Utskälld och ifrågasatt under debutsäsongen.
Inför andra året försökte den nye tränaren göra sig av med honom.
Jordan Henderson, 23, reste sig. Nu är han en av Liverpools viktigaste spelare.

Liverpool har varit en av de positiva överraskningarna den här säsongen. Laget firade jul som ligaledare, och även om det blev två raka förluster i toppmatcherna mot Manchester City och Chelsea så har laget skaffat sig ett drömläge att fixa en Champions League-biljett.
En förklaring till succén är att Brendan Rodgers spelidé har satt sig efter ett kämpigt fjolår då managern anslöt från Swansea med revolutionerade idéer.
En annan är förstås anfallaren Luis Suárez som visat sanslös målform.
En tredje är en löpstark mittfältare som för 1,5 år sedan var överflödig och på väg bort.

Jordan Henderson hade ett, minst sagt, kämpigt förstaår på Anfield. Inte nog med att han värvades för runt 200 miljoner kronor – brittiska spelare har ofta högre marknadsvärde –  han anlände sommaren 2011, i samma veva som ett par andra dyra köp.
Det blev lätt för en samlad mobb att klumpa ihop Andy Carroll (som köptes ett halvår tidigare), Stewart Downing och Jordan Henderson och raljera över Kenny Dalglish som lagt ut cirka 650 miljoner kronor för en så begränsad trio.
Det gjorde opinionen. Ofta.
Jag vet inte hur många gånger jag läst inlägg Twitter som jämfört olika transfersummor med prislapparna på Carroll eller Henderson.
Det går inte att förneka att dessa spelare hade svårt att göra skäl för prislapparna. Andy Carroll gjorde fyra mål på 35 matcher, Stewart Downing och Jordan Henderson fick inte spelet att stämma men i all hast var det lätt att glömma att den sistnämnde inte heller spelade i sin rätta position.

Med svag form och stukat självförtroende sattes Jordan Henderson ofta som högermittfältare. Från den positionen kunde han sällan utnyttja sina främsta egenskaper, sällan få någon inverkan på spelet.
Så när Brendan Rodgers tog över som tränare sommaren 2012 var Carroll, Henderson och Downing tre av spelarna som satt löst. Carroll skeppades i väg till West Ham. Mycket talade för att ”Hendo” skulle gå samma öde tillmötes. Hans status hade sjunkit ytterligare när han fick en plats i Englands EM-trupp, en uttagning som många ansåg orättvis.
Jordan Henderson var nära att hamna i Fulham. När Liverpool lade bud på Clint Dempsey lockade klubben med sin unge mittfältare som motvikt. Henderson valde mellan chansen att få speltid eller att stanna och fajtas. Han stannade.
– Jag spelade inte kontinuerligt i augusti så de gav mig chansen att lämna. Det var inte kul att höra. Men det var bara att acceptera. Jag sa ändå nej. Jag kom till Liverpool för att stanna resten av min karriär. Jag ville verkligen inte lämna efter ett år. Ok, det gick inte som planerat i början, men jag visste att jag kunde ställa det tillrätta.

Jordan Henderson är sannerligen en fajter. Han är van vid att få kämpa. Som 16-åring i Sunderland brottades han med knäskadan Schlatter och var nära att ratas när klubben skulle dela ut ungdomskontrakt.
Under debutsäsongen i Liverpool krigade han för att övertyga de framgångstörstande fansen på Anfield. Han tog sig igenom det också.
Hur upplevde han kritiken? Inte särskilt besvärande, enligt honom själv.
– Jag har inte varit lockad av Twitter så jag ser inte hälften av det folk skriver. Kanske säger nån kompis: ”Har du hört vad de säger om dig?”. Men det har nog påverkat min mamma och pappa mer än mig. Som alla föräldrar, jag tvivlar på att de gillade att se att deras son fick utstå kritik. Ibland kanske saker är hårda, men det utvecklar dig som person. Det gör dig tuffare och mentalt starkare. Jag tror inte att det gjort mig någon skada, sa han i en intervju i Daily Mail förra säsongen.
– Jag tror kanske att jag behövde det, om jag ska vara ärlig. Jag kände att om jag fortsätter att jobba hårt så kanske jag inte får lika mycket kritik i framtiden.

Det lite kul att tänka tillbaka på den här tiden idag. Var det någon som trodde att Jordan Henderson 1,5 år senare skulle vara nyckelspelare i det Liverpool som utmanar i toppen? Var det någon som trodde att han så snabbt skulle utvecklas till en så komplett mittfältare?
Säkert, men den skaran var utan tvekan mindre än dem som redan hade avskrivit mittfältaren som en flopp.
En av dem som ifrågasatt Henderson är Alex Ferguson. I sin självbiografi, som gavs ut i höstas, skriver han att Liverpoolspelaren har ett speciellt sätt att springa, med rak rygg, vilket kan ge förslitningsskador i längden. Det uttalandet retade upp Brendan Rodgers som gick ut och försvarade sin adept.
Jordan Henderson brydde sig inte om orden från sir Alex. Han har lagt all energi på att bevisa att han kan prestera här och nu.
Så här gick förvandlingen till:
Efter att Henderson valt att stanna och försöka slå sig in i Liverpool fick han arbeta sig fram från platsen längst in i frysboxen. Det dröjde till 25 november innan han fick starta en ligamatch under Brendan Rodgers. Men väl framme på våren hade han spelat sig in i laget. När Daniel Sturridge och Coutinho anlänt och ”nya Liverpool” började hitta spelet blev Jordan Henderson en viktig rollspelare. Medan andra spelare skötte speluppbyggnaden och finliret var Henderson den som löpte och tog ansvaret för spelet utan boll.
Formkurvan under våren var stigande, men det var ändå ingenting jämfört med det vi sett under den här säsongen.

Efter att ha börjat säsongen som högerytter i ett 4-2-3-1-system har Jordan Henderson äntligen fått spela i favoritpositionen centralt i banan.
Där har han gått från klarhet till klarhet, från att vara en stabil spelare till att bli en av lagets bästa spelare.
Medan Luis Suárez har fått rubrikerna för sina mål har även folk utanför Anfield fått upp ögonen för det enorma arbetet som Jordan Henderson utför i det tysta.
Det är han som tar de otacksamma löpningarna i djupled som river upp stora sår i motståndarnas försvar. Numera får han användning för sin exceptionella arbetskapacitet, till skillnad från när han blev för isolerad på kanten.
Men det är inte allt.
De senaste månaderna har vi även sett hur Jordan Henderson utvecklat sina playmakeregenskaper. Vi minns att han visade ett fint passningsspel när han slog igenom i Sunderland. Men sedan kom han till Liverpool, hamnade i en ovan roll under Kenny Dalglish och fick inte utrymme att påverka spelet. Nu framstår han som en riktigt bra passningsspelare.
Det var många som hyllade hans klack fram till Luis Suárez mål mot Cardiff och yttersidan som ledde fram till Raheem Sterlings mål i samma match. Men det som imponerat än mer på mig är att Henderson numera visar den här mognaden där man ständigt värderar rätt mellan att spela långt eller kort, där man ständigt löser uppkomna situationer.
Spelaren som tidigare var så utskälld lyser nu av självförtroende och agerar som en stjärna.
– Jag har förbättrat mitt positionsspel, skapar rätt vinklar i mottagningarna och tar mig framåt i plan. Defensivt har jag slutat att springa överallt vilket lämnar luckor. Jag tittar mycket på Stevie (Gerrard). Han är en stor idol för många och definitivt för mig. Han pratar med mig hela tiden, vill att jag ska bli bättre och hjälper mig. Jag lär mig från Lucas som är duktig i defensiva omställningar, på att vinna tillbaka bollen. Jag lär mig från Joe Allen som är duktig på att hitta rätt vinklar för att spela bollen framåt, sa Henderson till Telegraph i oktober.

Jordan Henderson är inte given i Englands VM-trupp till sommaren, åtminstone inte i nuläget. Men sett till den här säsongen finns det knappast någon inhemsk central mittfältare som presterat bättre. Inte lagkamraten Steven Gerrard, inte Frank Lampard, inte Michael Carrick, inte Jack Wilshere, inte Tom Cleverley. De enda som möjligen kan mäta sig med Henderson är Gareth Barry, som imponerat i Everton, och Tom Huddlestone, som varit briljant i Hull, men som ändå inte lär bli aktuell för VM.
Bli inte förvånad om Jordan Henderson spelar en viktig roll för Roy Hodgson i Brasilien i sommar.
Och i så fall kommer få ifrågasätta uttagningen.

ANALYS/Jordan Henderson
Jordan Henderson främsta egenskap är hans ständiga löpningar utan boll. Hur ser det ut i praktiken?
Jag fångade den här sekvensen från senaste omgången mot Hull City. Jag tycker att den på ett bra sätt symboliserar Hendersons vilja att gå framåt.

Coutinho har vänt upp på offensiv planhalva. Notera hur långt från bort målsituationen Jordan Henderson (inringad) är.

Coutinho spelar in bollen på fötterna på Iago Aspas. Utan Jordan Hendersons löpning hade spanjoren inte kunnat göra så mycket mot två bortaförsvarare. Men tack vare Hendersons maxlöpning in i straffområdet så får Aspas ett alternativ.
Det är den här typen av löpningar som vissa lag skriker efter. Exempelvis Manchester United där de centrala mittfältarna är för statiska, vilket leder till att laget ständigt söker attacker via kanterna.

Den här gången blev det inte mål, skottet går precis utanför stolpen, men det spelar mindre roll. Det viktiga är att ha spelare som är beredda att ta den här sortens energiödslande löpningar.
På 90-talet och i början av 00-talet var Paul Scholes, Gustavo Poyet och Frank Lampard tre herrar som gjorde den här typen av andravågslöpningar till sina adelsmärken. Jordan Henderson är en av dem som kan ta över rollen som ligans bästa djupledslöpande mittfältare. Den återstående utmaningen för honom är att omsätta chanserna i fler mål.

Fotnot: Bilder från Viaplay.se.

***
Läs mer:
Tidigare delar i miniserien ”Rising star” där jag lyfter fram några spelare som överraskat den här säsongen:
2 jan: Séamus Coleman.