Public service ska välja den skygga katten

Jag åker till ett katthem med siktet inställt på att köpa den skyggaste katten. Jag vägrar understödja att bara de extroverta och populära blir valda, och kommer att tänka på det som Sveriges Radios biträdande programdirektör Cajsa Lindberg nyligen sa angående förändringen inom P3.

”Vi har poddar i den absoluta framkanten och som toppar listorna. Det vill vi fortsätta att utveckla. (–) Samtidigt ser vi att P3 de senaste åren har förlorat lyssnare i den linjära kanalen. Det hade varit ansvarslöst om vi inte tog det på allvar.”

Jag har slutat lyssna på Klassisk morgon. Trots att Pernilla Eskilsdotters stämma lugnar min arma kropp bättre än betablockare så går det inte längre.

Det är John Williams fel.

Jag lyssnar på P2 för att lära mig något. Inte för att lyssna på John Williams trötta toner till Star Wars, ET, Harry Potter, Schindler’s List, Indiana Jones, Hajen, Jurassic Park, Superman … ja listan kan bli extremt lång. John Williams har gjort all den där kända filmmusiken för att Hollywood bara vågar satsa på någon som redan är populär. Hollywood skulle aldrig välja den skyggaste katten, som ingen ens känner till för att den rädd och gömmer sig.

P2 kommer aldrig nå nya yngre lyssnare genom att börja spela film- och datorspelsmusik. Det gör man genom att som Text & musiks Eric Schüldt ta hjälp av en kommersiell artist som Lana Del Rey när han på ett hisnande vackert sätt förklarar en klassisk kompositör som Schubert. I Schuberts Winterreise ristas den hemliga önskan in i lindträdets bark på samma sätt som Lana Del Rey ristar in samma längtan på den skitiga bardisken.

”Genom poesin delar vi en kort stund ensamheten”, säger Eric Schüldt. Han förstår att rotlösheten och drömmarna är lika giltig för alla. Oavsett om det handlar om en topplisteartist eller en över tvåhundra år gammal kompositör.

Eric Schüldt förstår att det snarare är ansvarslöst att bara satsa på det som redan är populärt. Att public service ska välja den skygga katten.