Toppmatch imorgon på Emirates. För sisådär 25 år sedan hade det här varit ett möte mellan Englands två giganter. Det var på den tiden de mötte varandra i seriefinaler (1989) och Michael Thomas avgjorde i slutsekunderna.
Arsenal klarade att hänga kvar i toppen och slåss om ligatitlar efter det att Premier League bildades. Liverpool har gjort sporadiska försök medan man det senaste decenniet mest har fått kämpa för att behålla och ta tillbaka sin topp fyra-status (med undantag av 2008/09 där man nosade på titeln).
Sedan Paul Merson avgjorde det där mötet på Anfield i mars 1991, ett mål som i praktiken gav Arsenal ligatiteln, har höjdpunkterna från de här mötet varit få.
Michael Owens två sena mål i FA-cupfinalen 2001, Neil Mellors avgörande i slutminuten hösten 2004, Andrej Arsjavins fyra mål i ligamötet i april 2009 är tre minnen som ploppar upp för mig.

I veckan har flera bett mig att jag ska skriva ”vad jag tror om matchen”. Jag brukar inte skriva inför matcher av den enkla anledningen att jag tycker det är mer intressant och relevant att skriva efteråt och analysera vad som faktiskt skedde.
Men på grund av att det var så många önskemål om just den här matchen och på grund av tidsbrist gör jag ett undantag. Istället för att skriva en längre text (vilket tar en massa tid) dammade jag av min gamla taktiktavla (inköpt till mitt första tränaruppdrag som 20-åring i division 5-laget IK Oden i Västerås) och snackade om ett par taktiska detaljer som kommer att bli avgörande på lördag kväll.
> Arsenal i rött, Liverpool i blått (märkte att jag blandade ihop färgerna runt tiden 2:15 där jag pratar om hur ”Liverpools mittfältare kommer få springa mycket ut mot kanterna”, men ni förstår nog principen).

Tack till Malin Wahlberg som höll i kameran (ni har väl inte missat Malins basketblogg på Sportbladet.se?) och till Klas som klippte ihop det.