Det kändes som en déja vù. Samma burgavel, samma typ av avslut – samma tyngd.
För nästan exakt sex år sedan, den 24 februari 2007, krigade Manchester United om titeln. Chelsea jagade bakom.
På Craven Cottage var ställningen oavgjord med fem minuter kvar när Cristiano Ronaldo satte fart, lurade ett par Fulhamspelare innan han tryckte in bollen lågt i bortre hörnet.
Igår kom Manchester United till Craven Cottage med den knappa 2–1-segern över Southampton i ryggen.
Det såg mörkt ut i andra halvlek. Inte riktigt lika becksvart som ett par minuter före paus då elljuset slocknade, men matchen stod och vägde, tempot hade gått ned. Fulham, där Dimitar Berbatov saknades och där Urby Emanuelson och Alexander Kacaniklic satt på bänken, hade överlevt anstormningen i första halvlek och jämnat ut spelet.
När drygt tio minuter återstod var ställningen otroligt nog mållös (i första halvlek hade United tre träffar i målramen och Fulham hade en). Då slog Jonny Evans en chansboll djupt ned på egen planhalva. Philippe Senderos missbedömde bollbanan och klev med en mötande Javier Hernández i rygg. Wayne Rooney snappade upp bollen, drev framåt och skruvade in ett lågt skott i bortre hörnet.
Tio poängs ligaledning inför Manchester Citys möte med Liverpool idag.
Känslan var densamma som när Ronaldo avgjorde på den här arenan för sex år sedan. Manchester United har spelare som kan kliva fram i de avgörande lägena.

När Robin van Persie hamnat i en måltorka (med hans mått mätt) har Wayne Rooney tagit över ansvaret. Efter nästan en månads skadefrånvaro har 27-åringen gjort fem mål på fem matcher (fyra starter).
Hans formtopp är bästa tänkbara besked för sir Alex Ferguson. Rooney betydelse för laget är fortfarande enorm. Av hans starter i ligan den här säsongen har United vunnit alla matcher utom två (Everton, b, och Swansea b).
Han har haft en ojämn säsong, sönderryckt av skadan i höstas. Samtidigt som han har hittat ett fint samarbete med Robin van Persie och producerat mål och assist har han även gjort plattmatcher. Hans bästa insatser har varit som defensiv rollspelare mot Chelsea och Manchester City.
Men igår på Craven Cottage såg vi den gamle Wayne Rooney; den rappe, skottvillige anfallaren som bubblade av spelglädje. Förutom målet hade han fyra avslut (flest av samtliga spelare), varav ett i stolpen. Dessutom tog han som vanligt ett enormt jobb defensivt när han flyttades ned som vänsterytter för att försvara ledningen (förutom vid ett tillfälle då han tappade bort sin markering).
Manchester United har, trots den svaga defensiven, varit svåra att bemästra när Robin van Persie har producerat mål i massor.
Nu har försvarsspelet förbättrats sedan Nemanja Vidics comeback. Rio Ferdinand har stigit fram och gjort matchavgörande insatser. Med undantag för ett kritiskt bolltapp i andra halvlek var han lysande igår i par med Jonny Evans. David De Gea agerade förtroendeingivande.
Om Wayne Rooney kan konservera toppformen har United fått ytterligare ett blytungt vapen.
Då talar mycket för att Alex Ferguson lyfter sin 13:e Premier League-titel i maj.

***
Läs mer:
11 dec: ”Taktiken som sårade Man City”.
30 okt: ”Rooneys förvandling till defensivspecialist”.