Hur man tar sig ut i fritt fall

”Jag ska ta med ALLT, för att få ALLT röjt ur vägen!”, sa Suzanne Brøgger. ”Mitt leende är bara till för att lura fienden, men mitt skratt är rått och äkta. Och för dem som vill ha en förklaring kastar jag en extra slöja för att leda dem på villospår. Jag ritar kryss på alla portarna.”

I sitt tigerblock skrev hon: ”Faktiskt är det inte min avsikt att landa någonsin, dessutom har jag nog att göra med att skriva min bok på mitt tigerblock. (–) Jag funderar aldrig över varför det är bra att flyga, det förvånar mig bara att andra människor inte bryr sig om att flyga med. Om jag någonsin ska landa, blir det bara på genomresa.”

Hon skrev också sådant som: ”Jag sitter i en laxfärgad underkjol och äter melon och hör Satie och smälter ihop med en solstrimma.”

Hon satt där på ett plan hon aldrig tänkte kliva av, hon var trettiotvå år gammal och hade just varit i New York för att lansera debuten Fräls oss ifrån kärleken, men det skulle hon absolut inte berätta, sa den kände författaren. Att hon var trettiotvå. Nej, säg istället att du är framtidens kvinna, att du inte ser något märkvärdigt i att ta dig en kuk i tjugoåtta minuter och sedan rusa iväg till ett lunchmöte. Säg att du fått en man spruta på din mage men säg absolut inte att det var jag. Glöm inte att säga att du är mycket attraktiv och älskar att knulla. Det som hände i går … det skulle inte ens den frigjordaste kvinnan i Amerika göra.

Men jag gjorde väl ingenting, sa Suzanne, du bjöd upp mig och jag neg och sa tack. Mer traditionellt kan det väl inte bli.

Du är i alla fall inte riktigt klok, avslutade författaren.

Sedan flög Suzanne till San Francisco (som var gult).

Var fittan mintgrön, eller snarare lindblomsgrön?

Eller hallå, jadefärgad? Det är ju givet med jade när det kommer till Suzanne.

Liksom allt som sticker av, sticker ut, det som kliar och kittlar, som alla pickar hon slickar. Det som vågar, retar, roar, oroar.

”Jag är inte diktare utan koreograf”, skrev hon. ”Jag koreograferar den rörelse som redan är för att göra den mer tydlig, uppseendeväckande, tilldragande och skrämmande. Det är inte rörelsens syfte som är viktigt, det är själva dansen. Det är inte viktigt om man vinner eller förlorar, utan hur man tar sig ut i fritt fall.”