Startsida / Inlägg

Två slutsatser efter Liverpool–Man United

av Kalle Karlsson

Spännande tider på Anfield
Efter flera säsonger där Liverpool halkat längre och längre ifrån toppstriden och fansen fått vänja sig vid att topp fyra-racet är över innan hösten är avverkad, har LFC inlett Premier League med tre raka vinster. Det är den bästa starten på 19 år.
På läktarna igår satt blivande nyförvärv som Tiago Illori (mittback från Sporting), Mamadou Sakho (mittback från PSG), Victor Moses (ytter från Chelsea på lån?). Efter en sommar av frustration på transfermarknaden där Liverpool fått kämpa med näbbar och klor för att behålla Luiz Suárez och gått miste om drömvärvningar som Henrikh Mkhitaryan och Willian har stämningsläget förändrats i takt med att resultaten trillat in.
Nu har Brendan Rodgers fått en finfin start i ligan och en rad förstärkningar är på ingång. Optimismen är tillbaka på Anfield.

Att Liverpool har en hög högstanivå såg vi dock redan ifjol. Startelvan håller bra klass.
Det laget hade problem med ifjol var att vinna tajta matcher, matcher där det kan gå åt det ena eller andra hållet. Nu har man tagit tre raka 1–0-vinster. Om laget lärt sig den konsten – att vinna utan att bjuda på klang- och jubelföreställning – är det ovärderligt.
Segern igår var en arbetsseger. Liverpool ville mer och sprang mer än Manchester United. Hemmalaget föll tillbaka i andra halvlek och hade förmodligen straffats om gästerna varit mer skärpta. Den här gången höll det.
Daniel Sturridge gjorde mål (igen), Simon Mignolet höll nollan (igen), Martin Skrtel var stark i mittförsvaret (efter ett år i dvala), laget har tagit full pott – och på läktarna satt spelarna som ska lyfta truppen än mer.
Snart är Luis Suárez redo för comeback. Han kommer förmodligen få platsen som släpande anfallare bakom Daniel Sturridge. Det är inte säkert att det gynnar Sturridge, men det det lär gynna laget (trots att det inte syns i statistiken så blir de rimligen vassare med Suárez på plan).
Hur långt ska det räcka?

Uddlöst United måste värva
Manchester United övertygade stort i premiären mot Swansea. Igår såg vi ett helt annat United.
Under matchens första kvart såg det lovande ut för gästerna. De spelade sig till tre-fyra halvlägen, där antingen sista passningen eller avslutet misslyckades.
Sedan hände inte mycket.
Om det behövdes en match för att demonstrera det akuta behovet av förstärkningar på centralt mittfält så… varsågoda. Här var den matchen.
Tom Cleverley, som hade en tung dag på jobbet, är för ojämn. Ena dagen mer än godkänd mot Chelsea, nästa dag medioker på Anfield.
Alex Ferguson löste den här problematiken med att rotera mellan en rad spelare: Paul Scholes, Anderson, Phil Jones, Darren Fletcher, Ryan Giggs
Nu finns ingen Paul Scholes som kan komma in och göra punktinsatser och förändra matchbilder sista 30 minuterna.

David Moyes har försökt få in en mittfältsförstärkning under sommaren. Cesc Fàbregas-spåret gav noll och inget. Nu har man lagt bud på Ander Herrera från Athletic Club. Herrera är en uppgradering av Cleverley. Jag har ställt mig frågande om en liten uppgradering är värd €30m, men om hans spanska possession-egenskaper kan göra skillnad i de täta matcherna, som den igår, så kan han vara värd pengarna för United. I alla fall i den situationen laget befinner sig i här och nu. David Moyes projekt behöver injektioner.
Marouane Fellaini, som det ryktas om, skulle inte bidra med några passningskvaliteter utan bli en ren bollvinnartyp. Därför tvivlar jag på att belgaren ger United vad laget behöver.
Shinji Kagawa finns förstås, men han var inte ens med i 18-mannatruppen igår. Japanen har aldrig varit aktuell för en av de ”sittande” mittfältsrollerna, men nog borde han vara aktuell för att starta som ”tia” i Wayne Rooneys frånvaro? Kagawa missade en del av försäsongen, men nu är vi inne i september och om han inte spelar i favoritpositionen när Rooney är borta – när ska han då göra det?
David Moyes verkar uppenbarligen tycka att assisterande coachen Ryan Giggs är bättre.

Manchester United vann ligan förra säsongen utan att ha en enda formstark ytter. Sett till säsongsinledningen finns det risk att de tvingas försöka sig på det konststycket igen. Ashley Youngs bidrag var som vanilgt begränsad till några bra inlägg (och ett bolltapp som föranledde Sturrdige mål). Antonio Valencia var bra i premiären men är fortfarande ett frågetecken. Nani har kapaciteten, men har inte levererat på 1,5 år. Wilfried Zaha verkar matchas försiktigt av Moyes.

Idag är set deadline day. Det är en dag som kan avgöra Uniteds öde den här säsongen.

***
Missade NLD på grund av egen fotbollsmatch. Såg reprisen senare på kvällen, men hinner inte skriva något. Nu ska jag förbereda mig för 12-timmarssändningen av deadline day. Håll utkik på Sportbladet.se.
Vill ni läsa om Arsenal–Tottenham, kolla in Peter Wennmans krönika.
Arsenal är för övrigt en annan klubb som kommer att ha en hektisk måndag. Det snackas om Mesut Özil, det snackas om Emiliano Viviano. Vid midnatt vet vi. Oj, vad spännande det här ska bli!

  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB