Ett oproffsigt bokrea-misslyckande

Två vänner ses efter bokrean. Den ena fyndade biografin om Selma Lagerlöf. Den andra inte.

Jag: ”Kan du inte bara sluta flina så där överlägset för att du fick tag i Selmaboken?”

Hen: ”Kan du inte bara erkänna att du var helt oproffsig och misslyckades? Att du – hör och häpna – om FÖR SENT!”

Jag: ”Jag kom INTE för sent!”

Hen: ”Men varför sitter då jag här med Selma och inte du? Jag köade utanför Akademibokhandeln klockan sju.”

Jag: ”Jag var tvungen att prioritera, jag köade inne på Söderbokhandeln. Jag gjorde ett noga övervägt val …”

Hen: ”Och hur tycker du att det gick? Jag kan inte se någon Selma i din bokhög … Hörde du att folk brukar gömma de böcker de vill ha inne i butikerna?”

Jag: ”Varför då? För att köpa senare? Ingen går ju till bankomaten längre.”

Hen: ”Kvällen innan så klart. För att slippa köa så tidigt på morgonen. Så skulle du ha gjort. Eller sova utanför.”

Jag: ”Jag borde ha sovit utanför Söderbokhandeln. De hade fyrtio procent på hela sortimentet. Det var som en zombiefilm där inne. Jag har en kompis som bor alldeles där. Haja drömmen att bo ovanpå Söderbokhandeln.”

Hen: ”Hon bara ’Kom in nu Linda, här kan du inte ligga!” Och du bara ’Nä jag måste komma först!’ Hade inte Söderbokhandeln Selma?”

Jag: ”Nä. Och jag letade faktiskt efter Selmaboken på andra ställen inne på Akademibokhandeln. Jag tänkte att någon ångrat sig och bara lagt den någonstans. Så där som folk lägger mat på fel plats i mataffären och går. Det som gör att man alltid tror att räkor, köttfärs och kyckling i själva verket legat i värmen i ett dygn innan det kyls ner igen.”

Hen: ”Vilken är den bästa platsen att gömma Selmas bok? Var kollar folk minst?”

Jag: ”Bland kartorna?”

Hen: ”Eller så skulle du ha haft en infiltratör inne på bokhandeln.”

Jag: ”Eller tvinga något av barnen att börja jobba där.”

Hen: ”En flerårsplan! Smart. Undrar om Selmaboken finns då.”

Jag: ”Jag känner mig så himla oproffsig.”

Hen: ”Du kan få min Selma.”

Jag: ”Tack!”