Nu ger även Londons borgmästare Boris Johnson svar på tal efter Mitt Romneys kritik mot stadens förberedelse av de olympiska spelen. Inför 60 000 människor som samlats på Hyde Park ropar Johnsson: ”There is a guy called Mitt Romney who wants to know if we are ready. Are we ready?”.

Inte mycket har gått Romneys väg på PR-resans första stopp. Brittiska tidningar gör narr av Romney på förstasidorna, han vägrar att svara på frågor från amerikanska journalister på pressträffar och avslöjat att han i hemlighet träffat chefen för brittiska spionorganisationen MI6 – vilket man naturligtvis inte gör.

Kanske skulle han haft med sig en tydlig dagordning med utlandsbesöket. Haft något att berätta. Typ en vision om hans USA i världen. Men han valde istället att göra som han brukar. Le vänligt och inte säga något av riktigt värde.

***

Ta bort kritiken mot Obama – vad har Romney då kvar, börjar jag oroligt undra.

***

Tror det är dags för Romneykampanjen att börja fylla presidentkandidaten med lite blod, kött och tårar.

I RPM:s egen bakgård pågår ett smutsigt krig mellan republikanerna Ted Cruz och David Dewhurst om den lediga senatsplatsen efter Kay Bailey Hutchison. Ted Cruz bakgrund liknar i flera avseenden den republikanska kelgrisen Marco Rubio. Båda med föräldrar från Kuba (Ted Cruz mamma är dock amerikanska), båda med juristutbildningar, båda två politiska talanger, båda födda på tidigt 70-tal och båda gillade av Tea-party-rörelsen.

Så långt likheterna. Men olikheterna är naturligtvis alltid större.

Medan Rubio hyllas av partiet har Cruz en lång och krokig väg att gå innan han når samma stjärnstatus. Och frågan är nu om han någonsin kommer att göra det. Trots att det är relativt jämnt i mätningarna mellan Cruz och Dewhurst går Texas Conservative Fund, en Super PAC som backar upp Dewhurt, bokstavligt talat all-in i nya TV-annonsen. Det är sannolikt det mest osmakliga angreppet i årets USA-valrörelse.

I 30-sekundersspotten står Sandy Fonzo i fokus – mamma till en pojke som tragiskt tog livet av sig efter att ha dömts till ungdomsfängelse för ett mindre knarkbrott. Institutionsägaren Robert Mericle åtalades senare tillsammans med två domare för den s.k. ”Kids for cash”-skandalen (domarna mutades för att utdöma hårdare ungdomsstraff).  I ett av de efterföljande civila målen – som egentligen inte handlade om ”Kids for cash”-skandalen – företräddes Mericle av dåvarande advokaten Ted Cruz.

Den kopplingen räckte uppenbarligen för Dewhurst Super PAC att gå långt bortom anständighetens gräns. På tisdag är det dags för Texas republikaner att gå till valurnorna. Tur att det snart är över.

Trängd av NBC’s Brian Williams frågor om familjens häst som tävlar i dressyr i London-OS passade Mitt Romney på att rikta kritik mot stadens förberedelse av idrottseventet:

”It’s hard to know just how well it will turn out. There are a few things that were disconcerting: the stories about the private security firm not having enough people, supposed strike of the immigration and customs officials, that obviously is not something which is encouraging.”

Svaret från Storbritanniens primärminister David Cameron kom blixtsnabbt och med tydlig passning till Romneys tidigare uppdrag som OS-general för vinterspelen i Salt Lake City:

”We are holding an Olympic Games in one of the busiest, most active, bustling cities anywhere in the world. Of course it’s easier if you hold an Olympic Games in the middle of nowhere.”

1. För The Telegraph Washingtonkorre, Jon Swaine, hävdar Romneys utrikesrådgivare att Romney är bättre lämpad än Obama att förstå banden mellan USA och Storbritannien. Ty, Obamas far var afrikan. ”We are part of an Anglo-Saxon heritage, and he feels that the special relationship is special”, sa en av rådgivarna i en kommentar med stöd av källskyddet. Rådgivarna är nämligen förhindrade av den egna kampanjen att öppet kritisera presidenten i utländsk media. Men anonymt går det naturligtvis toppen, för att prata med nättrollen. Någon rättelse för det osmakliga uttalandet har enligt tidningen inte krävts av Romneykampanjen.

2. Det blir lätt krystat när Romney förklarar varför han inte tänker offentliggöra sina deklarationer. Nu senast för NBC Nightly News.

3. 73-åringen med det bibliska namnet ”Third Eagle’s Prophecies And Warnings” har släppt en egenproducerad musikvideo till stöd för Romney. Gulligare än så här blir det inte.

4. Obamalojala Super PAC:en, Priorites USA, har släppt en skruvad OS-film om Romney som just nu delar de demokratiska kampanjarbetarna i två läger. Några – bland dem samtliga av mina vänner – kallar filmen för taktiskt korkad, medan andra hyllar filmen för att den använder humor som budskapsmotor. Själv tycker jag den är lite väl skämmig. Bra är den i vart fall inte.

5. Obamas uttalande att företag inte är isolerade öar och därför inte bygger sig själva, har utvecklat sig till en klassisk politisk waffle. Även om det tog litet tid för Romneykampanjen att plocka upp meningen och göra om den till oigenkännlighet. Kanske beroende på att Romney själv höll ett tal med liknande innebörd när han öppnade Vinter-OS 2002:

”You Olympians, however, know you didn’t get here solely on your own power. For most of you, loving parents, sisters or brothers, encouraged your hopes, coaches guided, communities built venues in order to organize competitions. All Olympians stand on the shoulders of those who lifted them. We’ve already cheered the Olympians, let’s also cheer the parents, coaches, and communities.”

6. Romneykampanjen har med anledning av Obamas företagsuttalande snabbt snott ihop en lokal turné med namnet ”We did build´t”. På 24 platser runt om i landet inbjuds små- och mellanstora företag att berätta sin historia – och hur de byggt upp sina företag utan stöd och hjälp av andra. Åh, så nobelt. Problemet är dock att det inte stämmer. Flera av dem har fått federala lån eller varit föremål för olika stimulansåtgärder. Så inte nog med att de är beroende av samhällets infrastruktur och investeringar – vilket Obama hävdade och nu tvingas förtydliga i en TV-annons – flera är dessutom direkt beroende av medborgarnas skattepengar för sin framgång.

På resa utomlands med mycket begränsad tillgång till internet påverkar just nu mängden inlägg från min sida. Som tur är har RPM landat i Texas och håller därmed sydstatsfanan högt på bloggen. För er som missade att köpa söndagstidningen sammanfattade jag den senaste veckans snackisar – fågel och fisk – här. Så långt försvarstalet.

Nu raskt över till det stora mörka moln som tornar upp sig i horisonten för Mitt Romney: hans framgångsrika tid som riskkapitalist. I grunden naturligtvis beundransvärt och allt annat fint det går att säga om en person som byggt upp en verksamhet med egna händer. Men säg den som nått finanstoppen utan att ta en genväg någon gång? Varför skatta här när man kan skatta där, för att ta ett av många exempel. Följaktligen har Mitt Romney öppnat bankkonton i s.k. skatteparadis och i länder med, låt oss kalla det, tuffare banksekretess.

Samtidigt duggar det hela tiden nya besvärande avslöjanden som sätter Romneys kampanjstab under hårt tryck. Allt tyder på att han ljugit om tidpunkten för när han egentligen lämnade sitt riskkapitalbolag. 1999 sa han under primärvalet och kunde därmed inta ta ansvar för några investeringar efter det. Men dokument efter dokument visar att han haft en aktiv roll fram till 2003. Nu kräver ett antal ledande republikaner att Romney ska lägga korten på bordet och offentliggöra privata deklarationer i samma omfattning som andra presidentkandidater. Med Alabamas republikanske guvernör Robert Bentleys egna ord: “If you have things to hide, then maybe you’re doing things wrong…I think you ought to be willing to release everything to the American people.” Men Romney vägrar. I stället kräver han en ursäkt för den pågående hetsjakten mot honom. Chicagos borgmästare och Obamas f.d. stabschef, Rahm Emanuel, uppmanade i förrgår Romney att ”sluta grina”, och återigen sa han vad många tänkte men inte vågade säga. 

Det är uppenbart att Romneykampanjen snart måste byta spår. Hans nuvarande språkregel håller inte längre tillbaka vattenflödet: “I am simply not enthusiastic about giving them hundreds or thousands of more pages to pick through, distort, and lie about.” Ja, det kommer att kosta i det korta perspektivet att släppa ut skattetrixandet i mediefläkten. Men alternativet är värre. Ingen klarar fyra månader av ständiga avslöjanden och kritik från de egna leden i den grundläggande frågan: vem var du innan du ville bli president? Inte ens Mitt Romney.

Ps. Håll utkik efter DNC:s kommande annons mot Mitt Romney. Heter något i stil med ”Mitt dancing around the issues.” Hård som sten. Bland annat används familjen Romneys dressyrhäst i filmen.

Nyhetsmagasinet Mother Jones levererar i dag ett scoop om Mitt Romneys tid som riskkapitalist i Bain Capital, som han själv var med om att grunda. Stämmer alla uppgifter kan det faktiskt kosta Romney biljetten till Vita Huset i november.

Mother Jones kan nämligen visa att Romney ljög i början av året när nättidningen Huffington Post ställde besvärliga frågor om Bain Capitals investering i företaget Stericycle 1999. Stericycle är ett företag som ägnar sig åt medicinskt avfall – och samlar bland annat in aborterade foster från klinker.

Trängd av Huffington Post avslöjande svarade Romney att han redan hade lämnat Bain Capitals för det nya uppdraget som chef för Vinter-OS i Salt Lake City. Därmed var den saken ur världen, trodde de allra flesta. En republikansk presidentkandidat som mitt under brinnande primärval avslöjas med att ha tjänat pengar på aborterade foster hade varit en skandal av jätteformat.

Men i federala dokument som Mother Jones nu tagit del av står det klart att Mitt Romney var djupt delaktig i investeringen – och själv undertecknat flera beslut.

De närmaste timmarna kommer vara avgörande för Romneykampanjens krishanetering. Det gäller att snabbt skaka liv i någon som kan stå inför media och säga: ”Det var jag som fyllde i blanketterna, jag trodde nämligen att Romney var kvar i firman men det…eh…var han ju inte. Felet är således mitt och jag ber Romney tusen gånger om ursäkt.” Men det är brådis, den här gången ringer skandalklockan på allvar.

Jag blir inte riktigt klok på vad RPM far efter. Att hävda att alla har rätt till sjukvård – i princip när och hur som helst – är en sanning skriven med pyttesmå, nästan oläsbara, bokstäver. Så låt oss ta det i faktaordning:

• Sjukvården i USA är bra – och på många sätt bättre än i Sverige.
• Är du akut sjuk kan en vårdinrättning som tar emot skattepengar (Medicaid & Medicare), förenklat uttryckt, inte neka dig sjukvård.
• Men: de kan och kommer kräva dig på betalning om du saknar sjukförsäkring.
• Är du inte akut sjuk har en vårdinrättning rätt att neka dig sjukvård om du saknar sjukförsäkring och inte kan betala för dig.

”Föreställningen att oförsäkrade eller fattiga nekas vård i USA är falsk”, skriver RPM i sitt senaste inlägg och väljer samtidigt att undanta all annan sjukvård än den som söks på akuten. Och lagen det handlar om (”EMTALA”) är kristallklar i vad som syftas med akutvård:

”a condition manifesting itself by acute symptoms of sufficient severity (including severe pain) such that the absence of immediate medical attention could reasonably be expected to result in placing the individual’s health [or the health of an unborn child] in serious jeopardy, serious impairment to bodily functions, or serious dysfunction of bodily organs.”

För den vården följer alltså en fet räkning i brevlådan. För all annan vård kan en oförsäkrad bli nekad i dörren om det skramlar tomt i portmonnän. Eller med andra ord: akutvård är inte detsamma som sjukvård. En diabetiker har exempelvis enligt ”EMTALA” inte rätt att få insulin utskrivet på akuten eller genomgå nödvändig uppföljning av njurfunktioner eller blodsockervärden. Trots att det är en dödlig sjukdom för den som inte behandlas både rätt och i tid. Men när ambulansen rullar in i full galopp med en patient med allvarlig insulinchock är sjukhuset tvingad att kalla samman traumateamet. Den diabetessjuke betalar sedan i efterhand vad kalaset kostade.

Med förhoppning om att vi nu talar samma språk.

***

Och nej: Affordable Care Act löser inte alla problem. Så länge Medicaid & Medicare fortsätter att vara underfinansierade sjukvårdsprogram kommer samhällskostnaderna att öka. Framför allt efter att programmen nu kommer att utökas. Kostnadsmässigt är det inga goda nyheter, kan jag lova.

***

Nu är det Tedrickarnas tur att vakna till liv efter baksmällan som Högsta domstolen bjöd på i torsdags. De republikanska politikernas hårda uttalanden ter sig närmast som ett diplomatiskt memorandum i jämförelse:

Mike Malzone, grundaren av Merrimack Tea Party, skrev i ett uttalande på Facebook:

”I hope the (5 supremes) get colon cancer.”

Tjocktarmscancer?

Roy Nicholson, styrelseledamot i Mississippi Tea Party, tar rasandet ett fradgande steg längre. Enligt Nicholson har USA nu fallit för en ”diktatorisk junta” och fortsätter på hemsidan:

”When a gang of criminals subvert legitimate government offices and seize all power to themselves without the real consent of the governed their every act and edict is of itself illegal and is outside the bounds of the Rule of Law.  In such cases submission is treason.  Treason against the Constitution and the valid legitimate government of the nation to which we have pledged our allegiance for years.  To resist by all means that are right in the eyes of God is not rebellion or insurrection, it is patriotic resistance to invasion.”

Dags att beväpna sig mot juntan i Vita Huset?

Det har varit en tung vecka för republikanerna. Först slog HD ner på Arizonas hårda invandringslagar och i går godkändes sjukvårdsreformen ”Affordable Care Act.” Därför är det kanske förståeligt att många konservativa politiker och opinionsbildare släpper alla hämningar och går bananas i dag. Här följer några exempel:

• Kongressledamoten Mike Pence från Indiana jämförde HD:s beslut med terrorattacken den 11 september. Pence bad sedan om ursäkt för uttalandet: ”My remarks at the Republican Conference following the Supreme Court decision were thoughtless. I certainly did not intend to minimize any tragedy our nation has faced and I apologize.”
• Mike Pence kollega i representanthuset, Jack Kingston, förklarade på Twitter att han förlorat två vänner med beslutet: ”USA och HD-domaren Roberts.”
• Louie Gohmert, som representerar Texas, anser att HD-domaren Kagen ska ställas inför rätta: ”I think it’s important to look at Justice Kagan for potential impeachment.”
• Todd Akin från Missouri valde en mix av cancer och kommunism: “Today America is threatened with a stage three cancer of socialism, and Obamacare is exhibit 1.”
• Och Iowa-representanten Steve King följde i sin tur i Akins fotspår: “Obamacare is a malignant tumor that feeds and metastasizes on American liberty.”

Så här kan jag hålla på i en evighet, känns det nästan, när jag läser de republikanska kongressledamötenas upprörda uttalanden. Många tvingades även att ta tillbaka sina första pressmeddelanden – och då lät det naturligtvis mycket lyckligare – efter att flera ledande medier gett fel information om HD:s beslut. Nu hotar de istället med att släpa ”Obamacare” till kongressen för en ny omröstning. Så kommer det inte att bli.

Men jag tänker: ska det vara så svårt att acceptera demokratins spelregeler? Och varför lyssnar de inte på sin stora ledare Mitt Romney nu när det står klart att reformen är konstitutionellt riktig? Eller hans ”brother in arms” – Newt Gingrich?

***

RPM: jag tror vi talar förbi varandra. Tillgången till sjukvården har jag aldrig betvivlat. Det är räkningen jag pratar om. Typ som journalisten Susan Gardners 22-åriga dotter fick i brevlådan efter en akut hjärtoperation i våras. Nu var inte räkningen ett problem för just henne. Som tur var kunde hon använda mammans försäkring – Obamacare, you know.

Högsta Domstolen har just offentliggjort sitt beslut om Affordable Care Act: de godkänner kravet på tvingande köp av sjukförsäkring (”minimum coverage”). De anser att just denna del av reformen inte strider mot konstitutionen – eller några andra delar av lagen – utan ska ses som en skatt (mer om det i senare blogginlägg). Därmed gick det som jag hoppades – och det är en stor seger för president Obama som investerat mycket av sin politiska prestige i den nya sjukreformen.

Många av de 50 miljoner oförsäkrade i landet kan därför snart få svaret på frågan: hur ska jag eller mina barn klara oss om vi blir sjuka? Men enligt republikanerna är kanske inte det något större problem. Sjukhusen och vårdinrättningar verkar ha slutat att skicka räkningar till sjuka – ibland på hundratusentals kronor – för vård och omsorg. Eller för att använda RPM:s egna ord: ”det huvudsakliga problemet för många av dem som dör i onödan är brist på information, inte brist på sjukvård.”

Och dumma mig som trodde det berodde på brist på pengar. Nu kommer segern firas av demokraterna ända in i mål i november. Hade det funnits ett Sergels torg i Washington hade Obama och hans kampanjfolk dragit av sig kläderna och hoppat i vattnet.

Mellan åren 2005-2010 dog 134 120 människor i USA för att de saknar sjukförsäkring. Det motsvarar ungefär befolkningsstorleken i Uppsala. Bara under 2010 dog tre personer varje timme. Det visar en uträkning av organisationen ”Families USA” – som bygger på en uppmärksammad studie från ansedda ”Institute of Medice.” Flest människor dog i delstaterna Texas, Kalifornien och Florida.

Rapporten visar att:

• 60 procent av de oförsäkrade har stora problem med att betala sjukvårdskostnaden.
• Det är fem gånger vanligare att oförsäkrade cancerpatienter skjuter upp eller avstår behandling på grund av kostnaden än försäkrade .
• För andra nödvändiga behandlingar är det sex gånger vanligare att oförsäkrade avstår att söka sjukvård än försäkrade.
• 41 procent av de oförsäkrade nekades fortsatt sjukvård i de kliniker eller läkarhus de sökte hjälp.

Det kan vara värt att hålla dessa siffror i minnet när du hör republikanska politiker prata om det konstitutionellt vidriga i Affordable Care Act – eller ”Obamacare” som lagen populärt kallas. Och kom då ihåg att ett stort antal ledande republikaner under början av 90-talet föreslog nästan exakt samma åtgärder. Antingen har det politiska priset för människoliv sjunkit drastiskt de senaste tjugo åren eller så är konstitutionen tolkningsbar. Jag hoppas på det sistnämnda.