Startsida / Inlägg

Dokument: Så lyckade Arsenal värva Özil

av Kalle Karlsson

Mesut Özil lämnade Real Madrid för Arsenal.
Hur lyckades klubben lägga beslag på en av världens bästa mittfältare i kamp med Paris Saint-Germain?
I slutändan handlade det om ett telefonsamtal från Arsène Wenger.

Det här var sommaren det skulle ske.
Efter år av frustration på transfermarknaden var Arsenal berett att öppna plånboken. Rejält. Vd:n Ivan Gazidis slog på den stora trumman i juni och sa att det fanns runt 70 miljoner pund att värva för. Det var nu Arsenal skulle skörda frukterna av sitt arenabygge och sin långsiktiga strategi.
En bit in i augusti var det fortfarande mest snack.
Arsène Wenger hade bara hämtat in gratisvärvningen Yaya Sanogo från Auxerre. Mathieu Flamini hade börjat träna med sin gamla klubb och såg ut att kunna bli en till gratisvärvning.
Men det var ju inte Bosmanspelare som Gazidis hade syftat på när han skröt om den välfyllda kassakistan. Toppnamnen hade uteblivit. Igen.

Arsenal hade försökt med Gonzalo Higuaín, men gett upp. Jakten på Luis Suárez – med den omtalade utköpsklausulen – blev ett fiasko. Likaså försöket med Luiz Gustavo som valde ett mittenlag i Bundesliga.
Pressen på Arsène Wenger och Ivan Gazidis var enorm redan före premiären mot Aston Villa. Efter 1–3-förlust sprängde den alla gränser.
Fansen var uppgivna och starkt kritiska till klubbens hållning att vägra betala marknadspriser.
Men den kollapsade Higuaín-affären har blivit Arsenals stora lycka.

Det började med budet på Higuain. Real Madrid accepterade. Men allt tog en vändning när Napoli gav sig in i jakten.
Presidenten Aurelio De Laurentiis hade fått en jättesumma för Edinson Cavani och var berett att lägga jättepengar på Higuaín. Real Madrid uppmanade Arsenal att höja sitt bud.
Arsenal drog sig ur.
Arsène Wenger hade fått upp ögonen för en annan spelare, Luiz Suárez. Vi vet alla vad som hände så det behöver vi inte gå in på.

När säsongen närmade sig hörde sig Arsenal för hos Real Madrid om en annan spelare, Angel Di María.
Redan i början av sommaren hade Arsenal gjort en förfrågan om tre spelares tillgänglighet: Karim Benzema, Mesut Özil och Angel Di María. Svaret var att ingen var till salu.
Men nu hade läget förändrats. Real Madrid var på väg att värva Gareth Bale och Di María var överflödig.
Mesut Özil – lagets näst bäste spelare enligt mig och många andra – var inte till salu.
Men saker skulle förändra läget och nye tränaren Carlo Ancelotti spelade huvudrollen.

Arsenal lade ett bud på Angel Di María. Real Madrid accepterade.
Londonklubben behövde bara övertyga spelaren så hade man fått sin stjärnvärvning. Ingen drömspelare, men åtminstone ett köp som hade lättat upp stämningen på Emirates.
Men Di María var inte pigg på att flytta. Han insisterade på att stanna och slåss om sin plats.
Han visste att Gareth Bales ankomst förmodligen skulle minska hans speltid. Kanske skulle även lagets spelsätt behöva justeras. Di María köpte det.
Mesut Özil köpte det inte.
Den tyske supertalangen deklarerade för Carlo Ancelotti att han ville spela i samma position som tidigare – som ”tia” bakom anfallaren. Han var inte intresserad av att ta steget ut på kanten för att Isco skulle få plats.
Ancelotti gillade inte attityden.
Samtidigt var Di María beredd att spela var som helst på planen, även under den tid då Real Madrid accepterat budet från Arsenal.
Under tiden försökte Mesut Özils agent, hans pappa Mustafa, sprida ut budskap om intresse från andra klubbar för att få till ett nytt kontrakt. Özil hade samma avtal som när han anlände till klubben för tre år sedan.
Real Madrid var inte överförtjusta.

När säsongen startade fick Özil spela på högerkanten i premiären mot Real Betis. Han gjorde en sval match, slog 31 av 41 passningar till rätt adress, och byttes ut efter 69 minuter.
I nästa match mot Granada fick han starta centralt, men byttes ut efter 65 minuter.
Han gick direkt till omklädningsrummet, duschade innan han satte sig på bänken med lagkamraterna. Efter slutsignalen ska han ha gått direkt till spelarbussen.
Det blev droppen för Carlo Ancelotti. Han sa till Florentino Pérez, presidenten, att han hellre ville ha kvar Di María, som var beredd att offra sig för laget, än Özil.
Händelseutvecklingen under de två första veckorna av säsongen hade förändrat läget.
Mesut Özil, spelaren som Real Madrid absolut inte ville sälja från början, var plötsligt tillgänglig.

Under tiden försökte Arsenal förgäves övertyga Di Marías agenter om att en övergång till Premier League skulle vara gynnsam.
Real Madrid hörde av sig till Arsenal och sa att Di María inte längre var till salu. Men, sa de, det fanns en annan kille som de kunde få köpa.
Mesut Özil var tillgänglig, och Arsenal skulle ha första tjing. Om budet accepterades lovade Real Madrid att inte lyssna till andra bud. Detta som kompensation för Higuaín-debaclet.
Det fanns också en vetskap om att få andra klubbar skulle ha råd/vara intresserade. De mest köpstarka klubbarna, de som hade kunnat bli aktuella, hade redan gjort sin business och ”spikat” trupperna.

Enligt Goal flögs Mesut Özil till London i hemlighet redan förra veckan. Där genomgick han den första delen av läkarundersökningen och fotograferades med Arsenaltröjan, uppgifter som senare har dementerats.
Real Madrid var dock inte intresserade av att släppa spelaren innan de fått klart med Gareth Bale.
Tottenhams ordförande Daniel Levy försökte in i det längsta att dra ut på Bale-affären för att försvåra för Arsenal.
Det skulle åtminstone förhindra laget från att värva spelare före söndagens North London Derby.
Lite ironiskt då att utvecklingen i Özil-affären tedde sig så att samtidigt som Levy bevittnade derbyförlusten på Emirates, hade Ivan Gazidis begett sig till Madrid för att förhandla.
Parterna kommer överens om 42,5 miljoner pund. Arsenals ägare Stan Kroenke fanns med i bakgrunden och gav sitt klartecken.

Ett samtal från Arsène Wenger blev det som till sist övertygade Mesut Özil.
Han ville egentligen inte lämna Real Madrid och sa för bara en vecka sedan att han skulle stanna. Ännu en anledning att aldrig tro på vad någon säger under silly season.
Under uppladdningen till derbyt hade Wenger personligen ringt Mesut Özil. Den kosmopolitiske fransmannen använde sina språkkunskaper och förklarade på tyska hur gärna han ville ha Özil i laget, vilken position han var tänkt att spela i och hur värvningen bara var början för Arsenals satsning.
– Under tiden jag pratade med Arsène Wenger kände jag direkt vad jag saknat senaste tiden. Det här är hundra procent förtroende för mig.
Mesut Özil var övertygad.
När mittfältaren inte fanns med i laguppställningen i söndagens ligamatch mot Athletic växte spekulationerna. Engelska och spanska tidningar rapporterade att Arsenal satt i förarsätet.

Så redan före måndagens deadline day var förväntningarna stora i Islington.
Arsenal behövde värva och det här var ett tillfälle de inte hade råd att missa.
Arsenal och spelarens agent, pappa Mustafa, kom överens om de personliga detaljerna, ett femårskontrakt värt drygt 1,5 miljoner kronor i veckan.
Planen var att han skulle flyga till London på måndagen och slutföra läkarundersökningen, men det gick inte då han var tvungen att infinna sig i München för inspelning av en tv-reklam. Arsenal lät då den tyska, välrenommerade landslagsläkaren Hans-Wilhelm Müller-Wohlfahrt genomföra undersökningen på tysk mark. På plats fanns även Dick Law, Arsenals förhandlare, och klubbläkaren Gary O’Driscoll.

Under dagen kom rapporter om att Paris SG gett sig in i jakten. Özil nobbade dem. Han hade tjänat mer pengar i Paris, men det viktigaste för honom var att få en tränare som tror på honom och som spelar honom i rätt position.
I PSG hade han konkurrerat med Zlatan Ibrahimovic. I Arsenal är nummer tio-positionen hans egen.
Det fanns även uppgifter om att Manchester United skulle ha lagt ett bud, men det låter osannolikt. Klubben har redan Wayne Rooney och Shinji Kagawa i den positionen. Enligt The Guardian ska de ha blivit erbjudna Özil tidigare i somras, men tackat nej.

Trots att Arsenal och Real Madrid var överens dröjde offentliggörandet.
Det hette länge att Özil skulle presenteras kl 19 på måndagen. Men timmarna tickade på.
Med en halvtimme kvar till deadline kom till slut nyheten upp på officiella hemsidan: ”Ozil signs for Arsenal”.
Fans världen över jublade. Vissa grät framför sina datorer där de följt utvecklingen.

Mesut Özil var egentligen inte den spelartyp som Arsenal i första hand sökte. De var i större behov av en defensiv mittfältare och en striker.
Men tillfället var för bra för att bränna.
I år efter år har Arsenal tvingats ge ifrån sig sina bästa spelare och fått titta på när andra klubbar lagt beslag på de mest attraktiva stjärnorna.
Arsène Wengers idealism har ifrågasatts. Många supportrar har velat ge honom sparken.
”Spend some fucking money”, har skanderats av fansen i flera säsonger.
Själv har fransmannen insisterat att han inte är rädd för att lägga stora pengar, såvida spelaren är den rätta.
Mesut Özil är den spelaren.
När tysken blev tillgänglig var Wenger beredd att omkullkasta sina ideal, sin lönestruktur – allt.
Och han har förstås gjort helt rätt.

Mesut Özil förändrar Arsenal i grunden. Från och med i måndags är de en klubb som kan utmana om de bästa spelarna.
Nu är det Arsenal som gjort den dyraste importen till Premier League. Inte Manchester United, inte Chelsea, inte ens Manchester City.
Budskapet som skickas ut till fotbollsvärlden är att Arsenal är att räkna med igen.
Men det är inte bara det.
Framför allt, menar jag, var köpet viktigt för supportrarna. För stämningen runt klubben.
Entusiasmen över affären nådde kokpunkten under deadline day. Tre miljoner (!) tweets innehållande ”Özil” skickades under dagen.
Glädjen efter att affären blev klar går inte att ta miste på.
Under de första två dagarna har klubben sålt massvis med Özil-tröjor. Det talas om intäkter på 13 miljoner kronor bara för replicas med ”Özil 11” på ryggen.
Nu tillfaller en stor del av dessa pengar tröjtillverkaren Nike, men uppsvinget positionerar klubben. Man kan ana att Nike och andra sponsorer är beredda att skjuta till mer pengar i nästa förhandling.
Det är synergieffekterna av att göra en ”marquee signing”.

Hur mycket kommer Mesut Özil betyda på planen?
En hel del.
Vi talar om en spelare som anses som en av världens bästa offensiva mittfältare. Att han plötsligt var oönskad i Real Madrid handlar om specifika omständigheter. Främst att Real lade stora pengar på spanjoren Isco.
José Mourinho har kallat Özil ”den bästa nummer tio-spelaren i världen” och sagt att ”han har unika kvaliteter”.
Det som gör att Özil sticker ut bland andra playmakers, enligt mig, är kombinationen av framspelare och djupledsspelare.
Han är magisk på att slå den sista passningen. Men han är också speedig med bollen vid fötterna och vass i djupled, vilket vi inte minst sett i det tyska landslaget.
Mesut Özil bredvid Santi Cazorla lär skrämma slag på många försvar.
Men oavsett vad som sker på planen har affären större signifikant utanför.
En 24-årig tysk har lyft humöret på fansen världen över och sett till att Arsenal nämns med respekt igen.
– Jag ville inte låna ut Demba Ba till Arsenal för i så fall hade de, med värvningen av Özil, varit en titelkandidat, sa José Mourinho igår.
Mesut Özil sammanfattade:
– Före helgen var jag säker på att jag skulle bli kvar i Madrid, men jag insåg att jag inte hade något förtroende. Jag är en spelare som behöver förtroende. Wenger ger mig det och jag kan utvecklas mer. Jag vet vad jag kan och jag vet att jag kan lyckas i vilken klubb som helst eftersom jag tror så mycket på mig själv.
– Jag vill hjälpa Arsenal att vinna titlar igen.

Källor: Arsenals officiella hemsida, Arsenal Vision, Goal, Telegraph, Times.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB