Manchester United förlorade matchen – trots att Alex Fergusons taktiska plan var perfekt.
Här tittar vi närmare på vad som fungerade så effektivt i 56 minuter och – hur utvisningen förändrade förutsättningarna för Uniteds försvarsspel.

Det mesta av eftersnacket kom att handla om turkiske domaren Cuneyt Cakir sedan denne visat rött kort till Nani i den 56:e minuten.
Domslut går att diskutera i all evighet – och det kommer säkert göras. Det är en ren bedömningsfråga om Nanis förseelse var vårdslös (vilket ska ge varning enligt regelboken) eller våldsam (vilket ska ge utvisning). I mina ögon var det en misslyckad nedtagning som var vårdslös (värd en varning).
Men nog om det. Det var varken första eller sista gången ett omdiskuterat domslut fått påverkan på en stor match och vill ni diskutera domslut kan ni göra det med Robert Laul.
Här tittar vi istället närmare på de taktiska detaljerna i det som beskrivits som ”hjärnornas kamp” (stannade uppe till klockan 01.45 i natt för att spara ned dessa bilder).

Den stora frågan inför matchen var hur Alex Ferguson skulle neutralisera Cristiano Ronaldo.
– Men en machete, skojade Manchester United-tränaren inför matchen.
Svaret blev – bänka Wayne Rooney.
Det var många världen över som satte kaffet i halsen när laguppställningarna blev offentliga och Wayne Rooney var förpassad till bänken.
Vissa gjorde försök att jämföra med när David Beckham bänkades mot Real Madrid 2003, men den petingen var väntad i jämförelse med denna (en formstark Ole Gunnar Solskjaer hade ju startat seriefinalen mot Arsenal framför Beckham någon vecka tidigare).
Wayne Rooney – spelaren som varit klubbens härförare de senaste åren – utanför startelvan. Det inget annat än en bomb.
Men även om ingen annan vågat ta samma beslut kan vi förstå hur tankegångarna gick.
Manchester Uniteds matchplan handlade enbart om att stänga Real Madrids kontringsmöjligheter. De behövde en löpstark, lojal spelare som både kunde hota framåt i omställningslägen och ha ödmjukheten att inte negligera det defensiva arbetet. Inte en enda gång.
Wayne Rooney är defensivt en fantastisk anfallare jämfört med i princip alla andra storstjärnor, men han gjorde ingen klockren insats defensivt på Bernabéu (David De Geas fotparad på Fabio Coentrãos direktskott räddade Rooney från att bli syndabock) och minns vi tillbaka på Champions League-finalen 2011 var det Rooneys bristfälliga defensiv i den matchen som var en stor orsak till Barcelonas enorma dominans.
Så Alex Ferguson valde Danny Welbeck – för att stänga leveranserna från Xabi Alonso snarare än Ronaldo. Welbeck svarade med att göra en stormatch.

Welbeck vs Alonso
Danny Welbecks uppgift var grandios. Att ligga som plåster på Xabi Alonso hade många spelare kunnat göra. Men att kombinera det med att samtidigt vara Uniteds djupledshot framåt – det var imponerande.
Jag upplevde att Xabi Alonso fick relativt fria tyglar första tio minuterna i matchen (där Real Madrid faktiskt startade lovande). Se bild nedan.

Xabi Alonso fick ingen närmarkering första 10-12 minuterna.

Sedan utvecklades Welbecks markering av Alonso till rena man-man-spelet.

Här ser vi hur Danny Welbeck struntar i att pressa tillsammans med anfallskollegan Robin van Persie (vilket är brukligt) och istället fokuserar helt på att ligga nära Alonso. United är tillfreds med att mittbackarna, i detta fall Raphaël Varane, får tid med bollen.

Här ser vi en viktig del i försvarsarbetet. Danny Welbeck pekar åt Robin van Persie (längst bort i bild) om att plocka upp Xabi Alonso. När denne inte gör det…

…får Welbeck strunta i att flytta över och istället ligga kvar och sköta markeringen av Alonso.

Danny Welbecks arbetsbeskrivning handlade också om att värdera lägena när han skulle släppa markeringsuppdraget på Alonso och ta försvarsposition. Här har Ryan Giggs (inringad till höger) tagit en offensiv löpning. Danny Welbeck (inringad närmast) flyttar ned i Giggs position.

Det som var utmaningen för Danny Welbeck var att han samtidigt förväntades vara ett av lagets anfallsvapen i omställningslägena. Det sidouppdraget skötte han mycket bra. Welbeck var planens bästa spelare i första halvlek vid sidan av Ryan Giggs.

Den här situationen tycker jag illustrerar Danny Welbecks disciplin igår. Xabi Alonso blir obevakad för ett ögonblick.

…Danny Welbeck maxlöper tillbaka för att suga upp honom. Det är dessa uppoffringar man måste göra för att agera riskminimerande.

Ronaldo-hotet
Manchester Uniteds plan att ligga tätt på Xabi Alonso var en utstuderad plan för att få bort Cristiano Ronaldo ur matchen. Det var ett intressant angreppssätt. För att avvärja hotet – stäng av källan som förser hotet med passningar. Jürgen Klopps Dortmund använde med framgång den här taktiken mot Real Madrid i höstas.
Med tanke på hur effektiv Alonso-markeringen var även igår kan man fundera på om inte fler lag borde anamma det här. Är punktmarkeringen på väg tillbaka?
Utan Xabi Alonsos snabba, penetrerande passningar kom Cristiano Ronaldo bort ur matchen, till skillnad mot mötet på Bernabéu där han ständigt var farlig.

Den stora frågan inför matchen var hur Alex Ferguson skulle hantera Real Madrids omställningsspel. Manchester Uniteds taktik för att minska riskerna att åka på kontringar var att inte gå fram med ytterbackarna och därigenom behålla många spelare på rätt sida om bollen.
Här ser vi ett exempel. I vanliga fall hade Rafael tagit löpningen direkt utanför Robin van Persie. Nu var han mer försiktig.

De få gånger Rafael gick i väg offensivt…

…var han trygg i att medspelarna täckt upp. Här kan han jogga tillbaka och avlösa Michael Carrick som tagit högerbacksplatsen.

När Ronaldo väl fick ett bra omställningsläge skötte Ryan Giggs hemjobbet exemplariskt. Notera hur långt efter han är precis innan Ronaldo får bollen.

Sex sekunder senare har han tagit jobbet och är nästan i kapp.

Försiktigt Real Madrid
Problemet för Real Madrid från matchstart var att de – likt Manchester United – var rädda för att blotta sig bakåt. José Mourinho hade inget recept på Uniteds taktik att skärma av Xabi Alonso.
Reals försiktighet kunde man främst se på ytterbackarna.

Angel Di Maria med bollen på vänsterkanten. I vanliga fall hade Fabio Coentrão erbjudit överlappning. Nu väljer han att stå kvar – förmodligen för att José Mourinho var rädd att skicka fram för mycket folk.

Samma sak här. Ingen som fyller på på kanten.

Jag väntade till första halvlekens sista minut innan Coentrão kom på överlappning.

Hur utvisningen förändrade allt
Det röda kortet på Nani gav helt nya förutsättningar. Manchester United hade varit helt trygga i sitt 4-4-1-1-spel, Real Madrid hade skapat ytterst lite.
Med tio man fick Danny Welbeck kliva ned från sin roll som släpande anfallare till att bli vänstermittfältare. Det gjorde att Xabi Alonso slapp bevakning.

Notera matchuret. Drygt en minut efter utvisningen kan vi se skillnaden. Xabi Alonso blir fri.

…och kan direkt slå den typen av crossbollar som är hans adelsmärke. Den typen av spelvändningar saknade Real Madrid i första halvlek.

Passningen ger Ronaldo den typen av en-mot-en-situation som han aldrig fick i första halvlek. Chansen leder till en hörna – hörnan som Rafael på räddar på mållinjen med hjälp av armen.

Värdet av Xabi Alonso kan man se i den här situationen. Han har ett enkelt alternativ och ett svårare, mer hotande alternativ.

Alonso hittar förstås den hotande, offensiva passningen. Den här typen av passningar saknade Real Madrid i första halvlek.

Här ser vi Uniteds försvarsspel före utvisning. Perfekt zonspel. Tätt, tajt, knappt några ytor att slå in bollarna på.

Efter utvisningen. Manchester United försvarar sig fortfarande med två raka linjer (”two banks of four” som det heter på fotbollsengelska). Men mittfältet har flyttats ned några meter närmare det egna målet. Xabi Alonso (inringad närmast) är utan bevakning. Det tvingar Uniteds mittfält att centrera mer än i första halvlek.
José Mourinhos aktiva coaching – direkt efter utvisningen bytte han in Luka Modric istället för Alvaro Arbeloa och gick över på trebackslinje – blir lyckosam. Nu vågar Real Madrids ytterbackar – Fabio Coentrão (längst bort) och Sami Khedira (till höger utanför bild) – flytta fram och bredda.

Alex Ferguson hade kunnat ta hem Robin van Persie på rätt sida och spelat med nio spelare på rätt sida om bollen. Men med en halvtimme kvar av matchen var det bara en tidsfråga innan det ändå hade straffat sig. Det är svårare att försvara sig med tio man mot Real Madrid än mot Barcelona då Real har ett hot via inläggsspel, vilket vi såg i första mötet på Bernabéu (till skillnad mot Barcelona som bara vill anfalla centralt).

Slutsats
Alex Fergusons taktik var spot on. Ambitionen att skärma av Xabi Alonso fungerade perfekt. Så länge laget var elva man på plan hade de fullständig kontroll på Real Madrid.
Utvisningen förändrade förutsättningarna, framför allt medförde det att Alonso blev utan bevakning. José Mourinho ska ha beröm för sin aktiva coachning efter det röda kortet. Bytet där Luka Modric kom in gav numerärt överläge på mittfältet och Real Madrid avgjorde matchen inom loppet av några minuter.
Efter 2–1-målet bytte Mourinho in Pepe och återgick till fyrbackslinje. Det ”negativa bytet” gav känslan att Real Madrid vill backa hem och gav United momentum. Det är möjligt att hemmalaget hade kunnat samla kraft till en sista anstormning ändå, även utan Pepe-bytet, men i slutändan räddades Mourinho och Real Madrid faktiskt av Diego Lopez som tvingades till flera kvalificerade räddningar – inte av sin coachning.
Alex Ferguson vann coachmatchen på poäng, men Real Madrid avancerar till kvartsfinal.
Och i slutändan är det ju det som är det viktiga.

Fotnot: Bilder från Viaplay.se.