Startsida / Inlägg

Två slutsatser efter Bayern–Arsenal

av Kalle Karlsson

Wenger var tvungen att ställa ut ett defensivt lag
Nej, det gick inte. Arsenal gjorde ett tappert försök, men var aldrig riktigt nära att störa Bayern München.
Londonlaget åkte hem från Champions League-åttondelen med hedern i behåll. De gjorde en stark match defensivt och fick oavgjort mot Europas bästa lag trots skadebekymmer som bland annat innebar att Thomas Vermaelen fick vikariera som vänsterback. Mittbacksparet Per Mertesacker och Laurent Koscielny var återigen jättar i eget straffområde (fram till att Koscielny blev för het på tilläggstid och orsakade en straff).
Men kunde inte Arsène Wenger har varit mer djärv? Kunde han inte ha låtit sig lag pressa högre och försöka ”gå för det” redan i första halvlek?
Arsenals matchplan igår såg ut som ett lag som spelade för 0–0. Som om de bortsåg från att de förlorade hemmamötet med 0–2.
Jag har sett att Arsène Wenger får kritik för sin taktik på vissa håll, men jag håller inte med.
Och det säger en hel del om kvaliteten på Bayern München.

Arsène Wenger valde en defensiv approach för att han insåg att andra alternativ hade betytt att segerchanserna hade minskat. Hade Arsenal klivit högre och testat att föra matchen fanns det en överhängande risk att Bayern hade straffat dem. På samma sätt som Pep Guardiolas gäng straffat alla andra Bundesligalag under den senaste 18-månadersperioden.
Så Arsenal sjönk hem och försökte hålla matchen mållös i hopp om att ett läge skulle öppna sig.
Det gjorde aldrig riktigt det. Den bistra sanningen för Gunners är väl att det läget dök upp i första mötet, när Mesut Özil fick chansen från från straffpunkten. Bayern München är så bra att man måste ta vara på sådana lägen.
När Bayern samtidigt inte behövde gå framåt blev det en ganska avslagen tillställning. Bayern sidledsspelande utan att ta risker, Arsenal positionerade sig lågt och täckte ytor. Det är ingen hemlighet att Bayern blivit mer likt Barcelona sedan Pep tog över, men de brukar vara avsevärt piggare på att gå framåt.
Arsène Wenger satsade på ett något mer offensivt lag i andra halvlek, vilket gav en spelmässig uppryckning. Men det straffade sig också defensivt.
Bastian Schweinsteiger joggade in i straffområdet och satte 1–0 utan bevakning från vare sig Santi Cazorla eller någon annan. Hade Mathieu Flamini agerat så ansvarslöst defensivt? Förmodligen inte, men där hade vi också svårigheten inkapslad i en enskild situation. Om Wenger skulle satsa offensivt fanns risk för att Bayern skulle få öppningar i andra änden av planen.

Det blev viss spänning i matchen (nåja) när Lukas Podolski delade ut en lätt knuff på Philipp Lahm och dundrade upp 1–1 i nättaket. Ett 1–2-mål i det läget hade förändrat dynamiken och psykologin och då hade det kunnat bli nerv på riktigt. Nu var det egentligen aldrig nära. Manuel Neuer missade någon utspark och Cazorla hade något halvdant avslut. Mer än så var det inte.
Bayern München går vidare och gör det rättvist. De var i princip vidare redan efter 2–0-segern på Emirates och gårdagen bjöd inte på några mirakel.

Oxlade-Chamberlain klev fram
Arsenal föll, Arjen Robben föll, men Alex Oxlade-Chamberlain höll. En kväll när Arsenals Champions League-drömmar krossades visade talangen att han kan hävda sig mot världens bästa mittfältare.
Arsène Wenger gjorde ett offensivt val i startelvan igår. Istället för Mathieu Flamini som sittande mittfältare fick Alex Oxlade-Chamberlain starta centralt.
– Vi behöver mål, motiverade Arsenalmanagern före matchen.
Efteråt behövde han knappast motivera sitt beslut. Alex Oxlade-Chamberlain svarade för en stormatch på Allianz Arena. Ungefär som Jack Wilshere spelade jämnt med Xavi och Andrés Iniesta i ett möte på Camp Nou för några år sedan var Oxlade-Chamberlain jämbördig med Bastian Schweinsteiger & Co.
I första halvlek svarade han för en soloraid där han, i tur och ordning, dribblade av Javi Martínez, Philipp Lahm och Thiago, innan Schweinsteiger kände sig tvingad att orsaka en frispark precis utanför straffområdet.
Det var en demonstration av vad Alex OC kan åstadkomma som central mittfältare.
Som skolad ytter har han speeden och förmågan att ta sig förbi sin motståndare. Han svarade för tio lyckade dribblingar i matchen. Arjen Robben var näst bäst i den statistiken med fem lyckade dribblingar.
I kombination med ett allt bättre passningsspel och en utvecklad spelförståelse ser 20-åringen riktigt spännande ut som blivande box-to-box-mittfältare. Precis som Arsène Wenger har förutspått.

Med Jack Wilshere på skadelistan till slutet av april lär Alex Oxlade-Chamberlain få fler chanser i mitten. Han kan faktiskt kliva fram som en nyckelspelare för Gunners när ligaracet går in i ett avgörande skede. Utan Wilshere och Ramsey saknas det där viktiga ”drivet” på mittfältet som kännetecknade Arsenal under hösten.
Alex Oxlade-Chamberlain slog igenom för två år sedan. Genombrottet följdes av skador, sämre form och nya skador.
Nu ser han ut att vara redo att ta fart igen.

***
Läs mer:
8 feb 2012: Dokument: ”Sagan om Arsenals nya stjärna”.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB