Därför ska du inte titta på Vinterstudion
I morgon klockan tio smäller det. Mysiga stickade lusekoftor. Stora färgglada mössor. Sprakande brasa. Ymnig snö. Timmar av meditativ längdskidåkning alternativt adrenalinstickigt störtlopp. Förstafrukosten övergår i andrafrukosten som övergår i lunch. Värsta myset. Sedan kan man lika gärna börja med middagen. Eller göra sig i ordning inför festen man är bjuden på.
Städa och fixa hemma kan man göra sedan.
Jag menar så klart Vinterstudion. Som förlamar stora delar av befolkningen i flera månader.
”Jag gör det sedan!” måste vara den vanligaste kommentaren i många hem under Vinterstudion.
Tyvärr så innebär detta ”sedan” att någon annan måste göra allt. Förmodligen en kvinna.
Om alla gick upp klockan fem skulle man ha hunnit alltifrån storstädning till två nittiograderstvättar till röjning av garderober och storkok (till veckans matlådor) lagom till när Vinterstudion börjar, tänker jag magsurt. Och om alla hjälpte till skulle lägenheten bli salongsfähig, till och med gå att instagramma. För att inte tala om vilka roliga middagar vi skulle kunna ha.
Det kanske man kan ha ändå, ingen bryr sig om ett sunkigt hem, kanske du tänker.
Men det gör jag. Att bjuda hem folk till ett dassigt kök är för mig som att lägga ut mina skitiga underbrallor på Plattan. Eller instagram.
Återstår då att försöka få vissa personer att gå upp tidigare och jag bläddrar lite håglöst i bibeln i ämnet, Robin Sharmas 5 am club.
Men jag tycker att det är något oskönt med guruns snack om hur DU ska glänsa och ”bygga upp ett imperium” genom att titta på andra som genom att ha gått upp ”i segertimmen” glänst och ”byggt upp ett imperium”. Storheter som Hemingway, Mozart, Beethoven, och alla framstående entreprenörer med Steve Jobs i spetsen.
Vad sägs om att gå upp klockan fem för att öka vardagstrivseln och bistå andra? Tillsammans.
Jag går inte upp klockan fem för att bygga ett imperium. Jag går upp klockan fem för att hjälpa andra att må bra. Och det gör man inte genom att softa framför Vinterstudion.