Luis Suárez är beredd att dra Liverpool till skiljenämnd för att tvinga fram en flytt till Arsenal.
En ytterst kontroversiell övergång kan bli verklighet.
Här har jag tittat på affären från tre perspektiv: Liverpools, Arsenals, Luis Suárez.

Ur Liverpools synvinkel
Hela våren visste alla att risken fanns. I takt med att Luis Suárez radade upp stormatcher för ett Liverpool som var långt ifrån toppstriden ökade risken för en flytt.
Hur länge kan Liverpool behålla Suárez, undrade jag i februari.
Det var uppenbart att uruguayarens talang hörde hemma på den allra högsta nivån. Det pratades om intresse från Real Madrid och Bayern München. Fansen, åtminstone en del, antydde att Suárez gjort sig förtjänt av en flytt till en av de största klubbarna i Europa.
I början av sommaren gav Luis Suárez en intervju med medierna i hemlandet där han antydde att han ville lämna Liverpool. Supportrarna ville inte lyssna på det örat. Intervjun analyserades i minsta detalj – kunde han ha blivit felciterad? Hur man nu blir det i en radiointervju?
Klubben har kategoriskt understrukit att spelaren inte är till salu. Men den där klausulen då? Den som betyder att han får flytta om någon klubb lägger med än 40 miljoner pund.
Inga problem, enligt Liverpools ledning. Den betyder bara att vi måste informera spelaren om budet, inte att vi måste acceptera det.

I början av sommaren tror jag att Liverpool var tämligen lugna med situationen. Visst, risken fanns att Luis Suárez skulle be om en flytt, men att sälja till Real Madrid eller Bayern München skulle inbringa en enorm övergångssumma som skulle kunna läggas på nya spelare. Real Madrid var intresserat, det hade ju stått i Marca. Bayern skulle säkerligen ge sig in i budgivningen. Laget skulle ju tränas av Pep Guardiola, bror till Suárez agent.
Men nu står vi här, en vecka in i augusti, och kan konstatera att situationen är en annan. Liverpool har fått två bud på Luis Suárez. Båda från Arsenal.
Arsenal?!
Det som till en början viftades bort med raljant ton av vissa är nu ett högst tänkbart scenario: Liverpool säljer sin bästa spelare till Arsenal.
Just däri ligger problemet för Liverpool.

Att sälja Luis Suárez till Real Madrid, Bayern München eller, rent av Manchester City, hade inte varit något större problem. Det hade inte lett till massdemonstrationer. Dessa klubbar är på en helt annan nivå, kvalitetsmässigt och/eller ekonomiskt.
Arsenal är inte på en helt annan nivå.
Och det är det som smärtar mest.
Londonklubben ligger onekligen ett eller ett par steg framför Liverpool i och med att man har chansen att nå Champions League i höst. Inte historiskt, men här och nu. Arsenal når CL varje år. Men man har samtidigt inte vunnit en titel på över åtta år.
Arsenal framstår i nuläget som Liverpools främsta rival. Om Brendan Rodgers gäng ska ta den där CL-biljetten kan kampen mycket väl stå mot Arsenal.
Att då förstärka sin konkurrent genom att låta bästa spelaren gå dit vore katastrof. Ett gigantiskt självmål.
Dels skulle det avsevärt försämra chanserna att nå fjärdeplatsen den här säsongen, dels skulle det sända ut budskapet att Liverpool inte längre kan konkurrera ens med Arsenal.
£40m är mycket pengar, men vad är kostnaden för en förlorad trovärdighet? Om Luis Suárez säljs och laget blir sämre finns risken att Coutinho – om han utvecklas i önskad takt – kräver en flytt nästa sommar.
Då har Liverpool hamnat i en ond spiral. Sånt är svårt att ta sig ur.
Tajmingen är olycklig. Liverpool fick en tuff inledning under Brendan Rodgers, men under våren fanns tecken på att laget är på rätt väg. Daniel Sturridge och Coutinho har lyft klubben. Fansen tror att laget ska kunna slåss om fjärdeplatsen den här säsongen.
En försäljning av Luis Suárez skulle betyda att Brendan Rodgers bygge tar två steg tillbaka.

Liverpool har blivit inträngt i ett hörn, precis som Arsenal blev förra sommaren gällande Robin van Persie. När pressen har frågat har de varit tvungna att säga att spelaren inte är till salu, att han ska stanna, av den enkla anledningen att motsatsen automatiskt hade sänkt priset. Det är en del av spelet under silly season.
Samtidigt har löftena gett fansen förhoppningar. Nu kan dessa slås i spillror.

Vi vet fortfarande inte vad som står i kontraktet. Liverpool känner sig trygga med att de inte behöver sälja för bud på över £40m, endast att de måste informera spelaren. Luis Suárez hävdar att han fått löften och att det visst står i kontraktet. Om hans case var vattentätt hade han knappast behövt lägga fram det på det här sättet. Min känsla är att det är luddigt, att löftet från Brendan Rodgers är muntligt och att ord står mot ord.
Turerna kan bli smutsiga.

För Liverpools del har Luis Suárez efter gårdagens intervju, gjort sig omöjlig i klubben. Fansen, som hyllade honom i dagarna i samband med Steven Gerrards testimonial, har vänt sig emot honom.
Att behålla en spelare mot sin vilja och som supportrarna inte heller vill ha blir svårt.
Drömscenariot är att Real Madrid värvar Gareth Bale och inkluderar Alvaro Morata i affären. Då behöver Carlo Ancelotti en ny striker och Liverpool skulle gladeligen skeppa i väg Suárez till La Liga för £40m. Säkert för £35m också.
Säljer man till Arsenal är ju risken stor att man sålt bort sina chanser att slå sig in i toppen.

Ur Arsenals synvinkel
Tänk hur olika man kan känna inför händelser som är snarlika varandra. Vid den här tiden ifjol våndades Arsenals fans. Manchester United jagade Robin van Persie. Det som från början framstod som otänkbart blev mer och mer sannolikt.
Parallellen är enkel att dra. Skillnaden är att den här gången är det Arsenal som sitter i förarsätet. Det är deras fans som konstaterar att en klubb måste kunna stå för sina löften, deras fans som visar förståelse för en spelare som vill ta ett steg uppåt i karriären.

Det kan möjligen tyckas märkligt att Arsenal är berett att gå så långt för att värva en spelare med så många skandaler i bagaget.
Men det är samtidigt väldigt enkelt. Luis Suárez är liraren som kan förändra Arsenal som klubb.
Vi talar om en klubb som år efter år har tittat på när de andra storklubbarna lagt ut stora pengar på stora stjärnor. Vi talar om en tränare, Arsène Wenger, som fått utstå enorm kritik från supporterhåll för att han inte har öppnat plånboken. ”Spend some fucking money”, har Arsenalfansen skanderat med jämna mellanrum.
Nu kan allt vara förlåtet.
Skulle Arsenal värva Luis Suárez har man inte bara brutit klubbrekordet för övergångar. Man har brutit nya barriärer. Gjort ett statement inför fotbolls-Europa. Visat att snacket om att den betalda arenan ska löna sig inte bara är snack.
Fansen skulle älska det. De skulle vara så lyckliga att de skulle glömma bort att spelaren som värvats varit enormt hatad på alla arenor i England, inklusive Emirates.
Fotbollen har inget minne. Älskad ena dagen, hatad nästa. Och vice versa. Det är så det fungerar.

Men Luis Suárez är inte en populistisk värvning för att blidka fansen som vädjar om att spendera pengar. Den detaljen är en tacksam synergieffekt.
Uruguayanen är framför allt den bricka som Arsenal behöver för att ta titlar.
Med vårens uppryckning i minnet, där Laurent Koscielny och Per Mertesacker blev ett tryggt mittbackspar, har Arsène Wenger de flesta bitar på plats. Vad de inte har är en striker i världsklass. En anfallare som kan sysselsätta en hel backlinje och garanterar +20 mål.
Luis Suárez skulle ge den dimensionen.
Hans entré skulle direkt föra upp Arsenal som en utmanare till ligatiteln. Större än så är inte skillnaderna under en säsong där topptrion Chelsea, Manchester City och Manchester United bygger nytt.

Brendan Rodgers har beskyllt Arsenal för att ”sakna klass”, men jag kan inte se vad Arsenal gjort för fel. De har spelat efter konstens alla regler och är det någon klubb som fått känna av dessa ”regler” är det väl Arsenal efter de utdragna transfersopporna med Cesc Fábregas, Samir Nasri och Robin van Persie.
Arsenal fick förstås vetskap om klausulen från Luis Suárez agent. De lade ett bud på £40 000 001 eftersom de fått information om att bud över £40m skulle utlösa klausulen.
Vad skulle de ha lagt extra? £10? £100? £10000? £1m? Ingen lägger väl mer än man behöver?

£40m är mycket pengar för en spelare som framstår som ett riskfall. Suárez har varit avstängd sammanlagt 18 matcher under sin Liverpoolkarriär, hans labila karaktär innebär att det kan bli fler kommande år.
Samtidigt är £40m väldigt lite pengar på en marknad där Gareth Bale värderas till £100m.
Arsenal har chansen att göra ett kap och samtidigt försvaga en direkt konkurrent.
Tillfället är för bra för att missa.

Ur Luis Suárez synvinkel
Förra sommaren hade Luis Suárez ett erbjudande från en utländsk toppklubb. Han hade just avslutat en turbulent säsong med Evra-bråket och den långa avstängningen. Han kände sig orättvist behandlad. Det hade varit förståeligt om han hade bytt land och börjat om på ny kula.
Luis Suárez stannade. Han älskade ju Liverpool. Sa han.
Så han skrev ett nytt kontrakt. Samtidigt fick han, enligt egen utsago, löften från tränaren Brendan Rodgers. Denne ska ha sagt: ”Om vi inte når topp fyra ska jag se till att du får flytta nästa år”.
Huruvida det står skrivet i ett bindande avtal är oklart, men enligt spelaren är det glasklart att klubben brutit sina löften.
Är det rent av Liverpool som har svikit Suárez?

Spelare som byter klubb för att få spela Champions League är inget nytt fenomen. Det händer varje sommar.
Ingen, eller iallafall väldigt få, kan förneka att Luis Suárez hör hemma på den högsta nivån i fotbolls-Europa. Han förtjänar att spela i CL. Liverpool har inte kvalificerat sig de senaste åren och var inte nära att göra det i våras heller.
Luis Suárez är 26 år. Skulle han stanna i Liverpool får han tidigast spela CL under den säsong när han ska fylla 28 år. Men inte heller det är någon garanti.
Liverpoolfansen förstår hans önskan om att spela Champions League.
Det man inte har förståelse för är att han är beredd att tvinga fram en flytt till en av rivalerna.

För nästan exakt ett år sedan satt Luis Suárez och flinade med hela ansiktet på Ian Ayres kontor. Trots spekulationer under sommaren hade tecknat ett nytt långtidskontrakt med Liverpool.
Han pratade om hur lycklig han var i staden, hur lycklig han var i klubben, hur väl fansen behandlat honom.
Supportrarna har onekligen stått bakom honom i vått och torrt. Även när han inte förtjänat det.
Suárez borde vara tacksam för att klubben och fansen stöttat honom genom alla stormar. Han borde vara tacksam över att han förlåtits efter varje snedsteg.
När han kräver en flytt till Arsenal, en direkt rival, pissar han på dem på samma sätt som Robin van Persie pissade på alla Arsenalfans som stått bakom honom under de svåra, skadefyllda åren.

I januari gav Luis Suárez en intervju med Daily Mail. Han slog fast att han skulle stanna även om Liverpool missade Champions League.
Det verkade som att han var beredd att betala tillbaka för den kärlek han fått.
Men så kom sommaren. Luis Suárez gav först den där intervjun i Uruguay där han antydde att han ville byta klubb. Han skyllde på de engelska medierna som jagade hans familj.
Otroligt nog fick han sympati från vissa håll. Men alla utom de mest inbitna Liverpoolfansen kunde se igenom det uttalandet som komplett bullshit.
Det var inte medierna som jagade i väg Suárez. Han var sugen på att byta upp sig och använde det som svepskäl.
Luis Suárez räknade kallt med intresse från kontinenten. Det skulle bli enkelt att krita på för Real Madrid eller Bayern München. Liverpools ledning skulle gå med på att sälja. Fansen skulle förstå. Och sedan skulle ärendet vara ur världen.
Men Suárez missbedömde läget. De nämnda klubbarna var inte tillräckligt intresserade.
Enda alternativet var Arsenal. Visserligen en Champions League-klubb (såvida man klarar kvalet), men inte utanför Englands gränser.
Situationen är skrämmande lik Robin van Persie-fallet ifjol. Han hade också fått sympati om han flyttat till utlandet. Nu valde han Manchester United.
Och däri ligger problemet.
Det är okej att flytta utomlands. Det kan vara okej att flytta inom landet, men inte till en direkt konkurrent.
Liverpoolfansen kan inte förstå att samme man som berättat hur mycket han älskar klubben, han som berättat hur hans dotter sjunger ”You’ll never walk alone”, ens kan tänka tanken att tvinga fram en övergång till Arsenal.

Ju starkare kärleken är, desto brutalare blir sveket.
Luis Suárez hade agerat snyggare om han varit ärlig med sina intentioner. Om han inte hade lovat att stanna även vid en missad fjärdeplats. Om han lagt korten på bordet direkt efter säsongen.
Sagt att han var inställd på en flytt till en Champions League-klubb.
Han skulle inte ha väntat till augusti och sedan, via intervjuer med engelska tidningar (de han avskydde), låtit hälsa att han var beredd att dra Liverpool till domstol.
Med det naiva tillägget att ”fansen skulle förstå”.
Fansen skulle förstå mycket, men de skulle aldrig acceptera en flytt till Arsenal.

***
Så vad händer?
Min gissning hela sommaren har varit att Luis Suárez, Gareth Bale och Wayne Rooney flyttar. Cesc Fàbregas blir kvar i Barcelona. Manchester United får nöja sig med Marouane Fellaini. Typ så.

***
Läs mer:
17 aug 2012: ”RvP-affären ur tre olika synvinklar”.