För nio år sedan ordnade West Bromwich sin egen ”Great escape”. Under Bryan Robsons ledning säkrade laget mirakulöst kontraktet i Premier League under en dramatisk slutomgång där de klättrade från jumboplatsen till en plats ovanför nedflyttningsstrecket.
Klarar de att hålla sig kvar i år är det också en bedrift sett till förutsättningarna.
Få klubbar har haft ett lika stormigt år.

Det var bli bländad där i september. Ett nederlagstippat West Bromwich kom till Old Trafford och spelade ut Manchester United. De vann med 2–1 och fotbolls-England charmades vi av nyförvärv som Morgan Amalfitano och Stéphane Sessègnon som lattjade med Rio Ferdinand & Co och av en ung herre vid namn Berahino som presenterade sig med ett fint mål.
WBA, som skrällde under hösten 2012 och sedan slutade på åttonde plats i Premier League förra säsongen, såg riktigt vasst ut. En plats på den över halvan i tabellen kändes rimligt.
Men det som såg så lovande ut i september har utvecklats till en mardrömssäsong.
Det började med värvningarna. West Bromwich, som tappade succélånet Romelu Lukaku, fick för sig att ersätta honom med fotbollsnomaden Nicolas Anelka. Det var optimistiskt. Fransmannen öppnade säsongen uselt och laget fick återigen lita till Shane Long. Ett annat nyförvärv var Scott Sinclair, som suttit fast på avbytarbänken och läktaren i Manchester City. Han har startat fyra matcher sedan flytten i somras. Stéphane Sessègnon och Victor Anichebe har blixtrat till, men alldeles för sällan. Morgan Amalfitano började lysande, men tappade fart under vintern.

Triumfen på Old Trafford följdes upp med 1–1 mot Arsenal. Sedan hände något. Fram till 14 december tog WBA  sex poäng på nio matcher. Några timmar efter 1–0-förlusten mot Cardiff sparkades managern Steve Clarke. Och detta en månad efter att klubben öppnat för att förlänga kontraktet med skotten. Det framstår än idag som orättvist och felaktigt.
Den sortens förhastade impulsbeslut känns främmande för West Bromwich, en klubb som tidigare gjort sig känd för att ha en röd tråd. Det var ju tack vare sportchefen Dan Ashworths fina arbete som WBA kunde identifiera fynd runt om i världen och bli en modell för andra klubbar.
Ashworth handplockades till engelska förbundet och där tappade West Bromwich en stark kraft.

WBA hade ingen ersättare till Steve Clarke klar. Keith Downing, assisterande tränaren, fick agera caretaker. Nye sportchefen Richard Garlick intervjuade en mängd kandidater. Det blev tre raka kryss under Downing runt julhelgen innan trenden äntligen bröts på nyårsdagen. Då hade Keith Downing fått brottats med turbulensen kring Nicolas Anelkas quenelle-gest som senare renderade en fem matcher lång avstängning.
När den nye tränaren Pepe Mel var på plats skulle det signalera en nystart. Istället blev det en kulturkrock med språkliga barriärer och en påminnelse om att allt är inte spanskt som glimmar.
Pepe Mel är en skicklig manager som var oerhört populär i Real Betis, men hans strategi i WBA föll inte väl ut. Spanjoren, som bristfällig engelska, ville införa ett högt presspel, vilket var synligt redan i debutmatchen mot Everton. Men hade han materialet för det? I min bok är försvarare som Jonas Olsson och Garath McAuley som bäst när de får stå lågt och nicka undan (det gäller även ytterbackarna Liam Ridgewell och Steven Reid). WBA:s spelare verkar ha hållit med om det. De luftade sin skepsis och sedan blev det knappast enklare för Pepe Mel att få gehör för sina idéer.
Tre dagar före Pepe Mels debut mot Everton såldes anfallsstjärnan Shane Long till Hull City. Ett kontroversiellt beslut, även om irländaren inbringade 7 miljoner pund.
Pepe Mels entré har inte blivit någon succé. Sedan han steg in har WBA en seger på tio matcher. I helgen väntar ny nyckelmatch borta mot Norwich.

Krisen kulminerade i helgen. West Bromwich spelade sexpoängsmatch mot Cardiff City. Det började bra, med 2–0-ledning. Cardiff hämtade upp till 2–2 innan ye anfallaren Thievy Bifoumas frälste fansen på The Hawthorns med 3–2-målet i 94:e minuten.
Var det målet som betydde säker mark i tabellen? Nix. En minut senare hade Cardiff kvitterat, i 95:e minuten, sedan WBA huvudlöst skickat fram folk i en kontring.
Efteråt var James Morrison så upprörd över Berahinos naiva uppträdande (där han borde ha spelat av tiden istället för att anfalla) att han gav 20-åringen en smäll i omklädningsrummet. Klubben blev tvingad att gå ut på hemsidan och förneka att Berahino skulle ta till rättsliga åtgärder efter händelsen.
Enligt The Times är flera av de äldre spelarna missnöjda med Berahinos attityd sedan genombrottet i höstas. Talangen belönades med ett kontrakt värt 20 000 pund i veckan och sedan dess har han inte riktigt klarat att behålla fötterna på jorden. Om det stämmer är det beklagligt eftersom hans spel i höstas lovade så mycket.

Det har, helt enkelt, varit en turbulent säsong för West Bromwich. Ett år som kantats av så mycket problem utanför planen borde sluta med nedflyttning, men West Bromwichs räddning kan bli att detta är ett år med ovanligt många ”plankor” i Premier League.
WBA ligger fortfarande ovanför nedflyttningsstrecket, tre poäng före Cardiff. Dessutom har man en match mindre spelad. Men en seger i lördags hade betytt att avståndet hade varit sex poäng, betydligt tryggare med tanke på att WBA ska möta både Manchester City och Arsenal kommande månad.

Nye sportchefen Richard Garlick går en oviss sommar tillmötes. Flera av ryggradsspelarna har inte levererat som förut: Jonas Olsson, James Morrison, Ben Foster, Chris Brunt, Claudio Yacob. Även Youssouf Mulumbus framtid på The Hawthorns är osäker, enligt The Times.
West Bromwich kanske klarar kontraktet den här gången också. Om spelarna möttes av glädje när de grejade kontraktet 2005 kommer det mest handla om lättnad i vår.
WBA har varit en stor besvikelse och behöver hitta rätt kurs.
Frågan är om man gör det med Pepe Mel, som skrev på ett 18-månaderskontrakt, vid spakarna när nästa säsong startar.

***
Läs mer:
26 nov 2012: ”Därför gör West Bromwich succé”.