Jag är kanske en massmördare
Jag ska åka till London för att gå på antikvariat. Och för mig går man inte bara på något. Liksom luststyrt och spontant. Utan man förbereder sig. Genom att skriva en lista. Gärna många olika.
Till exempel vill jag köpa William Styrons Darkness visible – a memoir of madness som sägs vara the book om depression. Dessutom ska jag leta efter Alexandra Styrons Reading my father, a memoir.
Jag har en grej för barn som läser sina föräldrars verk och skriver om dem.
Mästare i genren är Linda Grey Sexton som läst och skrivit om sin mamma, poeten Anne Sexton, i Searching for Mercy Street. Som enligt Linda Grey själv handlar om att försöka acceptera och förlåta de ”som både lyckades och misslyckades med att göra oss till dem vi är”.
Jag har förmodligen en grej för kvinnliga författare som gasat ihjäl sig också. Oavsett om det var medelst avgaser instängd i bil (Anne Sexton) eller huvudet i gasugnen (Sylvia Plath). För jag har blivit besatt av Plaths dotter, vars otäcka dikter om sin mammas död klistrar sig fast.
”They fingered through her mental underwear
With every piece she wrote, wanting her naked,
Wanting to know what made her.”
Så skriver dottern Frieda Hughes i dikten Readers. När Plath tog livet av sig sa Anne Sexton till sin läkare att ”hon tog något som var mitt – det var jag som skulle dö så!”
Man ryser, av ett obehag som blir beroendeframkallande. Man vill veta mer. Man vill försöka förstå.
Jag har även gjort en lista på antikvariaten och ordnat dem efter adress. Ju effektivare desto bättre.
För första gången ska jag begagna en Airbnb. Den listan innehåller skärbräda, kniv, diskhandskar, disktrasa, kökshandduk, plastpåsar, förkläde.
Jag är SÅ sjukt uppstyrd. Och det blir värre och värre ju äldre jag blir.
Vart ska det sluta någonstans?
Förmodligen blir jag en massmördare. Jag uppfyller alla kriterier. Sjuklig ordning. Osunt pedant. Placerar alla mina ägodelar i små påsar som jag försluter med gummisnoddar. Älskar boktitlar som Close to the knives – a memoir about disintegration.