Wayne Rooney gjorde comeback. Darren Fletcher spelade från start. Theo Walcott gjorde två mål. Emmanuel Frimpong gjorde comeback. Olivier Giroud öppnade målkontot. Snaran dras åt kring Mark Hughes. Aston Villa svarade för en fin skräll. Liverpools startelva hade en snittålder på 23 år med Jamie Carragher. Leedsfansen fick äntligen nått att jubla över…

Jag hade kunnat fortsätta länge. Det fanns en hel del att notera från den tredje omgången i Ligacupen, eller Capital One Cup som den heter numera.
Men för mig handlar den här turneringen, åtminstone i de första omgångarna, inte om resultaten. Min nyfikenhet bottnar i vilka unga spelarna som presenterar sig.
I år var det fler än vanligt. Det stora samtalsämnet var förstås Jerome Sinclair som blev Liverpools yngsta spelare någonsin.
Här är en genomgång över de nya talangerna som Premier League-tränarna släppte fram i cupen – och som säkerligan kommer att få chansen i större sammanhang så småningom.

Fotnot: Jag har bara tagit med spelare som inte visat upp sig i Premier League. Att James Ward-Prowse, 17, startar för Southampton eller att Raheem Sterling är med i Liverpools trupp är inte speciellt överraskande då de redan startat matcher i ligan.

Arsenal

Damien Martinez, 20, målvakt
Satt på bänken i ligamatchen mot Liverpool på grund av skador. Argentinaren, som värvades från Independiente 2011, debuterade i går.

Martin Angha, 18, försvarare/mittfältare
Angha har representerat Schweiz U19-landslag. Spelade 90 minuter mot Coventry i går.

Hector Bellerin, 17, försvarare
Den spanske talangen från Barcelona satt på bänken hela matchen.

Thomas Eisfeld, 19, mittfältare
Tysk mittfältare som anslöt från Dortmund i januari. Får vänta på a-lagsdebuten i Arsenal.

Serge Gnabry, 17, mittfältare
Den tyske mittfältaren från Stuttgart kom till Arsenal förra sommaren. Debuten kom i går när han ersatte Alex OC med tjugo minuter kvar.

Aston Villa

Paul Lambert använde bara beprövade a-lagsspelare.

Chelsea

Lucas Piazón, 18, anfallare
Brassen som jämförs med Kaká satt på bänken i ligan mot Manchester United redan i februari. Nu spelade han 90 minuter när Chelsea krossade Wolves (6–0).

Everton

Francisco Júnior, 20, mittfältare
Portugisen kom till Everton på free transfer i februari. Spelade 45 minuter.

Liverpool

Andre Wisdom, 19, försvarare
Högerbacken spelade och gjorde mål i Europa League borta mot Young Boys häromveckan. Spelade 90 minuter igår.

Samed Yesil, 18, anfallare
Supertalangen gjorde ett inhopp i Bundesliga i våras för Leverkusen, men i går fick han för första gången chansen i Liverpool.

Jerome Sinclair, 16, anfallare
Skrev historia i går som den yngsta spelaren någonsin i Liverpool, 16 år och 6 dagar ung.

Stephen Sama, 19, försvarare
Spelade U19-EM för Tyskland i somras. På bänken igår.

Conor Coady, 19, försvarare/mittfältare
Har suttit på bänken för Liverpool vid flera tillfällen nu, men debuten i tävlingssammanhang dröjer.

Manchester City

Matija Nastasic, 19, försvarare
Ingen ny bekantskap. Kötpes för stora pengar från Fiorentina. Startade mot Real Madrid i Champions League.

Denis Suárez, 18, mittfältare
Spanjoren debuterade i Ligacupen redan förra säsongen. Startade i tisdags, utbytt efter 62 minuter.

Luca Scapuzzi, 21, mittfältare
Debuterade ifjol i Ligacupen. Satt på bänken mot Villa.

Jeremy Helan, 20, försvarare
Debut för den franske vänsterbacken som kom från Rennes 2009.

George Evans, 17, mittfältare
Son till ex-City-spelaren Ronnie. George satt på bänken i tisdags i tröja nummer 70. Bara en sån sak.

Manchester United

Marnick Vermijl, 20, försvarare
Den belgiske backen debuterade när han fick chansen i startelvan. Utbytt med 13 minuter kvar.

Scott Wootton, 21, försvarare
Mittbacken spelade i Gary Nevilles testimonial i maj 2011. Har inte spelat i tävlingssammanhang för United förrän i går.

Michael Keane, 19, försvarare
Debuterade i Ligacupen förra året mot Aldershot, men har inte fått någon mer chans. Startade i går.

Ryan Tunnicliffe, 19, mittfältare
Har spåtts en lysande framtid länge. Debuterade i går, vilket inte minst gladde hans pappa (läs mer nedan).

Robbie Brady, 20, yttermittfältare
Satt på bänken i Ligacupen redan för två år sedan. Ifjol utlånad till Hull City. I går fick han debutera i Manchester United.

Joshua King, 20, anfallare
Den norske anfallaren fick inte hoppa in igår, men klarade å andra sidan av sin debut i Ligacupen sedan i september 2009, blott 17 år gammal.

Jesse Lingard, 19, mittfältare
Satt på bänken för första gången i går. Kommer förmodligen att lånas ut under säsongen.

Newcastle

Alan Pardew använde inga spelare som vi inte känner till sedan tidigare.

Norwich

Josh Murphy, 17, anfallare
17-åringen fick spela i träningsmatcherna. Fick inte komma in på plan i går.

Queens Park Rangers

Max Ehmer, 20, försvarare
Tysken kom till QPR som elvaåring. Har varit utlånad i omgångar till Yeovil och Preston NE. Har inte fått känna på a-lagsspel i QPR ännu. På bänken igår.

Reading

Sean Morison, 21, försvarare
Har tillhört Reading ett par år, men varit utlånad till Huddersfield. Har gjort ett framträdande för Reading i Ligacupen förut, mot Charlton förra året.

Southampton

Ben Reeves, 20, försvarare
Vänsterbacken gjorde två inhopp i Championship förra säsongen. Fick ett inhopp på 20 minuter i tisdags.

Andy Robinson, 19, mittfältare
Har spelat för Southampton sedan åttaårsåldern. Inhopp på tio minuter.

Sam Hoskins, 19, anfallare
Den unge engelsmannen debuterade för Southampton i FA-cupen i januari. Inhopp på fem minuter.

Dominic Gape, 18, mittfältare
Den tuffe mittfältaren kom till Southampton som sjuåring.

Jake Sinclair, 17, anfallare
17-åringen är ytterligare ett bevis på att Southampton fortsätter att slussa spelare till a-laget.

Sunderland

John Egan, 19, försvarare
Den irländske försvararen har varit utlånad till Crystal Palace och Sheffield United. Fick inte hoppa in så debuten i Sunderland dröjer.

Swansea

Lee Lucas, 20, mittfältare
En helt egen produkt som kom till klubben som nioåring. Har gjort debut i Championship. På bänken hela matchen.

Daniel Alfei, 20, försvarare
Debuterade i FA-cupen i januari 2011 och sedan i ligaspelet en vecka senare. Har dock inte fått känna på Premier League-spel ännu. På bänken hela matchen.

Rory Donnelly, 20, anfallare
Värvad från Cliftonville i januarifönstret. Debut i a-laget i tisdags när han ersatte Michu i 58:e minuten.

Tottenham

Ryan Mason, 21, mittfältare/anfallare
Debuterade i Europa League redan 2008, men har redan fått bida sin tid med utlåningar till Yeovil, Doncaster och Millwall. Spelade även Europa League mot Lazio. Startade för första gången nu.

West Bromwich

Saido Berahino, 19, anfallare
Berahino var utlånad till Northampton och Brentford förra säsongen. Debuterade i WBA mot Yeovil i förra omgången av Ligacupen. På bänken i går.

West Ham

Dan Potts, 18, försvarare
Son till förre West Ham-spelaren Steve Potts. Startade och spelade 90 minuter.

Robert Hall, 18, anfallare
Anfallaren började i klubbens akademi som sjuåring. Har faktiskt gjort debut i ligan, via ett inhopp på 13 minuter mot Fulham. Nu fick Hall spela 90 minuter.

Matthias Fanimo, 18, mittfältare
Engelsmannen debuterade i förra omgången av Ligacupen mot Crewe. Fick en halvtimme mot Wigan.

Dylan Tombides, 18, anfallare
Australiern fick hoppa in med sex minuter kvar när han ersatte Gary O’Neil.

Callum Driver, 19, försvarare
Ytterbacken var utlånad till Burton förra säsongen där han spelade åtta matcher. På bänken i tisdags.

Paul McCallum, 19, anfallare
Den snabbe strikern jagades av flera klubbar när han skrev på för West Ham förra året. Får vänta på sin debut.

Raphael Spiegel, 19, målvakt
Schweizaren satt på bänken bakom Stephen Henderson. Anslöt till West Ham från Grasshoppers.

Wigan

Fraser Fyvie, 19, mittfältare
Fyvie gjorde mål som 17-åring i skotska ligan. Värvad i somras till Wigan. Debuterade i förra omgången mot Nottingham.

Filip Orsula, 19, anfallare
Slovaken värvades från Twente i somras. Debut i tisdags när han ersatte Mauro Boselli på tilläggstid.

***
Har du sett någon av spelarna ovan i aktion? Är det någon som har imponerat på dig?

***
Förresten, vi måste gratulera Ryan Tunnicliffes pappa Mick. När Ryan var nio år satte fadern 100 pund på att han skulle nå a-laget. När mittfältaren hoppade in igår för Manchester United mot Newcastle så kunde Mick casha in.
Oddset 100 gånger fläsket (jag använder spelspråk nu) gav en fin vinst: 120 000 kronor.
Mick ska även ha satt 100 pund till oddset 350 gånger pengarna på att sonen når det engelska a-landslaget.
Spelbolaget hälsar att senast de betalade ut en liknande summa var när Chris Kirkland debuterade för England. Hans pappa hade också satt 100 pund på att Chris skulle nå landslaget.

Tunnicliffe byts in – vilket inte minst gladde pappa Mick.

***
Eftersom ingen tv-kanal sänder Capital One Cup i år (why?!?) så bjuder vi på alla PL-lagens resultat och målskyttar.

Manchester C–Aston Villa 2–4 e förl
1–0 Mario Balotelli (27), 1–1 självmål (59), 2–1 Aleksandar Kolarov (64), 2–2 Gabriel Agbonlahor (70), 2–3 Charles N’Zogbia (96), 2–4 Gabriel Agbonlahor (113).
West Ham–Wigan 1–4 (1–3)
1–0 Modibo Maïga (7), 1–1 Mauro Boselli (14), 1–2 Ivan Ramis (38), 1–3 Mauro Boselli (41), 1–4 Jordi Gomez (84 str).
Southampton–Sheffield W 2–0 (1–0)
1–0 Jay Rodriguez (30), 2–0 Jay Rodriguez (78 str).
Milton Keynes–Sunderland 0–2 (0–0)
0–1 Craig Gardner (54), 0–2 James McClean (82).
Utv, Sunderland: Lee Cattermole (30).
Leeds–Everton 2–1 (1–0)
1–0 Aidan White (4), 2–0 Rodolph Austin (70), 2–1 Sylvain Distin (81).
Crawley–Swansea 2–3 (1–1)
0–1 Michu (27), 1–1 Josh Simpson (45), 2–1 Hope Akpan (62), 2–2 Danny Graham (74), 2–3 Garry Monk (90).
Chelsea–Wolverhampton 6–0 (3–0)
1–0 Gary Cahill (4), 2–0 Ryan Bertrand (8), 3–0 Juan Mata (17), 4–0 Oriol Romeu (53 str), 5–0 Fernando Torres (58), 6–0 Victor Moses (71).
West Bromwich–Liverpool 1–2 (1–1)
1–0 Gabriel Tamas (3), 1–1 Nuri Sahin (17), 1–2 Nuri Sahin (82).
Queens PR–Reading 2–3 (1–1)
1–0 Junior Hoilett (14), 1–1 Kaspars Gorkss (16), 2–1 Djibril Cisse (71), 2–2 Nicky Shorey (76), 2–3 Pavel Pogrebnjak (81).
Norwich–Doncaster 1–0 (1–0)
1–0 Alexander Tettey (26).
Carlisle–Tottenham 0–3 (0–1)
0–1 Jan Vertonghen (37), 0–2 Andros Townsend (53), 0–3 Gylfi Sigurdsson (89).
Arsenal–Coventry 6–1 (1–0)
1–0 Olivier Giroud (39), 2–0 Alex Oxlade–Chamberlain (57), 3–0 Andrej Arsjavin (63), 4–0 Theo Walcott (74), 4–1 Callum Ball (78), 5–1 Ignasi Miquel (80), 6–1 Theo Walcott (90).
Manchester U–Newcastle 2–1 (1–0)
1–0 Anderson (44), 2–0 Tom Cleverley (58), 2–1 Papiss Cissé (62).

***
Ni som har Plus-abonnemang på Aftonbladet kan följa min serie där jag skriver om Premier League-legendarer. Tidigare har jag porträtterat Alan Shearer och Eric Cantona.
I veckan har jag tittat närmare på en av mina absoluta favoritspelare – Mr Arsenal.

Förra säsongen var Sebastian Larsson en av Sunderlands bästa spelare.
Efter värvningarna av Adam Johnson och Steven Fletcher är hans plats i startelvan hotad.
Svensken lär behöva anpassa sig till en ny(gammal) position för att förbli ordinarie.

Ni minns hur det var ifjol. Sebastian Larsson gjorde succé i Sunderland. Han började med det läckra debutmålet på Anfield och var sedan lagets främsta spelare under hösten, bakom stjärnan Stéphane Sessègnon.
Svensken alternerade mellan höger- och vänsterkanten.
Men efter värvningen av Adam Johnson från Manchester City är läget annorlunda.
Sunderland har lagt ut cirka 115 miljoner kronor på en engelsk landslagsytter som är tänkt att spela på högerkanten.
Vänstersidan är upptagen sedan i vintras då James McClean gick från b-laget till EM-aktuell på ett par, tre månader.
Så vad händer med ”Seb”? Det troliga är att han får ta ett kliv in i banan.
I gårdagens Ligacupmatch startade managern Martin O’Neill med nyförvärven Adam Johnson och Steven Fletcher.
Johnson tog plats på högerkanten, Fletcher på topp.
Sebastian Larsson spelades som central ”sittande” mittfältare bredvid Lee Cattermole. Den svenske landslagsspelaren spelade visserligen centralt i premiären mot Arsenal, men då var det som offensiv mittfältare. Nu var han ”sittande” mittfältare. Och det är en position han lär få vänja sig vid.
Visst, McClean och Johnson kommer att behöva vila ibland, men i nuläget känns dessa herrar som förstavalen på ytterpositionerna.
James McClean gjorde båda målen mot Morecambe (2-0), båda på assist från Adam Johnson.
– Jag tror fansen kommer att älska honom och han visade ikväll vilken typ av spelare han är, säger James McClean till Sunderland Echo om sin nya lagkamrat.

Kommer Sebastian Larsson klara positionsbytet?
Ja.
Eskilstunasonen har spelat central mittfältare tidigare i sin karriär, bland annat under åren i Arsenal. Likt David Beckham var han snarare en central mittfältare som blev utknuffad på kanten tack vare sin otroliga inläggsfot. Larsson har spelförståelsen och fötterna för att agera playmaker.
Men det är inte bara positivt. Konkurrensen på centrala mittfältet i Sunderland är hårdare än den var på ytterpositionerna ifjol.
Med Steven Fletcher som ny striker har stjärnan Stéphane Sessègnon fått ta klivet ned till sin favoritposition, den som offensiv mittfältare/släpande anfallare. Där är ”Seb” chanslös.
Som en av de två defensiva mittfältarna slåss han med Lee Cattermole, Jack Colback, Craig Gardner och David Vaughan.
Det är solida spelare alla fyra. Cattermole är bollvinnaren, Colback den rörlige spelfördelaren, Gardner avslutaren som är kapabel att göra 6-7 mål från mittfältet, Vaughan en kombination av passare/avslutare.
Igår startade Gardner och Colback som ytterbackar, men det lär inte bli långsiktigt. Sunderland lär värva en ny vänsterback innan fönstret stänger (Martin Olsson?).
Cattermole behövs eftersom han är den ende av dessa mittfältare som är defensivt lagd.
Kvar finns en plats att slåss om.
Sebastian Larsson gjorde en bra match i går mot lilla Morecambe från League Two. Han skötte uppspelen och lyckades ge sig i väg på flera offensiva utflykter.
Men det är långt från självklart att han tar en bofast plats på mittfältet i Sunderland i år.

***
Kan Martin O’Neill överväga att testa Larsson som högerback? Jag tvivlar på det. Sunderland lider inte av samma högerbacksbrist som svenska landslaget.
Bakom förstavalet Phil Bardsley finns anpassningsbara alternativ som John O’Shea, Carlos Cuéllar och även Ahmed Elmohamady.

Så startade Sunderland mot Morecambe:
Westwood – Gardner, Bramble, O’Shea, Colback – Cattermole, Larsson – Johnson, Sèssegnon, McClean – Fletcher.

***
I övrigt noterar vi från Ligacupomgången:

> Markus Rosenberg fick chansen från start i West Bromwich som vann med 4-2 borta mot Yeovil. Shane Long, som konkurrerar med Rosenberg om en plats i startelvan, gjorde två av målen.

> Vissa managers spelar b-betonade lag i Ligacupen. Inte Brian McDermott. Reading, som fick sin match i helgen inställd, ställde upp med nära nog bästa elvan mot Peterborough (3-2). Pavel Pogrebnyak gjorde förstås ett av målen.

> Ingen Clint Dempsey och ingen Moussa Dembélé. Då åkte Fulham ur Ligacupen efter 0-1-förlust borta mot Sheffield Wednesday. Alexander Kacaniklic startade för Fulham.

> Queens Park Rangers har vunnit sin första match. José Bosingwa avslutade målskyttet i 3-0-segern hemma mot Walsall. Noterbart är att Alejandro Faurlin spelade från start i QPR.

> Paolo Di Canios Swindon stod för gårdagens skräll. Laget vann med 4-3 efter förlängning borta mot Stoke. James Collins fullbordade ett hattrick när han avgjorde i 119:e minuten.

> Mobido Maiga har öppnat målkontot för West Ham. Sommarköpet från Sochaux satte ett av målen i 2-0-segern över Crewe.

En Gerrard firade, en Gerrard deppade.
Liverpool vann Ligacupfinalen efter straffar, Cardiff vann många hjärtan.
Frågan alla Liverpoolfans ställer sig: Blir titeln den språngbräda som klubben behöver?

Det var ytterst nära att den här finalen fick en annan utgång. Cardiff gjorde en heroisk match och pressade Liverpool ända in i kaklet.
De chockade hela Wembley genom att ta ledningen med 1-0 genom unge Joe Mason.
De spelade ett uppoffrande försvarspel där mittbackarna Mark Hudson och Ben Turner var outstanding.
De höll ledningen till en bit i in andra halvlek till Martin Skrtel kvitterade efter en hörnsituation.
De kom mirakulöst nog tillbaka och kvitterade till 2-2 i förlängningen när i princip alla deras spelare hade kramp och gick på tandköttet.
De fick se Tom Heaton rädda första straffen av Steven Gerrard men prickade stolpen två gånger i straffsparksläggningen.
De gjorde allt vad man kan begära och mer, coachen Malky Mackay pratade efteråt hur stolt han var, men historieböckerna kommer att berätta något annat.
Där kommer vi se bilden av Anthony Gerrard, kusinen, som vandrar med sänkt huvud efter att ha missat den avgörande straffen.
– Jag älskar honom, han tillhör familjen, sa Steven Gerrard efteråt.
Det är lätt att vara stor i framgångens stund, men bilden av hur Steven tröstar Anthony var vacker.

Inför den här finalen tävlade Liverpools spelare, ledare och ägare om vem som kunde betona mest hur den här Ligacuptiteln skulle lägga grunden för en ny framgångsperiod.
Man pratade om 2001 när Liverpool under Gerard Houllier vann Ligacupen och sedan fortsatte med att fullborda en oförglömlig cuptrippel med seger i FA-cupen och Uefacupen. Det blev startskottet för en framgångsera med bland annat två Champions League-finaler de kommande sex åren.
Efter slutsignalen i går kom budskapen på löpande band.
Managern Kenny Dalglish:
– Vi är överlyckliga över att ha vunnit en trofé. Det ger oss törst efter att komma hit och göra det igen.
Ägaren John W Henry:
– Det handlar om titlar, så det kommer att hjälpa oss att bygga vidare och det är vad spelarna och fansen förväntar sig.
Den här finalen skulle bli beviset, kvittot, på Liverpools framsteg under Kenny Dalglish. Jag vet inte om det är så mycket framsteg att vinna efter straffar mot ett lag från Championship.
Men vi kan ju fundera över vad en förlust hade betytt.
Arsenal föll på den här arenan för ett år sedan. De hade väntat lika länge efter en titel och snubblade på Birmingham. Den chocken ledde till en kollaps under resten av våren. Den bekräftade bilden av en klubb som gått bakåt, en klubb som beskylls för att inte ha de rätta karaktärerna.
En förlust för Liverpool i går inför världens ögon på Wembley hade kunnat få samma effekt på dem.
Liverpools titel ger arbetsro. Den ger en vinnarkänsla, om än liten, till en klubb som väntat på att få lyfta en buckla sedan 2006. Nu behöver inte spelarna läsa i tidningarna längre att ”det var x år sedan Liverpool vann en titel”.
Klubben må missa fjärdeplatsen ytterligare ett år, men Kenny kan åtminstone visa upp att han fått slut på titeltorkan. Det ger större trovärdighet när han och Damien Comolli ska gå ut i sommar och attrahera nyförvärv.

För att förstå hur viktig den här titeln är för Liverpool, hur högt de själva värderar den, kan vi också skruva tillbaka klockan till augusti. Då gick laget in i turneringen mot lilla Exeter. En gissning hade varit ett försvagat lag med ”vetskapen” att man ändå kommer att gå vidare och för att försiktigt lotsa in spelarna efter uppehållet. Men Kenny Dalglish gjorde inte så. Han spelade Pepe Reina, Martin Skrtel, Maxi, Raul Meireles, Charlie Adam, Jordan Henderson och Luis Suárez från start. Lägg till att Andy Carroll hoppade in. Det kan jämföras med Roy Hodgsons ödesdigra val förra säsongen att möta Northampton med blott två etablerade spelare (Daniel Agger och Lucas). Den gången blev det 2-2 och förlust på straffar.
– Vi förtjänade vår första titel på sex år, men vi måste fortsätta jobba hårt och se var det kan ta oss, sa Kenny Dalglish.
Han kan blicka tillbaka på senaste gången klubben spelade Ligacupfinal, 2005. Då blev det förlust mot Chelsea, 2-3. Det var José Mourinhos första titel på engelsk mark. De kommande 2,5 åren vann Chelsea två ligatitlar, en FA-cuptitel och ytterligare en Ligacuptitel.

På ett sätt var det passande att Dirk Kuyt fick spela en så avgörande roll. Han kom till klubben sommaren 2006, några månader efter den förra titeln.
Även om Kuyt i mina ögon är en ”supporterspelare” – han är tack vare sin arbetsmoral högre värderad av fansen än hans kvaliteter meriterar – så kan väldigt få påstå att han inte gjort sig förtjänt av den.
Han är den ultimata vattenbäraren. Han har skjutit Liverpool till Champions League-final, han har spelat VM-final för Holland, men aldrig fått vinna en stor titel.
I går hoppade han in och kämpade in 2-1-målet. Det blev inte avgörande, men hans straffmål var livsviktigt.
Nu har han och Liverpool fått sin titel.
Det återstår att se om den lägger grunden för nya.

***
Kenny Miller – jag minns honom väl från tiden i Wolves – var Cardiffs syndabock. Han brände ett jätteläge att sätta 2-1 med nårga minuter kvar av ordinarie tid. Han slog sin straff i stolpen.
Någon som sa nåt om små marginaler?

***
När man ser Peter Whittingham var så bra, så begåvad, mot så kvalificerat motstånd undrar man varför han inte fått en ny chans i Premier League.
Om inte Cardiff går upp till nästa säsong utgår jag från att han handplockas av någon PL-klubb.

***
Mina spelarbetyg, Cardiff-Liverpool:
Cardiff: Heaton 8 – McNaughton 7, Turner 8, Hudson 8, Taylor 6 – Mason 7, Whittingham 7, Gunnarsson 7, Cowie 6 – Miller 6, Gestede 6.
Avbytare: Kiss 6, Gerrard 6, Blake 6.

Liverpool: Reina 6 – Johnson 7, Skrtel 8, Agger 7, Enrique 6 – Henderson 4, Adam 6, Gerrard 7, Downing 8 – Suárez 6, Carroll 5.
Avbytare: Bellamy 6, Carragher 6, Kuyt 7.

Liverpool har lagt ut runt en miljard kronor på nya spelare det senaste året.
Ändå är det killen som kom gratis som just nu bär laget.
Den bortglömde, utdömde, ratade Craig Bellamy sköt Liverpool till klubbens första Wembley-final på 16 år.

Det var så typiskt att just han fick avgöra Ligacupsemifinalen mot Manchester City.
Craig Bellamy var en av det nyrika Citys första värvningar. Han kom i januarifönstret 2009, ett halvår efter att Abu Dhabi köpt klubben. Under sin första höst i klubben var han sensationellt bra, en av ligans bästa spelare faktiskt.
Men så kom Roberto Mancini till klubben och ersatte Bellamy-favoriten Mark Hughes. Craig Bellamy, som länge dragits med skadeproblem, fick inte längre köra sitt eget träningsupplägg under italienarens styre. Bellamy ilsknade till – och hamnade i frysboxen.
Efter en avstickare till Cardiff i Championship förra året återvände han till Liverpool i somras. Han kom gratis och blev nästan bortglömd. De nya ägarna hade ju gjort high profile-köp som Stewart Downing, Charlie Adam, José Enrique, Jordan Henderson samt Andy Carroll och Luis Suárez som anlänt ett halvår tidigare.
Men det är en free transfer som Manchester City borde ångra i dag. Medan Roberto Mancini har en Carlos Tévez som… tja, spelar golf, gör ratade spelare som Craig Bellamy och Emmanuel Adebayor succé på annat håll.
Med Luis Suárez avstängd framstår Bellamy som Liverpools, just nu, mest betydelsefulla spelare.

I går var det som om Bellamy spelade för sitt livs revansch, för att visa den där Mancini hur fel han haft.
Kenny Dalglish satte 400-miljonersmannen Andy Carroll på bänken och satsade på Craig Bellamy som ensam striker. Walesaren tackade för förtroendet genom att vara bäst på plan.
Han var allt man önskar av en ensam striker och visade än en gång att en djupledslöpande forward hanterar rollen som ensam topp mer effektivt än en targetspelare i dagens fotboll.
32-åringen sprang på allt, högg på allt, pressade på allt – och när läget dök upp med kvarten kvar satte han målet som tar Liverpool till Wembley.
”You only hate work”, sjöng Manchester Citys tillresta fans.
Orden träffade inte riktigt eftersom alla kunde se att Craig Bellamy var den som arbetade i särklass hårdast på planen.
När han byttes ut i slutminuten, när Anfield redan kokade, fick han en stående ovation.
– Hans inställning finns alltid, men ikväll var även kvalitén helt fantastisk. Om City har fler som honom som de vill bli av med så finns vi nere längs East Lancs Road, sa Kenny Dalglish till Liverpool Echo.
Steven Gerrard jämförde anfallaren med Gary McAllister:
– Han var en plåga hela kvällen – det är den typen av spelare han är. Han löper i djupet, han pressar, han låter dig aldrig slappna av. Fortsätter han så här kan han ha samma påverkan på klubben som McAllister hade.

Förra gången Craig Bellamy lämnade Liverpool gjorde han det utan att ha vunnit någon titel. Han gjorde det efter att ha lämnats på bänken av Rafael Benítez i Champions League-finalen mot Milan 2007.
Nu har han chansen att rätta till det på Wembley den 26 februari mot Cardiff City – klubben i hans hjärta.
– Cardiff betyder så mycket för mig. Det är där jag kommer ifrån. Footboll can be funny sometimes, log han.

***
Craig Bellamy var symbolen för Liverpools arbetsseger (som egentligen var ett kryss, men kändes som en seger). Om han var den enda som kom undan med godkänt i lördags mot Bolton, var det andra som lyfte sig flera klasser jämfört med katastrofinsatsen på Reebok Stadium.
Stewart Downing, petad mot Bolton, gjorde sin bästa match i Liverpooltröjan och visade till slut vad det var som Damien Comolli scoutat fram.
En Downing i form – som bidrar med den typ av kantspel som laget saknar – kan få enorm betydelse under våren.

***
Vad den här finalen betyder för Liverpool?
Tja, vi pratar om en klubb som inte vunnit en enda titel sedan 2006. Som inte har fått besöka Wembley sedan den där Spice Boys-finalen mellan David Beckham och Robbie Fowler 1996.
– Vi kanske har glömt bort vägen dit, men jag är säker på att chauffören hittar, sa Kenny Dalglish.
När Liverpool vann Ligacupen 2001 på Millennium Stadium i Cardiff blev det startskottet för en framgångsera med flera inhemska titlar och två Champions League-finaler under de kommande sex åren. Förhoppningen hos fansen är att en ny titel ska få samma effekt.
– 2001 var underbart. Det var fantastiskt att vinna då. Men då vi inte har vunnit en trofé sedan 2006 tror jag att årets final är ännu viktigare än den gången, sa Steven Gerrard.

***
Från Twitter:
”Did anyone else see Mancini waving imaginary Carling Cup final tickets on the touch line?”