Sy kuddfodral av dina barns hårdrockströjor
”Det låter som om din bröstkorg går sönder när du sjunger så där vackert”, säger Fredrik Strage till Kites sångare Nicklas Stenemo i podden Hemma hos Strage.
Kite är ett syntpopband som nyligen sålde ut Operan, inte bara en utan två gånger. Alla ville gå. Hemsidan kraschade. Det blev höstens snackis.
Jag väntar förgäves på att Fredrik Strage ska fråga om deras mammor blev stolta över den Kungliga Operan, om det här blev beviset på att deras söner nog inte var så himla konstiga. Däremot berättar sångaren Nicklas Stenemo att hans mamma ringer varje onsdag och att hon sytt kuddfodral av hans gamla hårdrockströjor.
Det låter ju onekligen som något hon gjorde långt innan konserterna på Operan. Keyboardisten Christian Berg säger att hans pappa målar i hans gamla bandtröjor.
Föräldrarna verkar stolta.
Sångerskan Tracey Thorns pappa sa innan han dog att det var som om hon – trots att hon är en medelålders och sedan trettio år gift medelklasskvinna med tre barn och bor i ett välbärgat område i norra London – kom från en annan planet.
”Oh, Tracey. She’s from another planet.”
Tracey Thorn tror att föräldrarna eventuellt var lite stolta över hennes musikaliska framgångar, men att det bara berodde på att bandet Everything but the girl blev så stora. Spelningarna på Royal Albert Hall tyckte de om, för att det var konkreta statusbevis. Dessutom gillade de att frottera sig med kändisarna och prålet backstage efter konserterna.
Detta var något att skryta om inför grannarna och släkten, till skillnad från när deras ufo-dotter spelade i band som ingen hade hört talats om. Det enda som räknades och betydde något var succé.
Tracey Thorns bok Another planet – a teenager in surbubia får mig att tänka på Roald Dahls Matilda. Då hennes lärare säger att hon är född i en familj som inte uppskattar henne och att allt kommer att bli väldigt annorlunda en dag.
Vi måste bli bättre på att visa våra barn att konstigt är en tillgång. Vi kan börja med att sy kuddfodral av deras ”hårdrockströjor”.