så hade han kunnat överpröva det och vi hade kunnat titta på det igen. Då är missen också att han inte har fått reda på det här, säger Kling.

I det första förhöret överlämnar han också mejl och sms som styrker hoten  Ändå läggs det ner?

– Han har lämnat in avskrifter av sms. Vi skulle ha beslagtagit hans telefon och tömt den.

Den här hanteringen har fått väldigt stora konsekvenser för Christer. Han har levt gömd i ett års tid, är självmordsbenägen och vågar knappt gå ut. Vad tänker du om det?

– Det är bara att beklaga alltså. Hade han fått beslutet om att det var nedlagt så hade han varit medveten om det och då hade han kunnat agera utifrån det. Nu har han ju trott att den varit levande och att vi har haft den i våra balanser. Men så har ju inte varit fallet.

Vad beror det på att det blivit så här?

– Det beror på att vi har gjort fel. Och det måste vi naturligtvis försöka rätta till.

Vad händer nu?

– Vi kontaktar målsägande igen, via mejl. Så ber vi honom höra av sig och så får vi lyfta den här anmälan.

Christer själv tar emot beskedet om att ärendet återupptas med viss optimism.

– Det känns både nervöst och väldigt bra, säger han.

Samtidigt är han kritisk till att han som privatperson inte lyckades väcka polisens intresse utan var tvungen att vända sig till media.

– När jag har läst alla insändare från poliser och privatpersoner i den här granskningen så inser jag att vidden av de det här problemet är enorm. Jag var naiv och trodde att det räckte skrev till dem och berättade om vilken prekär situation jag befann mig i. Jag hade aldrig fått någon hjälp om inte jag vänt mig till media och ni skrivit om det här. Och det är jag naturligtvis tacksam för. Men det är samtidigt väldigt skrämmande.

Vad tycker du om den hantering ditt ärende fått?

– När man läser de reportagen som finns i granskningen så finns det poliser som berättar att det är precis så här det fungerar och det är en stor skandal. Jag tycker att det är lagvidirigt att jobba på det här viset. Det borde vara tjänstefel att strunta i ärenden där människor är utsatta och lider. Och vad jag förstår så finns det mängder med sådana ärenden.

 

Fotnot: Christer är ett fingerat namn.