Jag reser vidare ensam

Att åka omkring och ta farväl av platser jag aldrig tidigare besökt handlar om att säga adjö till drömmar. Att ta farväl av kärlek. Att ta farväl av kärlek är att börja leva lite grann. Man behöver inte längre bekymra sig över att man inte varit där eller någonsin kommer att åka tillbaka. En separation inte behöver vara sorglig utan kan innebära att man delar på sig men att kärleken finns kvar. Man vågar sluta att krampaktigt hålla fast vid drömmar och förhållanden. Frigörelsen ligger i att våga uppbrottet, att inte rädas avslut. Att bara släppa och gå vidare.

Jag minns en stor hand på mitt huvud. Jag minns en förtretlig springnota i Örnsköldsvik. Jag minns att vi skulle käka middag med Pernilla Wahlgren på PA&co. För att jag vill be om ursäkt för något jag skrivit som jag ångrar. Jag minns doften av tjära vid Skeppsmalens fyr. Jag minns att jag var tvungen att hela tiden kissa i olika skrevor och visste att det var urinvägsinfektion. Jag minns ett surströmmingsmuseum mitt ute i ingenstans i Västernorrland. Jag minns sommarbilen som någonstans efter Gävle började läcka olja. Jag minns alla omkörningsfiler. Jag minns när jag inte ville ha nötter. Jag minns alla mina tillkortakommanden. Jag minns alla springturer till Underworlds Dirty epic. Jag minns ett bad i Getåravinens vattendrag. Att naken skyla sig med en handduk på en grusväg.

Jag minns ett hundöra i en bok av Geoff Dyer: ”It is like you are leaving your life behind and yet, since you are part of the life you have left behind, part of you is still there. Dying, at its best, might be something like this. Everything was a memory, and everything was still happening in some extended present, and everything was still to come.”

Jag minns Audens dikt In transit: ”Somewhere are places where we have really been, dear spaces. Of our deeds and faces, scenes we rememer. As unchanging because there we changed.”

Jag minns en dikt av Lars Norén: ”När jag tänker på människor och platser som jag längtar efter halvvägs genom sinnena ser jag bara fotografier.”

När jag tänker på den här sommaren inser jag att den är ett fotografi. Sedan reser jag vidare. Ensam.