Teknisk, rörlig, kvick, passningsskicklig.
Det är egenskaper som beskriver många av världens bästa offensiva mittfältare.
Oscar, 22, sticker ut i mängden. Han blandar allt det där med defensivt ansvarstagande.

I augusti, när säsongen drog igång, var det många som höjde på ögonbrynen över Chelseas förstärkningar.
Efter att ha plockat in spelare som Eden Hazard, Oscar, Victor Moses och Marko Marin förra sommaren fortsatte klubben att samla på sig offensiva mittfältare. Kevin De Bruyne återvände från utlåning och André Schürrle hämtades från Leverkusen. Än mer förbryllande blev det när Willian värvades framför nosen på Tottenham.
Hur skulle de få plats med alla offensiva pjäser?
Var det någonting vi ”visste” var det att laget skulle byggas kring Juan Mata.
Men José Mourinho hade andra planer.

När klubbar värvar nya, okända, spelare nuförtiden har det blivit mer regel än undantag för supportrar att gå in på Youtube. Det är där, i djungeln av klipp som man kan få en första glimt av den nya spelaren.
Det finns vissa spelartyper som gör sig bra för dessa ”compilations”. En extravagant spelare med läckra tricks och spetskvaliteter kommer att skänka större upphetsning; typ en Richard Quaresma som kan demonstrera eleganta yttersidor eller en Kerlon som kan utföra ”the seal dribble”.
Oscar dos Santos Emboaba Júnior är allt annat än en Youtube-spelare. Han är raka motsatsen.
Visst skulle man kunna klippa ihop en sammanställning med fina grejer från brassen, men hans register innehåller ju så mycket mer. Han är som bäst när man studerar honom i 90 minuter, inte när han utför ögonblicksverk.
Fråga bara José Mourinho.

Utan att göra det här till en partsinlaga i en debatt om Juan Mata vs Oscar så kan vi konstatera att den senare är José Mourinhos typ.
Chelseatränaren gillar lagspelare, spelare som kombinerar individuell skicklighet med kollektivt tänk. Juan Mata är en lojal lagmedlem, ödmjuk, intelligent. Men han är inte spelaren som tar uppoffrande löpningar i defensiven. Däri ligger skillnaden mellan de två kreatörerna.
Oscar är något så ovanligt som en begåvad, hårt arbetande nummer tio-spelare.
Vi är ju annars på det klara över vad vi har att vänta när någon säger ”sydamerikansk tia”. Vi tänker Riquelme, Ronaldinho, Diego. Fantastiska spelare, absolut, men framför allt fantastiska i ett avseende: De är fantastiska med bollen.
Oscar är bra även utan boll.
Hans arbetskapacitet är imponerande. Han pressar intensivt och tar alltid jobbet i defensiven. Det är, som alla vet, något som Mourinho alltid uppskattat (minns bara hur han läxade upp Joe Cole under sin första sejour på Stamford Bridge).
Ni kanske minns Oscars debutmatch i Champions League för drygt ett år sedan? Chelseaspelaren gjorde två mål mot Juventus, varav ett drömmål i krysset, men det som var mest iögonfallande var att han samtidigt lyckades neutralisera Andrea Pirlo.
Ett sådant uppdrag är vanligtvis skräddarsytt för en Valon Behrami eller en Ji-Sung Park – inte för en kreativ, offensiv mittfältare.

Oscar har kallats den ”nye Kaká” och har jämförts med Mesut Özil. Med sin rörlighet och förmåga att spela tätt bakom strikern påminner han om Kaká, men Oscar har inte samma snabbhet som Milanspelaren och går inte heller lika ofta på eget genombrott. Oscar har ett bra skott (som han visade igår mot Derby), vilket även Kaká har.
Precis som Özil är Oscar duktig på att söka sig ut mot kanterna för att skapa numerära överlägen. Där påminner han om Özil, men han är inte lika teknisk som tysken och inte heller lika inriktad på att slå den avgörande passningen. Oscar är lika angelägen om att löpa fram ytor till lagkamraterna så att de i sin tur kan slå sistatredjedelspassningar.
Han är, kort och gott, ett mellanting mellan Kaká och Özil, men med betydligt bättre ansvarstagande i försvarsspelet.

Oscar värvades till Chelsea inför förra säsongen för 22 miljoner pund. Vid det laget kände de flesta scouter till honom som spelaren som sköt ett hattrick i finalen i U20-VM.
Chelsea vann slaget om hans namnteckning i kamp med flera andra storklubbar. Mycket talar för att Londonklubben lade beslag på en oslipad diamant.
Det dröjde inte länge innan Oscar gjorde avtryck. Jag minns hans debut då han hoppade in sista halvtimmen borta mot Wigan och satte fart på en sömnig andra halvlek. En månad senare kom de två målen mot Juventus inför fotbollsvärldens ögon.
Förra säsongen var Oscar en del i trojkan med Hazard och Mata. Ofta spelades han på kanten, vilket visar hans flexibilitet. Nu startar han nästan uteslutande som central offensiv mittfältare.
Och där levererar han. Vecka efter vecka.
Det förvånade mig att han inte haft fler framträdanden i mitt omgångens lag, men det understryker en av hans styrkor: Den höga lägstanivån. Oscar är sällan exceptionell, men få offensiva spelare presterar på så kontinuerlig basis.

När José Mourinho i slutet av september fick frågan varför Juan Mata inte fick starta, svarade han:
– En idé är att spela med Ramires och Oscar i laget och ha dem jagandes efter bollen och Mata som tia vilket ger smarta assist. En annan sak är att anpassa oss efter hur vi vill spela. Just nu är Oscar min tia och om någon säger att Oscar inte varit Chelseas bästa spelare sedan starten av säsongen måste jag protestera.
I november, efter att Oscar gjort en matchvinnande insats borta mot West Ham, fick Mourinho anledning att vidareutveckla sina tankar kring den unge stjärnan:
– Han spelade fantastiskt, det spelar ingen roll var. I mitten eller på kanterna. Han arbetar hårt, vinner tillbaka bollen, pressar högt, ger motståndarna en tuff tid när de har bollen. När han själv har bollen har han förmågan att göra mål och spela fram. Han är en ung kille, det är inte enkelt att lyckas i den här ligan när han inte har fysiken. Han är ömtålig som ni kan se. Men talangen är fantastisk och grabben kan bara bli bättre.

Så medan Juan Mata är på väg bort från Chelsea (han lär åtminstone flytta i sommar) har Oscar utvecklats till en av lagets nyckelspelare.
Eden Hazard är fortfarande fixstjärnan och ligger lite längre fram i utvecklingen, men den jämnårige Oscar har också potentialen att bli en världsspelare.
Kanske sätter han en trend för kommande trequartistas?
I framtiden kanske det inte räcker med att vara bra på att slå avgörande passningar och göra mål för att vara en bra tia.
Det är möjligt att tränare i framtiden också kommer att eftersöka kvaliteter i spelet utan boll.
Lex Oscar.

Tidigare delar i ”Rising star”:
2 jan: Séamus Coleman.
3 jan: Jordan Henderson.
4 jan: Fernandinho.