Everton har stärkt sin organisation, men spelarmaterialet riskerar att vara sämre än ifjol.

När Farhad Moshiri köpte 49,9 procent av aktierna i Everton i våras gick det lite under radarn. Trots att ordföranden och ägaren Bill Kenwright letat i tio år efter en investerare blev det inga större rubriker utanför Evertonkretsar.
Everton hade låg i tabellens ingenmansland, långt från toppstriden och tillräckligt säker mark för att inte bli indraget nedåt. Snacket handlade om Leicesters fantastiska sensation som var på väg att bli verklighet.
Men Farhad Moshiris entré i klubben är nog det som på sikt behövs för att skaka liv i en klubb som behöver en injektion.

Everton har gjort det bra senaste decenniet som vid upprepade gånger har skuggat toppskiktet trots betydligt mindre resurser. Men varje gång de nosat på toppen har de slagit i ”glastaket”. Det har varit svårt att ta nästa steg med en uråldrig arena och utan externt kapital.
Farhad Moshiris första drag när han klev in i Everton blev att göra sig av med Roberto Martínez och locka över Ronald Koeman. Everton erbjöd den dubbla lönen mot vad Koeman hade Southampton och betalade runt 5 miljoner pund i kompensation till Saints.
Farhad Moshiri gjorde även ett djärvt försök att värva Sevilla legendariske sportchef Monchi. Det gick inte så det fick bli Leicesters scoutchef Steve Walsh istället. Han har nu fått rollen director of football så Everton har onekligen börjat bygga en ny struktur utanför planen.
Kan han inom en treårsperiod leverera en ny arena så är det Evertons första steg mot en ny storhetstid.

På planen gick klubben in i den här sommaren med risken att förlora ett par av sina största namn. I veckan blev John Stones klar för Manchester City, en affär värd 50 miljoner pund. Romelu Lukaku uppges fortfarande intressera Chelsea och där kan Everton casha in ytterligare 50 miljoner pund.
Everton handlade snabbt efter Stones-tappet då man hämtade in Ashley Williams från Swansea. 12 miljoner pund för Williams som varit en av Swanseas bästa spelare senaste åren och som gjorde ett starkt EM var inget överpris.
Defensivt är Williams bättre än Stones och jag tror att det för Everton blir ett bra byte. Den defensivt lagde Ronald Koeman kommer att bygga sitt Everton bakifrån. Årets Everton mår bättre av Williams fysik och styrka i eget straffområde än Stones elegans.
Jag är säker på att Koeman gör att Everton återigen blir organiserat i försvarsspelet efter Roberto Martínez ”konstprojekt”. Men framåt finns frågetecken som behöver rätas ut. Ross Barkley hade svackor förra säsongen. Om Romelu Lukaku flyttar måste Everton givetvis värva tungt i anfallspositionen. Frågan är var de hittar och kan attrahera en striker av hög klass med två veckor kvar av fönstret.
Det oroar mig när Ronald Koeman säger att spelarna bara är ”70 procent fit” inför säsongen. Holländaren hävdar att de fick för lång ledighet, 6–7 veckor. Kan indikera att de kommer att starta säsongen svagt.

Evertons chanser står och faller med att Ross Barkley och Gerard Deulofeu utvecklas, att James McCarthy blir en jätte på mitten och att ytterbackar som Séamus Coleman och Leighton Baines hittar tillbaka till gammal god form. Då kan man kanske ta en plats på topp sju.

Tänkbar startelva:
Stekelenburg – Coleman, Williams, Jagielka, Baines – McCarthy, Gueye – Deulofeu, Barkley, Mirallas – Lukaku.
Nyckelspelare: Ross Barkley.
Håll ögonen på: Gerard Deulofeu.

Nyförvärv:
Maarten Stekelenburg – Fulham, undisclosed
Bassala Sambou – Coventry, compensation
Chris Renshaw – Oldham, undisclosed
Idrissa Gueye – Aston Villa, £7.1m
Ashley Williams – Swansea, £12m

Förluster:
Leon Osman, released
Tony Hibbert, released
Tim Howard – Colorado Rapids, free
Steven Pienaar – released
Jordan Thorniley – Sheffield Wednesday, undisclosed
Jindrich Stanek – released
Felipe Mattioni – released
Conor Grant – Ipswich, loan
John Stones – Manchester City, £47.5m