Finns Tomten? Och Gud?
Jag ser honom varje vecka. Pastorn som erbjuder livssamtal på ett kafé i Sollentuna centrum. En dag går jag fram och sätter mig.
Hur blir man lycklig? frågar jag och får en pepparkaka.
”Mitt nyckelord är försoning, den som har försonats med sin kropp, bakgrund och med Gud, och med sina vänner och alla konflikter har större möjlighet att bli lycklig”, säger Per Westblom, pastor i Edsvikskyrkan. ”Jag är olycklig när jag lever i grämelse, konflikt eller bitterhet. Den yttersta motsatsen till försoning.”
Vad skulle du fråga om du gick till dig själv?
”Något jag ofta återkommer till är ondskans och lidandets problem. Hur kan det finnas så mycket elände om Gud är god och allsmäktig? Hur kan Gud tillåta det?”
Vi pratar om allt från när han behövde bikta sig till hur skamligt han som pastor har tyckt att det är att han måste äta antidepressiva.
”Det har varit en enorm skamfaktor. Hur jag som är frälst kan vara deprimerad. Men nu inser jag att den där mörka perioden var den viktigaste i mitt liv.”
Jag läste nyligen att vi måste förlåta Gud, säger jag. Jag tror att det var i Wera von Essens En debutants dagbok.
Sedan försöker jag pådyvla honom att bjuda in författarna som skriver om tro och andlighet till sin kyrka, som Wera von Essen och Alva Dahl vars bok Längtans flöde undersöker en klosterkallelse. Eller varför inte Andreas Lundbergs Ofarbar tystnad där han bokstavligen går i kloster.
Han lovar att överväga det och bjuder in mig på en retreat.
Innan jag går frågar jag vad han tycker om julkalender-skandalen, att de outar att jultomten inte finns. Tomtefundamentalist-föräldrar rasar.
”När barnen var små var det viktigare att de inte trodde det var jag, utan grannen, bakom masken.”
Vad säger du till dem som menar att Gud inte finns då?
”All ondska är ett stort problem, men jag brukar vända på det. Godhetens problem är mycket större. Hur kan det finnas så mycket godhet om Gud inte finns?”
Jag tackar för pepparkakan och lovar att fundera på det där med retreatet. Och på godheten.