Senaste åren har ”egenfostrat” varit på tapeten i fotbolls-Europa i allmänhet och i engelsk fotboll i synnerhet.
Premier League beslutade redan för fem år sedan om ett nytt regelverk som reglerade hur många brittiskfostrade spelare som måste ingå i 25-mannatruppen. Reglerna kastade ljus på en ledsam utveckling där den engelska representationen i princip minskat för varje år som passerat sedan starten 1992. Greg Dyke, ordförande i FA, lanserade i våras planer på att strama åt reglerna än mer, istället för åtta home-grown-spelare vill han ha tolv av 25. Dessutom vill man att definitionen av home-grown ska vara spelare som fostrats i brittiska klubbar mellan åren 15–18 istället för som nu, 18–21.

I november ifjol kom statistik som visade att engelska spelare från starten av säsongen fram till 1 oktober bara utgjorde 36 procent av alla spelminuter i Premier League. Det var visserligen högre än siffran från föregående år (32,4 procent), men ändå avsevärt lägre än i La Liga och Bundesliga som ligger runt 60–70 procent.

Jag var lite nyfiken på hur det såg ut i premiäromgången så därför gjorde jag lite egen research. Min genomgång visar att 33,6 procent av spelarna som startade i första omgången kommer från England. Nu vet vi ju alla att egenfostrad enligt Premier Leagues tolkning även innefattar spelare som är utbildade i de brittiska grannländerna. Men jag ville se hur många engelska spelare som lagen mönstrade, dels för att få en adekvat jämförelse med Spanien och Tyskland, dels ur ett engelskt landslagsperspektiv.

Bournemouth: 8 (Simon Francis, Cook, Tommy Elphick, Charlie Daniels, Andrew Surman, Dan Gosling, Marc Pugh, Callum Wilson).
Crystal Palace: 7: (Alex McCarthy, Joel Ward, Scott Dann, Wilfried Zaha, Jason Puncheon, Jordon Mutch, Glenn Murray).
Everton: 6 (Brendan Galloway, Phil Jagielka, John Stones, Gareth Barry, Ross Barkley, Tom Cleverley).
Liverpool: 6 (Nathaniel Clyne, Joe Gomez, James Milner, Jordan Henderson, Adam Lallana, Jordon Ibe).
Man United: 5 (Chris Smalling, Luke Shaw, Michael Carrick, Ashley Young, Wayne Rooney).
Sunderland: 5 (Billy Jones, Andy Johnson, Lee Cattermole, Jack Rodwell, Jermain Defoe).
West Bromwich: 5 (Joleon Lescott, Craig Dawson, Craig Gardner, Saido Berahino, Rickie Lambert).
Aston Villa: 4 (Micah Richards, Ashley Westwood, Scott Sinclair, Gabriel Agbonlahor).
Leicester: 4 (Jeff Schlupp, Marc Albrighton, Daniel Drinkwater, Jamie Vardy).
Norwich: 4 (John Ruddy, Jonny Howson, Bradley Johnson, Lewis Grabban).
West Ham: 4 (James Tomkins, Aaron Cresswell, Reece Oxford, Mark Noble).
Tottenham: 3 (Kyle Walker, Eric Dier, Harry Kane).
Chelsea: 2 (John Terry, Gary Cahill).
Manchester City: 2 (Joe Hart, Raheem Sterling).
Southampton: 2 (Matt Targett, Jay Rodriguez).
Stoke: 2 (Jack Butland, Glen Johnson).
Swansea: 2 (Kyle Naughton, Jonjo Shelvey).
Newcastle: 1 (Jack Colback).
Arsenal: 1 (Alex Oxlade-Chamberlain).
Watford: 1 (Troy Deeney).

Om man innefattar Storbritannien eller till och med räknar in Irland är situationen något bättre. Swansea har av förklarliga skäl ett gäng walesiska spelare i truppen, i lördags startade två av dem (Ashley Williams, Neil Taylor).
Watford hade faktiskt en till brittisk spelare i elvan, mittbacken Craig Cathcart som är från Nordirland.
West Bromwich hade en helbrittisk plus irländsk (James McClean) startelva mot Manchester City (även om resultatet var så där). Norwich har senaste åren haft en startelva där merparten är från Storbritannien då Russell Martin, Graham Dorrans, Steven Whittaker representerar Skottland. Nye vänsterbacken/-mittfältaren Robbie Brady och Wes Hoolahan kommer från Irland. Sedan har de norske Alexander Tettey och kamerunaren Sébastien Bassong.

Den främsta orsaken till det här är förstås att engelsk talangutveckling varit eftersatt. Nu görs enorma satsningar på akademierna och vi får se om Premier League-lagen och det engelska landslaget kan skörda frukterna om några år.
En annan anledning är de stora pengarna som framtvingar ett kortsiktigt tänk. Det värsta som kan ske för ägaren är att ramla ur Premier League och gå miste om de enorma intäkterna. Därför är tränarnas arbetsbeskrivningar att söka kortsiktiga resultat, långa ut unga spelare till Championship för att de inte har råd att låta dem begå kostsamma läroår i den egna klubben.
Därför var det så oerhört befriande att se Slaven Bilic skicka in 16-årige Reece Oxford på defensivt mittfält mot Arsenal.
West Ham-tränarens mod, som senare visade sig bli ett genidrag, kanske kan smitta av sig? Det skulle Premier League på sikt på bra av.