Det känns som déjà vu.
En sommar är på väg att passera där Arsenals fans kastats mellan hopp och förtvivlan. Mest förtvivlan.
Sedan kommer premiären. Och då dröjer det inte länge innan krisen är ett faktum.

Det är förstås tidigt att tala om ”kris” efter en spelad omgång, men det är ju inte resultatet i dagens möte med Aston Villa som sätter Arsenal under tryck.
Det är det faktum att Arsène Wenger och klubbledningen återigen satt sig själv i en sits där man a) inte har en komplett trupp på plats när säsongen startar, b) går in i ett Champions League-kval med en sargad trupp, c) måste lösa ett gäng värvningar med kort tid kvar av fönstret.
Är någon ens förvånad?
Det är ju det här en stor del av supporterskaran befarat när de vädjat om värvningar.

Förra sommaren gjorde Arsenal sin business i ett tidigt skede.
Det gav arbetsro och självförtroende. Planeringen och förberedelserna inför säsongen grusades först när Robin van Persie lämnade kort före premiären.
Nu liknar situationen den vi hade 2011 då Arsène Wenger tvingades värva fem spelare på deadline day.
Det krävs något liknande nu.

Det började så bra för Arsenal när Olivier Giroud gjorde en smart löpning och vinklade in 1–0 redan i femte minuten.
Sedan började motgångarna.
Gabriel Agbonlahor sprang förbi Laurent Koscielny, fixade straff och Christian Benteke gjorde 1–1 trots att Wojciech Szczesny räddade första försöket.
Sex minuter senare, i den 29:e minuten, nickade Kieran Gibbs ihop med Andreas Weimann och fick utgå.
En tunn trupp blev än tunnare när Bacary Sagna fick flyttas över som vänsterback. Innan halvleken var över hade även Alex Oxlade-Chamberlain fått en smäll, vilket gjorde att han byttes ut i paus.
Hur bänken ser ut i Champions League-kvalet mot Fenerbahçe är ytterst oklart.

Aston Villa ska ha enorm credit för sin arbetsinsats och sin matchplan. De sprang kopiöst, riskminimerade och spelade hårt. Störde Arsenals rytm.
Gabriel Agbonlahor var oerhört nyttig, Christian Benteke samma monster som förra säsongen och nye vänsterbacken Antonio Luna en trevlig bekantskap.
Gästerna gynnades även av domaren Anthony Taylors bedömningsnivå.
Taylor kom att spela en av huvudrollerna i matchen.
Jag brukar nästan jämt tycka att kritik mot domare är överdriven från det förlorande lagets fans, men idag gjorde Taylor en riktigt svag insats.
Båda straffarna går att diskutera, men jag är mest kritisk till utvisningen på Laurent Koscielny som var totalt felaktig (hans andra gula kort var på sin höjd värt en frispark).
Nu är han avstängd till nästa match.
Som om det inte vore nog med problem landade Bacary Sagna på nacken och tvingades utgå. Om han också tvingas till vila är situationen akut.
Och vi har bara spelat en match.

Anthony Taylors beslut påverkade resultatet, men det får inte överskugga det faktum att Arsenals klubbledning lagt grunden till förlusten. De har sig själva – ingen annan – att skylla.
Hade man värvat i takt med att man släppt i väg truppspelare hade man haft en betydligt starkare när allvaret börjar.
Det finns fortfarande tid kvar av fönstret och jag vidhåller att Arsenal – med rätt värvningar – kan hota topp tre.
Men Arsène Wenger & Co måste agera.
Helst skulle de ha gjort det innan det började delas ut poäng i Premier League.

***
Det blir förstås massor mer om premiären, om Liverpool, om Stoke, om Aston Villa (inte minst!). Men nu ska jag sätta mig och se Swansea–Manchester United som redan har börjat.