Spelare som blommar sent har vi hört talas om.
Men så finns extremfall.
Leon Osman kan debutera i engelska landslaget i morgon mot Sverige.
31 år ung.

Det är lite kul att ställa Leon Osman bredvid Steven Gerrard och jämföra spelarnas karriärer.
Så lika, ändå så olika.
Båda växte upp i Huyton inom loppet av ett år. De anslöt sig tidigt till en av Liverpoollagens akademier; Gerrard till de röda, Osman till de blå. Båda har blivit sin klubb trogen. De visade tidigt sin talang och nådde spel i pojklandslaget.
Men sedan skiljer sig vägarna.
Steven Gerrard slog igenom tidigt i Liverpool. Han debuterade som 18-åring, blev lagkapten, etablerade sig i landslaget, vann stora titlar.
Leon Osman hade storleken emot sig. Så efter att han lyfts upp i Evertons a-lag fick han spendera tid på lån i Carlisle 2002/03. Det blev ytterligare en lånesejour i Derby innan han på allvar etablerade sig i Everton säsongen 2004/05.
Sedan dess har han varit en av klubbens mest pålitliga spelare. Han har varit bollvinnare och kreatör i samma kropp. Hans målfacit är bättre än många andra mittfältares. Ändå har han aldrig fått erkännande.
En rejäl kontrast mot Steven Gerrard som under 00-talet var erkänd som en av världens bästa mittfältare.

I september fick Leon Osman frågan om engelska landslaget. Han hade startat säsongen bra i Everton, var en av anledningarna till lagets starka inledning. En reporter tyckte det var läge att lyfta ämnet. Osman svarade:
– Jag skulle inte säga att jag accepterat att jag inte kommer att bli uttagen i landslaget. Om det är så är det så. Jag är Evertonspelare och jag försöker göra mitt bästa för dem och om jag blir uttagen vore det fantastiskt.
– När du når 30-sträcket minskar chanserna, men som engelsk grabb fortsätter du att kämpa för klubben och om det någon gång blir verklighet är det kul.
Om han börjat tvivla var det förståeligt. I ett decennium har han varit en spelare som få ens lagt märke till.
På Goodison Park har man givetvis gjort det. Ingen spelare har gjort fler matcher i Everton under David Moyes. Med sin inställning och karaktär är Osman en av de spelare som kanske bäst personifierar sin managers filosofi. 31-åringen är spelartypen som de egna fansen älskar eftersom han alltid ger hundra procent.

När Osman slog sig in i Everton 2004 var det som högermittfältare. Steget in centralt har blivit ett lyckodrag. Bredvid städaren Phil Neville får Leon Osman dels utrymme att vara den kreativa kraften, dels möjlighet att ta djupledslöpningar in i boxen.
Han är en sådan som engelsmännen kallar ”unsung hero”. Han har varit rejält underskattad. Han har varit en bra Premier League-spelaren, ändå hade han kunnat vandra Kungsgatan fram i Stockholm utan att någon känt igen honom.
Det har varit samma visa i höst där Leon Osman fallit under radarn. Han har visat storform. Rampljuset har riktats på spelare som Marouane Fellaini, Steven Pienaar, Leighton Baines och Nikica Jelavic, få har talat om den där lille innermittfältaren.
Att han varit relativt anonym under karriären kan bero på att han var en av dem som fick vänta på sitt genombrott.
– Jag nådde a-laget sent. Min utveckling har varit sen. Jag debuterade som 21-åring, blev ordinarie som 23-åring. Nu är jag med i Englands landslagstrupp som 31-åring. Jag tycker jag är mogen nu. Jag har fotbollsrutinen. Det har utan tvekan lyft mitt spel och förhoppningsvis kan det utveckla mig även på den här nivån.
Leon Osman är inte den enda som debuterat sent i England. Kevin Davies var 33 mot Montenegro 2010. Roy Hodgson tvekade inte när skador öppnade för Leon Osman.
– Han sa till mig att han beundrat mig i några år och tyckte att det var dags att ta med mig i truppen.

Med en pappa med rötter i Turkiet och Cypern hade han kunnat spela för ett annat landslag. Men Osman har aldrig velat representera något annat landslag.
Förra veckan fick han beskedet han drömt om. Han var nere på träningsplanen, men allt var inte som vanligt.
– Jag såg fler ledare än vanligt. Jag tänkte inte på det då. Sedan samlade managern oss i en cirkel och meddelade att jag blivit uttagen. Det var mycket ryggdunkningar och barnsliga knuffar, men alla jublade. Det var ett underbart ögonblick.
När han kom hem satte han sönerna Cole och Deacon i soffan och slog på Sky Sports News. Äldsta sonen, Cole, 7, förstod efter en viss betänketid.
– Det där är vårt namn… Till slut förstod han. När England spelar brukar jag i vanliga fall skrika framför tv:n med en halsduk i händerna. Jag skulle inte säga att jag gav upp. Det såg mindre och mindre troligt ut. Men man ska aldrig säga aldrig.
Tidigare vid landslagssamlingar har han varit en av Evertonveteranerna som varit kvar på träningsanläggningen medan lagkamraterna åkt i väg på landslagsuppdrag.
– Det brukar vara fyra eller fem av oss kvar: jag, Phil Neville, Sylvain Distin, Tony Hibbert och Steven Pienaar har slutat i landslaget nu. Det är inte mycket man kan göra förutom att springa. Jag är gladare över att vara här, så mycket kan jag säga. Jag hoppas att de saknar mig.

Om Leon Osman får spela mot Sverige återstår att se, men med tanke på att Roy Hodgson kan göra sex byten bör han få stiga in på planen.
– Det är fantastiskt att vara med. Om det är en engångsgrej är det underbart, men, med den karaktären jag har… Om jag är i truppen vill jag göra en landskamp, om jag gör en landskamp vill jag göra två. Jag tror inte att jag nöjer mig med något, men om det slutar med att det blir en landskamp vore jag överlycklig.
Det är den inställningen som har gjort Leon Osman till en så uppskattad spelare i Everton.
Steven Gerrard var en av de första att gratulera.
– Vi har spelat mot varandra sedan vi var unga i Liverpool och Everton. Det är svårt att spela mot honom, jag är jätteglad över att få spela med honom.

På onsdag när Steven Gerrard kan göra sin 100:e landskamp för England på Friends Arena kan den ett år yngre Leon Osman spela bredvid honom på mittfältet och göra sin första.
Det vore en fin berättelse om att .
De båda sönerna från Merseyside startade på samma ställe och nådde samma slutmål, spel i det engelska landslaget.
Det var bara det att den enes väg blev aningen längre.

Källor (citat): BBC, Daily Mail, Guardian.

FAKTA/Leon Osman – år för år
(Säsong, klubb, matcher, mål)
2002/03 Everton…………..2……….0
2002/03 Carlisle (lån)…….12……..1
2003/04 Everton……………4………1
2003/04 Derby (lån)…..….17……..3
2004/05 Everton……..……29….….6
2005/06 Everton……..……35….….3
2006/07 Everton……..……34….….3
2007/08 Everton……….….28…..…4
2008/09 Everton………..…34….….6
2009/10 Everton….………26…..….2
2010/11 Everton………….26…..….4
2011/12 Everton………….30…..….4
2012/13 Everton………….11………2

***
Läs mer:
Dokument: ”Baines väg mot stjärnorna”.
Analys: ”Taktiken bakom Evertons succé”.