Därför kommer Hughes få mer tid
Det var inte det här han hade tänkt sig, Tony Fernandes. Det var inte det här han hade tänkt sig när han lättade på plånboken och lade ut runt 200 miljoner kronor på nyförvärv i sommar.
Efter förlusten mot West Ham i går ligger Queens Park Rangers sist i Premier League.
De har haft ett tufft schema, det ska sägas, och har redan mött Chelsea, Manchester City och Tottenham.
De har fyra backar på skadelistan: José Bosingwa, Fábio, Armand Traoré, Anton Ferdinand.
Men två poäng efter sex matcher är ändå långt under förväntan.
Efter värvningar av Julio César, Stéphane Mbia, Ji-Sung Park, Esteban Granero, Jose Bosingwa och David Hoilett fanns goda förhoppningar om att undvika nedflyttningsstriden. Själv såg jag QPR som ett möjligt överraskningslag med chans på en mittenplacering.
Den möjligheten finns fortfarande, men då krävs en rejäl uppryckning.

Att döma av gårdagens match är QPR ett lag som ska vara glatt om de har tre lag efter sig i maj. Försvaret var en enda röra när Matt Jarvis tilläts nicka in 1–0 och Ricardo Vaz Tê kunde fylla på med 2–0.
Det var frapperande hur lojt och taffligt hemmalaget agerade.
Mark Hughes gjorde ett lyckat byte när han skickade in Adel Taarabt i andra halvlek. Marockanen skickade in 1-2 med ett kanonskott efter 81 sekunder. Dessvärre för QPR förstörde den andra inhopparen Samba Diakité chanserna till en vändning när han tog sitt andra gula kort. Den franske mittfältaren har dragit på sig sex gula kort och två röda kort på tio matcher. Dags att tagga ned?

Hur länge får Mark Hughes stanna? Snaran kring den 48-årige walesaren dras åt, onekligen. Det ryktas redan om att arbetslöse Harry Redknapp kopplas samman med Londonlaget.
Men det finns ändå saker som talar för att Hughes kommer att få mer tid.
För det första är han Tony Fernandes värvning. Det var ägaren själv som handplockade Hughes förra vintern när han gjorde Neil Warnock till syndabock och gav honom sparken. Det var många som tyckte det var märkligt eftersom Warnock haft allt annat än optimala förutsättningar.
För det andra arbetar QPR med en femårsplan, under överseende av tekniske direktören Mike Rigg. Den senare  hade tidigare en viktig funktion i utvecklingen av Manchester City. Han övergav City en månad innan de lyfte ligabucklan i våras för att han ”trodde så mycket på QPR:s projekt”.
QPR:s värvningsstrategi har två faser: Till en början köper man spelare med Premier League-erfarenhet som Ji-Sung Park och José Bosingwa. I nästa, lite mer ambitiösa fas, värvar man stjärnor som Esteban Granero och Julio César.

Tony Fernandes skrev i går på sin Twitter att Mark Hughes kommer att få mer tid.
”Mark kommer att reda ut det. Kolla på hans facit. Vi hade vunnit om vi inte blivit reducerade till tio man. Jag är avslappnad. Låt oss få tillbaka våra skadade spelare och sedan kan vi se. Sex matcher gör inte en säsong. Jag har lärt mig det från många kloka ordföranden”.
Gör QPR rätt som ger Mark Hughes mer tid?
Ja, jag har aldrig varit någon anhängare av att sparka tränare i tid och otid, och ska man göra en förändring ska man vara säker på att man har ett bättre alternativ i rockärmen så man inte gör ”en Wolves”.
Men visst vore det spännande att se Harry Redknapp, en beprövad traghettatore*, kliva in ombord och rädda den här skutan.

* Traghettatore är en term som används i fotbolls-Italien för att beskriva en tränare som ställer saker tillrätta, en hjälpdoktor som är bra för att lyfta lag i kris.

Noble – Englands just nu bästa mittfältare
Everton och West Bromwich har varit de stora överraskningarna hittills i Premier League. Men vi får inte glömma West Ham.
Sam Allardyce har skippat finfotbollen, lånat in Andy Carroll och fått se sitt lag kamma ihop elva poäng tack vare typiskt engelskt spel. Rakt, långt och mycket inlägg.
Om Andy Carroll och Sam Allardyce är ”a match made in heaven” är Matt Jarvis och Sam Allardyce nästan lika kompatibla.
Saker och ting hänger ju ihop. Har man anfallare som Andy Carroll och Carlton Cole bör man ha kantspelare som slår inlägg. I det avseendet finns det få spelare som är lika pålitliga leverantörer som Matt Jarvis, värvad i somras från Wolverhampton.
Men det finns en annan spelare som varit ännu bättre och förtjänar mer credit än han fått.

Det fanns en tid när Mark Noble såg ut som en blivande engelsk landslagsspelare. Sedan var det något som hände. Han stagnerade.
Nu har West Ham-produkten hunnit fylla 25 år, gjort ett år i Championship – och växt ut till den självklare härföraren på mittfältet även i Premier League.
Han har alltid haft spelskickligheten, de fina linjerna, talangen till något större. Nu har han förbättrat det defensiva positionsspelet och värderar bättre.
Igår valdes han till ”man of the match” efter att ha bossat mittfältet. QPR hade bollinnehavet, men när Esteban Granero och Alejandro Faurlin skulle hitta vägar framåt stod Noble och Mohamed Diamé ständigt på rätt plats.
Roy Hodgson har många namnkunniga centrala mittfältare att välja på när han tar ut landslaget. Det är tveksamt om Mark Noble kommer att vara med i truppen till nästa VM-kvalmatch.
Men den här säsongen kommer jag inte på någon som varit bättre.