Luka Modric ut.
Moussa Dembélé in.
Av alla spelare realistiska ersättare lade Tottenham beslag på den bäste.

När Tottenham till slut släppte Luka Modric till Real Madrid måste måste fansen ha känt både lättnad och uppgivenhet.
Lättnad eftersom den långa transfersagan äntligen var över. Uppgivenhet eftersom det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en värdig ersättare.
Tottenham har ju som bekant gjort till tradition att vänta så länge som möjligt innan man gör sin business.
Men den gången väntade inte Daniel Levy till deadline day. Redan igår, 48 timmar efter Modric-försäljningen, blev det klart att Tottenham värvar Moussa Dembélé från Fulham.
Enligt uppgift betalar klubben 15 miljoner pund för belgaren.
Det är mycket pengar, men var det någon som var värd sin utköpsklausul var det han.

Moussa Dembélé värvades till Fulham av Mark Hughes i augusti 2010. I AZ Alkmaar hade han spelat anfallare och tanken var att han skulle spela på topp bredvid Bobby Zamora.
Han gjorde en lovande förstasäsong, men det var när Martin Jol omskolade honom till mittfältare som genombrottet kom.
Från att ha varit anfallare till att bli släpande anfallare, placerades Dembélé som en av två ”sittande” mittfältare.
Det blev ett genidrag.
Med sin snabbhet, kraft och spelförståelse kunde han både vara med i uppspelsfasen och bryta fram i banan med fart.
Förra säsongen var han en av ligans bästa mittfältare.

Moussa Dembélé är ett intressant case. Jag tror att han kan vara den nya sortens mittfältare.
Vi skruvar tlllbaka tiden 6,5 år, till säsongen 2005/2006. Paul Scholes hade fått en ögonskada. Problemet var att Manchester United inte hade någon lämplig ersättare.
Så vad gjorde Alex Ferguson? Jo, han konverterade en kille som sprungit upp och ned på kanten hela sitt liv till central mittfältare. Med Ryan Giggs och John O’Shea (!) som mittfältspar var United ligans bästa lag tillsammans med Chelsea efter nyår.
Vad var speciellt med Giggs som central mittfältare?
Motståndarna blev ”tagna på sängen” (och det är ingen referens till Giggs förehavanden utanför planen).
De var nämligen inte vana vid att möta en snabb spelare centralt i plan.

Det är ju nämligen så här, och jag talar av egen erfarenhet eftersom jag själv varit central mittfältare hela mitt fotbollsliv (med undantag av de obligatoriska förstaåren som skyttekung på sjumanna. ”Obligatoriska”? Tja, vem man än frågar har alla varit målkung på sjumanna. Alla matcher måste ha slutat 13-13 på den tiden).
Mittmittfältare är den enda positionen på plan där du kommer undan med att inte vara snabb.
Därför var uppdelningen krasst sett ganska enkel när man en gång i tiden började spela fotboll.
Stora spelare fick spela i mittförsvaret. Snabba lirare skickades ut på kanten eller upp i anfallet. Kloka spelare fick spela på mitten.
Kan ni rabbla centrala mittfältare av hög klass som samtidigt varit riktigt snabba? Yaya Touré, Andrés Iniesta… det är tamejtusan inte många.
Moussa Dembélé är inte bara snabb, han är dessutom stark, kraftfull och ruskigt effektiv i en mot en-situationer.
Det gör att han tämligen enkelt kan ”slå sin gubbe” när han möter en halvslö motståndare på centralt mittfält.
I mötet med Manchester United i lördags svarade han för elva dribblingar – nio lyckades.

Moussa Dembélé är den moderna ”sittande” mittfältaren. I takt med att fotbollen förändrats, med färre anfallare, har löpningar från mittfältet blivit allt viktigare. Man kan dra parallellen till Holland under EM. Oj, vad de hade behövt en Moussa Dembélé.
Whoscored publicerade talande siffror igår. Moussa Dembélé har genomfört flest dribblingar i Premier League (12), har näst bäst passningsprocent (96 %, efter ettan Alexander Kacaniklic) och är fyra i tacklingsstatistiken (9).
De som påpekar att han gör ”för lite mål och assist” misstar sig. Dembélés uppgift är inte att göra poäng. Hans jobb är att länka samman de tidiga uppspelen med de mer offensiva spelarna. Precis som Luka Modric.
Det är inte bara det att Dembélé har ett fint, vårdat, passningsspel (51 av 53 passningar till rätt adress på Old Trafford). Han är stark som en oxe – han vinner i princip alla axel-mot-axel-dueller – och har farten och förmågan att utmana från en låg position. Det medför att han är kapabel att skapa chanser ”ur ingenting”.
Jag kan bara se en spelare med de egenskaperna i PL idag: Yaya Touré.

Därför hoppas jag att Tottenham använder honom en bit ned i plan.
Det ryktas att Daniel Levy nu är villig att släppa Rafael van der Vaart (Hamburg?), vilket tyder på att Dembélé ska slåss med Gylfi Sigurdsson om den offensiva rollen. I mina ögon kommer Spurs få ut mest av Dembélé om han får ersätta Luka Modric i rollen bredvid en mittfältsstädare (Sandro/Parker).
Det är där han får agera rättvänd, det är där han kan komma med fart.
Får han göra det tvivlar jag inte ett dugg på att Tottenham hittat en värdig ersättare till Luka Modric.

***
Manchester United var överens med Fiorentina om priset på Dimitar Berbatov. Så bulgaren fick flygbiljetter av den italienska klubben och satte sig på flygplanet.
Men på vägen ändrade han sig. Juventus klev in och Berbatov mötte aldrig upp Fiorentinas representanter på flygplatsen.
Några timmar senare hade han även nobbat Juventus.
Då hade Fulham och förre tränaren Martin Jol klivit in i handlingen.
Nu väntas Berbatov skriva på för Londonlaget istället.
Under silly season kan man inte ta något för givet.

***
Det börjar hända grejer på transfermarknaden.

> Julio Cesar blev igår klar för QPR. Intermålvakten har visserligen tappat sin status som en av världens bästa, men han blir ändå ett lyft jämfört med Robert Green.
> Liverpool gör allt för att bli av med Andy Carroll.
– Vi är inte i den situationen att vi kan ha 35-miljonersstrikers som tredjeval, sa Brendan Rodgers.
> Wolves värvar yttern Bakary Sako från St-Étienne. En personlig favorit. Grabben har en ruskig vänsterfot.
> Flera PL-klubbar rycker i Marseilles anfallare Loic Rémy.
> Stoke budar på Charlie Adam.

Fler övergångar och rykten hittar du förstås i Sportbladets sillyblogg.

***
Det spelades fotboll igår också i skuggan av CL-kval och el clásico.
Everton tog sig vidare i Ligacupen efter 5-0 mot Leyton Orient. Det blev en succédebut för Kevin Mirallas som satte två mål.
Värvningen från Olympiakos var nära att bli den första Evertonspelaren att göra hattrick i sin debut sedan Tony Cottee 1988.

Så startade Everton:
Mucha – Coleman, Heitinga, Jagielka, Baines -Neville, Osman – Gueye, Naismith, Mirallas – Anichebe.

***
Imorgon kommer jag, bland andra, att rapportera deadline day på Sportbladet.se. Häng med då!