Det snabba, direkta, fartfyllda laget mot det tålmodiga, possession-baserade laget.
Manchester City mot Barcelona är ett möte mellan två fotbollsstilar.
Inför stormötet ikväll tittar jag närmare på hur City ska kunna fälla Leo Messi & Co.

Efter två läroår är det nu Manchester City ska visa hur långt de har kommit.
Har de senaste åren gett den nödvändiga Champions League-erfarenheten? Har de utvecklats som lag, kan de vara kalla nog att vara pragmatiska istället för att upprepa samma naiva misstag som mot Napoli och Dortmund?
Kort och gott: Är de redo att ta nästa steg och utmana de stora drakarna i Europa?
David Silva är inne på den linjen, att en triumf mot Barcelona skulle betyda att Manchester City höjt sig ett snäpp.
– Det blir svårt, men att slå Barcelona skulle visa att vi vuxit till oss. Det skulle vara viktigt för vårt självförtroende och för att få erkännande internationellt.
Kan City klara det? Ja, absolut. Men det kommer krävas två toppinsatser.
Barcelona är fortfarande ett motstånd man måste anpassa sig efter, snarare än tvärtom.

Det finns så många kittlande aspekter med detta möte. Vi har City-ledningen mer Ferran Soriano och Txiki Begiristain, som handplockats från Barcelona för att bygga en framgångsrik klubb med erfarenheter från Spanien. Barcelona är allt det som Abu Dhabi drömmer om att City ska bli.
Vi har Yaya Touré som tidigare spelade i Barcelona, men som i City tagit klivet till att bli en av världens bästa mittfältare.
Varför lämnade han Barcelona, klubben han sa att han ville avsluta karriären i? Enligt ivorianen var det Pep Guardiola som ville ha bort mittfältaren, men det handlade antagligen även om att City lockade med en jättelön och

José Mourinho har skapat rubriker idag med sitt uttalande om att ”Barcelona är sämre än tidigare”. Det stämmer att Barça inte är lika vasst som åren 2008–2011, men de är fortfarande ett av världens allra bästa klubblag.
Framför allt har de världens bästa passningsspel och de håller hårt i sin ideologi.
Det innebär att vi får se detta underbara Manchester City, som charmat åtminstone mig denna säsong, mot riktigt tufft motstånd. Förra gången laget ställdes mot Europaeliten i en betydelsefull match på Etihad, mot Bayern München i höstas, blev både City och tränaren Manuel Pellegrini avslöjade.
De har inte råd att göra samma misstag igen.

Manuel Pellegrini har sagt inför matchen att ”City kommer spela som de alltid gör på hemmaplan”.
– Jag tror inte på att prata taktik. Vi fortsätter spela vårt spel, säger han.
Men jag tror ändå inte riktigt att det blir så. City kommer agera annorlunda av den enkla anledningen att de har gjort sin läxa. Mot Bayern München ställde Pellegrini upp ett 4-4-2 där Sergio Agüero/Alvaro Negredo tog för lite ansvar defensivt, vilket medförde att Yaya Touré och Fernandinho blev utmanövrerade på mittfältet.
Pellegrini gjorde samma sak mot Chelsea hemma i ligamötet på Etihad nyligen och även om den förlusten inte förklaras av ett undertaligt mittfält så var det uppenbart hur stor skillnaden blev när Pellegrini bytte ut Negredo mot en extra mittfältare (Stevan Jovetic).
Det raka, enklare 4-4-2-spelet blev avslöjat mot Bayern och Chelsea. Då lär det knappast fungera bättre mot Barcelona. Åtminstone inte om City tänkt sig att få göra annat ikväll än att sätta sig som passiva åskådare i en katalansk passningskarusell.

Möjliga City-uppställningar
(jag har utgått från att Sergio Agüero inte spelar, att Lescott spelar i mittförsvaret snarare än Demichelis och att Nasri/Silva tar kanterna. Kan lika gärna bli Navas till höger. Det spelar mindre roll för analyserna).

Utgångsuppställningen (grafiken ovan). Om City ska spela ”som vanligt” är detta laguppställningen som Manuel Pellegrini använder. Rakt 4-4-2 med två renodlade anfallare. Jag tvivlar på att det blir verklighet. Dels för argumenten jag nämnt ovan, dels för att Sergio Agüero inte är tillgänglig. Edin Dzeko erbjuder inte samma spetskvalitet, framför allt inte i stormatcher som innebär bolljagande.

Uppställningen för stormatcher (grafiken ovan). Istället för två renodlade anfallare får Stevan Jovetic ta rollen som släpande anfallare. Det ger Yaya och Fernandinho bättre understöd på centralt mittfält.

Uppställningen för att hålla tätt (grafiken ovan). En reaktiv uppställning. Yaya Touré har här en defensiv roll och kan hamna bredvid Fernandinho och Javi Garcia. Jag gissar att Gaël Clichy får starta ikväll då han är bättre defensivt än Aleksandar Kolarov (som dock visat starkare form denna säsong). Här används Aleksandar Kolarov istället som defensiv yttermittfältare. Om avstängde James Milner varit tillgänglig hade han kunnat användas på högerkanten. Javi Garcia används som

Uppställningen med offensiv Yaya (grafiken ovan). Universalspelaren Yaya Touré kan användas lite överallt. Han är förmodligen den enda spelaren som skulle kunna spela både mittback och ”tia” för en toppklubb i en Champions League-final. Ett sätt att utnyttja hans offensiva kvaliteter är att sätta honom som mittfältsspets. Där kan han gå i väg i djupledslöpningar och komma till fler avslut. Här kan man också tänka sig Jesus Navas på högerkanten som är en mer ”direkt” spelare än Nasri för att utnyttja ytorna bakom Jordi Alba.

NYCKLAR I MATCHEN FÖR CITY

Centrera laget
Alla lag som möter Barcelona kommer automatiskt att centrera sitt lag i försvarsspelet eftersom Barcelona vill anfalla i mitten. Så även om Manchester City använder ett 4-4-2 kommer yttrarna dra sig in så mycket i plan att de i praktiken har fyra centrala spelare och släpper kanterna (grafiken nedan).

Den här strategin använder i stort sett alla lag mot Barcelona. Citys lag kommer att påminna om Fulhams strategi i 2-2-mötet med Manchester United häromveckan.
Av den här anledningen har Barcelona lätt att skapa numerära överlägen i ytterzonerna (se bild nedan). Det är dock inte ett så stort problem då laget sällan hotar via inläggsspel.

Skärma av Busquets
Oavsett om Manuel Pellegrini väljer ett 4-4-2 kommer en anfallsspelare vara tvungen att falla ned och för att göra mittfältet kompakt. Uppgiften blir då att skärma av Sergio Busquets i uppspelsfasen (grafiken nedan), en uppgift som Thomas Müller utförde utmärkt förra året när Bayern krossade Barcelona.

Överlåt bollinnehav i ”rätt ytor”
Jag såg hur Barcelona pulvriserade Rayo Vallecano i lördags med 6–0. Det var en uppvisning och en indikation om att Leo Messi är tillbaka i fin form.
Xavi vilades då och jag antar att det var med tanke på kvällens drabbning. Mittfältsdirigenten har hunnit fylla 34 år och kan inte längre förväntas spela flera matcher på kort tid.
Tata Martinos val handlar då främst om vem som ska spela till vänster i anfallet. Cesc Fàbregas eller Neymar? Den sistnämnde hoppade in i lördags och gjorde ett kanonmål, men jag tror att Martino väljer Fàbregas. Det är trots allt en bortamatch och Barcelona har garanterat respekt för Citys stjärnor. Fàbregas till vänster med licens att röra sig inåt skulle garantera bollinnehavet.

Barcelona kommer att äga bollen såvida de inte drabbas av någon utvisning. Strategin som City kommer/bör använda handlar då om en sak: Låt endast gästerna ha bollen i ofarliga ytor. Längs kanterna och i lägen där City har många spelare på rätt sida om bollen. Ett lågt positionsförsvar är att föredra.
Se till att ytan mellan backlinje och mittfält är supertajt. Att Leo Messi inte ska få vända upp i den ytan är en truism. Det vet alla och alla lag och tränare agerar därefter. Men det krävs mer än så för att även skärma av andra hot som Xavi, Andrés Iniesta, Pedro och Neymar (om han kommer in).
City-spelarna måste förstå att varje överflyttning måste göras minutiöst. En spelare som fuskar i försvarsarbetet i ett enskilt läge kan leda till en målchans. Bayerns spelare förstod det – och den inställningen lade grunden till att man spelade bort Barcelona med 7–0.

Omställningsspel
Barcelona är sårbart för snabba omställningar. Problemet är att katalanernas effektiva presspel medför att dessa kontringar sällan genomförs med kvalitet. Det Bayern München lyckades med, liksom Brasilien i sommarens Confederations Cup, var att – tack vare individuell skicklighet – ta sig ur pressen – och sedan hota framåt på ett sätt som gjorde att Barcelona/Spanien fick retirera.
Manchester City har, precis som Bayern München och Brasilien, spelare med odiskutabel kvalitet. Jag tänker på David Silva, Samir Nasri, Yaya Touré, Fernandinho. Dessa spelare måste hantera situationerna när de blir satta under press och skaffa sig själva och laget tid genom en bra förstatouch, en vändning, en öppnande passning eller en dribbling. Franck Ribéry och Arjen Robben hade den förmågan. Yaya Touré klarar det definitivt. Kan även Silva och Nasri greja det ikväll, vilket i sin tur ger lagkamraterna tid och andrum? I så fall är mycket vunnet.

Hur ser matchen ut för Manchester City i ett drömscenario? Ungefär som två specifika möten mellan Chelsea och Barcelona som jag kommer att tänka på, och jag tänker inte på mötet 2009 då Chelsea dominerade innan en viss Tom Henning Övrebö tog över showen.
> 4–2-matchen på Stamford Bridge 2005 där Chelsea sprang iväg till en 3-0-ledning innan Ronaldinho reducerade på straff och sedan gjorde ett magiskt mål med tidernas läckraste (?) tåpaj.
> 1-0-matchen då Ramires spelade fram Didier Drogba till segermålet 2012.
I båda matcherna hade Barcelona enormt mycket boll. Men de hade det oftast i ofarliga ytor – samtidigt som Chelsea ställde om blixtsnabbt. Ramires löpning som ledde fram till Drogbas mål för två år sedan var ett skolboksexempel på hur man sårar Barcelona. Snabb bollvinst, crossboll över till Ramires som attackerat ytan som Dani Alves lämnat.
Manchester City har visat ett hyperfarligt omställningsspel i Premier League under säsongen. Det har varit ytterligare en dimension till ett lag som redan var vasst offensivt.
Ikväll är kontringarna nyckeln till en Champions League-kvartsfinal.

Fotnot: Stort tack till Fredrik Ihse som hjälpte till att fixa grafiker.