Startsida / Inlägg

Analys: Taktiken bakom Evertons succé

av Kalle Karlsson

Everton är en av Premier Leagues positiva överraskningar.
Segerreceptet?
Tveklöst vänsterkanten med Leighton Baines och Steven Pienaar.
Så här fungerar taktiken som motståndarna hittills haft så svårt att hantera.

Evertons framfart under hösten har överraskat många.
Vi är ju vana vid att laget startar katastrofalt och sedan får ägna resten av säsongen åt att jaga ikapp.
Men nu inledde de säsongen med att vinna över Manchester United i premiären och fortsatte sedan av bara farten med att besegra Aston Villa.
Efter åtta omgångar har laget bara en förlust, plattmatchen borta mot West Bromwich.
Orsakerna till succén är förstås många.
Framför allt gjorde David Moyes en lyckad transfersommar där han cashade in på Jack Rodwell och använde pengarna klokt till att inhandla klasspelaren Steven Pienaar och spännande yttern Kevin Mirallas.
Marouane Fellainis betydelse går förstås inte att underskatta. Belgarens targetspel håller världsklass och han är jobbig att möta för vilket försvar som helst i världen.
Men det är också kul att titta på vilka taktiska aspekter som ligger bakom succén.
Och där handlar det mesta i Evertons anfallsspel om vänsterkanten med Steven Pienaar och Leighton Baines. Sättet man konsekvent förlägger spelet på den sidan av planen (vilket bidragit till att Baines slagit flest ”key passes” i ligan).

Jag redogjorde ju nyligen hur Manchester United gjort revolution och övergett kantspelet som varit ett kännetecken för alla Alex Ferguson-lag.
Med mittfältsdiamanten vill United överbelasta centralt för att skapa numerära överlägen och därmed kontrollera matcherna.
Everton gör tvärtom. De struntar helt och hållet att attackera via instick i mitten.
Deras centrala mittfält används främst för bollvinnande. Leon Osman och Phil Neville har knappt något samspel. I matchen mot Newcastle förra månaden slog de bara nio passningar mellan varandra. Så fort de vinner boll söker de en enkel passning ut till ytterback eller yttermittfältare.
Åtminstone sju gånger av tio spelas den bollen till vänsterkanten, till Leighton Baines eller Steven Pienaar (som i mötet med Newcastle slog 37 passningar mellan varandra).
Men det intressanta med Evertons uppbyggnadsspel längs vänsterkorridoren är vad som samtidigt sker på motsatt sida.

Everton spelar rakt och enkelt, i linje med David Moyes filosofi.
Bollföraren Leighton Baines (bilden nedan) har två enkla uppspelsmöjligheter. Han kan hitta en enkel passning efter marken till Steven Pienaar på vänsterkanten eller han kan spela in bollen på kroppen på Marouane Fellaini. Fler val än så behövs inte.
I premiären mot Manchester United bedömde man att vikarierande mittbacken Michael Carrick var en akilleshäl hos gästerna. Därför spelades uppspelen direkt till Fellaini som kunde nicka ned till Pienaar (Baines–>Fellaini, 12 passningar, var Evertons vanligaste passningskombination i den matchen). I andra matcher har det främst handlat om ett kortare spel mellan Baines och Pienaar.
Och då sker den taktiska detaljen som blivit signifikativ för Everton den här hösten. Högermittfältaren Kevin Mirallas överger sin position och söker sig in centralt i banan för att skapa numerärt överläge på motsatt sida.
Med en central position vill Mirallas skapa det som på handbollsspråk kallas ”räknefel”.

Motståndarnas centrala mittfältare måste då göra ett val: Ska denne markera Mirallas eller, vilket hade varit mer naturligt, Leon Osman?
Den förvirringen skapar utrymme för Baines och Pienaar att kombinationsspela sig till lägen. Utan understöd från den centrala mittfältaren uppstår ett två mot två-läge på kanten och toppspelare den här nivån är tillräckligt bra för att lösa den situationen åtta gånger av tio.
Och det är det Everton har gjort. I match efter match.

Taktiken att konsekvent förlägga spelet på vänsterkanten var inte minst tydlig i 2–2-mötet med Newcastle i september. Newcastles tränare Alan Pardew hade valt att spela Sylvain Marveaux från start till höger och fransmannen fick ägna första halvlek åt att jaga skuggor när Baines och Pienaar firade julafton.

Så sårades Newcastle med taktiken
Leighton Baines i vänsterbacksposition är bollförare i det här läget. Nedan ser vi ett par bilder jag sparat ned från matchen mot Newcastle.


Normalt ska ju Newcastles högra centrala mittfältare flytta över för att stänga av passningsvägen inåt i plan.
Men tack vare Kevin Mirallas överbelastning hamnar Newcastles centrala mittfältare på mellanhand. Marouane Fellaini har dragit sig ut mot vänsterkanten, ett annat sätt att skapa förvirring hos motståndarna. Leighton Baines kan väggspela med Steven Pienaar (som bytt plats med Fellaini) och kommer några sekunder senare skjuta in 1–0-målet. Det hade lika gärna kunnat vara Mirallas som tagit emot skarvningen från Pienaar eftersom han, som ni ser, är omarkerad i förstaläget.
Att Baines får fritt skottläge beror förstås också på att Newcastle i nästa skede har alldeles för stort avstånd mellan högerback (Perch) och höger mittback (Williamson).


I passningsdiagrammen ovan från StatsZone ser vi Evertons passningsstatistik mot Newcastle. Vi kan se en tydlig övervikt på vänsterkanten. Notera också hur få passningar som laget slår centralt i plan – Phil Neville och Leon Osman används inte i speluppbyggnaden.
Till höger ser vi Evertons passningar till sista tredjedelen i samma match. Knappt några passningar slås i det som kallas ”röda zonen” – rakt utanför motståndarnas straffområde, området där Barcelona förlägger sitt spel.


Här ser vi Leighton Baines passningar till Steven Pienaar i matchen mot Newcastle (diagrammet till vänster).
Till höger ser vi ett diagram över Baines passningar till Marouane Fellaini, vilket visar hur ofta belgaren drar sig ut dit.

Den här taktiken är inte alls avancerad. Den kan utan problem användas av lag på lägre nivå.
Så hur försvarar man sig mot lag som överbelastar rejält på en kant? Inte svårare än att man flyttar över sitt eget mittfält till samma sida. Men det är en sak att säga det inför en match eller konstatera det i en blogg. Det är en helt annan sak att få spelare att uppfatta och ta rätt beslut som ska fattas på en halvsekund under match.
Det är en anledning till att Everton tagit 15 poäng på åtta matcher och ligger fyra i tabellen.
Därför var det förvånande att David Moyes frångick den här uppställningen i senaste matchen mot QPR.
Då spelade istället Kevin Mirallas till vänster medan Steven Pienaar tog en mer central roll då Marouane Fellaini saknades. Det gav inte önskad effekt.
Liverpool behöver inte oroa sig för ligans mest effektiva kantduo. I derbyt på söndag är Steven Pienaar avstängd.
Men Fulham, som väntar nästa helg, är härmed varnat.

Fotnot: Tack till redigerare Mattias Andersson och redaktör Johan D Lundin som hjälpt till att rita pilar och göra bilder i Photoshop.

***
Ni som har Plustjänsten kan ju alltid läsa min senaste del i artikelserien om Premier League-legendarer – om Gianfranco Zola.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB