Stoppa tidvattnet för din syster

Det höll först på att inte bli något. Jag hade nämligen råkat med det sinnessjukt tantiga och pajiga konststycket att köpa biljetter till en biograf i Leicester och inte Leicester square i London.

Men killen var van för han halade, mycket trött, fram en förtryckt papperslapp där jag snällt fick fylla i kortnummer och annat smått och gott.

Sedan hade jag tur, det fanns precis två biljetter kvar till Little women i staden jag befann mig. Längst fram. Och här känner jag att jag måste få ställa en enkel fråga: väljer man någonsin att FRIVILLIGT sitta på främsta raden? Varför då?

För att få någon som helst helhets-glutt på filmduken var jag tvungen att hasa ner så långt i stolen att jag knappt kunde röra mig efteråt. Längst fram, långa ben och Londonfukt (som sätter sig i märgen) var en på det hela taget jättedålig kombination. Benen har fortfarande inte riktigt hämtat sig.

Det kan man inte säga att jag gjort efter filmen heller. Hämtat mig, alltså. Tygerna! Filtarna! Emma Watsons klargröna sjal! Laura Dern! Saoirse Ronans makalösa tygväska! (Jag måste skaffa en sådan och på grund av att ÄR författare så behöver jag inte lajva när jag stoppar ner mina pappersmanuskript, visst är det underbart!)

Men framför allt var det systerskapet som knockade mig. Förlåt varandra, hjälp varandra och börja om på nytt i morgon. Var en god syster, hon är den värdefullaste du har.

Och i bästa Frost-anda: du ska stoppa tidvattnet för din syster.

I Frost 2 har de den goda smaken att låta personen som kommer ridande på en vit häst i slutet vara en högst älskad syster istället för en man. Och inte vilken syster som helst, utan en som bokstavligen stoppar tidvattnet för sin syster.

Dessutom blir hon tack vare kärleken till sin syster den hon vill vara.

Livet är för kort för att vänta på en man. Eller vara någon man inte är.

You are the one you’ve been waiting for, som Frost-Elsa sjunger.

Livet är även för kort för att inte äga en vacker tygväska.