Jag kickar på att känna mig värdelös

Kickar du på att få nobben ska du starta eget. Ungefär så sa jag till Edit Künstlicher.

Edit och jag har jobbat ihop många gånger genom åren. Hon är stenhård, smart och älskar att jobba. Hon gillar att arbeta så mycket att hon skiter i sina – emellanåt – omänskliga endometriossmärtor och bara kör på. Precis som jag som skiter i mina trista sjukdomar. Skulle jag lyssna på läkarna eller på kroppen hade jag stått på gatan med tre barn. Driver man eget kan man inte lyssna på sin lekamen. Att lystra på den ger ingen falukorv. Dessutom är det tråkigt. Och min kropp ska heller inte tro att den ska komma här och vinna. Jag är nämligen ingen man segrar över. Något som är ett utmärkt företagarråd. Vinnarskallen. Efter det där om att gå igång på alla nej man får.

Nej tack, är den vanligaste kommentarer man som säljare får. Och då blir man så jävla förbannad att man bara av farten frågar tio andra. Eller hundra. För att man ska visa de där sura nej-sägarna vad de missar när avböjer ett event signerat mig.

När man lugnat ner och sansat sig fortsätter man att fråga fler. För att man vet att det bara handlar om hur många man frågar. Att det är ren statistik. Frågar man hundra säger tio kanske och två ja. Det är bara att bita ihop och jobba lite till.

När Edit bad om mitt bästa företagartips sa jag att om man inte har tillstymmelse till självskadebeteende ska man aldrig ge sig på att försöka starta eget. För att driva eget bolag är som att leva i en ständig arbetslöshet, där man måste börja varje morgon med att söka uppdrag.

Min yngsta avkomma fick A i alla ämnen utom ett. Där hon fick B. Hennes drivkraft är att inte bli som sin mamma som hon från sitt allra första andetag aldrig sett vara ledig. Dessutom vill hon ha råd att bo i hus. Vad tror ni hon svarade när jag frågade om jag kunde få bo där i någon skrubb?

Nej, så klart.

Men jag älskar nejen. Jag kickar på att känna mig värdelös. Förnedringen. Smutsen. Mörkret.