Mamma jobbar här

Text är ute. Kidsen gillar inte att läsa. Det är hassle. Sysslar man inte med rörlig bild eller grävjournalistik så är man körd, lärde jag mig nyligen på ett domedagsmöte.

Man ger alltså efter för kidsen som inte orkar läsa. Tidningar ska bli som en bilderbok för treåringar.

Totte är trött.

Totte hittar inte sin kanin.

Totte blir arg.

Jättearg.

Förlåt en gammal tant men förra gången vi ville vara nere med kidsen ledde det till att vi undergrävde våra egna och kidsens framtida jobb för att ingen vuxen vågade kliva fram och säga att det är fel att precis allting ska vara gratis.

Men okej, jag fattar, text är slut. Så nu har jag börjat hänga på Linkedin. Där har jag lagt upp en fett fotoshoppad bild som tar bort tjugofem år från mitt i verkligheten kollapsade fejs.

Det brinner i knutarna. För chansen att få jobb minskar vid fyrtio och ju äldre man blir desto svårare blir det. Vid sextiofem är chansen lika med noll. Då väntar ättestupan eftersom det inte finns några pensionspengar.

Men man ska inte ge upp, säger en Magnus Carlsson som har sitt på det torra, för han är docent i nationalekonomi, och han har författat (genom att använda text, förmodar jag) en rapport om tanters och gubbars obefintliga chanser på den arbetsmarknad som kidsen en gång sabbade. Delegationen för senior arbetskraft heter uppdragsgivaren. Snacka om att låta hassle!

Vid gott mod fyller jag min Linkedin-profil med mina färdigheter.

Jag är effektiv och snabb utan att nalla på kvaliteten. Jag är en duktig säljare. Kommunikation och pr är min grej. Jag har ett av Sveriges bästa kontaktnät. Idel härligheter eller hur! Det är bara att höra av er så kan jag berätta hur jag kan öka just ert företags omsättning.

Jag är snäll (jag har en referens som kan intyga att jag är lite för snäll). Och rolig. För att inte tala om vig!

Jag kan spexa för er på kontoret.

Dessutom är jag en jävel på att hålla ordning efter slarvpellar.

Kontoret där jag hamnar kan sätta upp en skylt i köket. Mamma jobbar här!