Sitter i en bil på väg till nytt hotell. Charlie följer skeendena här utanför med stort intresse. Jag tror hon gillar Thailand. Det är mycket drakar överallt, mycket färger. Det finns en estetik i det här landet som passar 2-åringar bättre än oss vuxna. Charlie viskar “titta” för sig själv och pekar med krokigt finger när vi passerar de vilt leende drakarna på husknutarna.

Hur har ni det där hemma egentligen? Jag försöker hålla kontakten genom att titta på Internet. Alla sågar det nya programmet “Minuten”. Var det verkligen så dåligt? Kan jag inte tänka mig. Jag känner de som skapade programmet, de heter Mattias och Jock och jobbar i USA. De är tv-genier. En gång hade jag en tv-idé som jag försökte sälja in till dem. “Game show from hell” hette den. Ganska spännande namn, va? Vill ni höra? Har ni tid?

En VANLIG människa tror att han ska delta i en VANLIG frågesport i ett specialämne som denne kan mycket om. Säg att det handlar om Anne Franks dagbok. Han åker till studion i tron att om han lyckas svara rätt på alla frågor så vinner han 20.000 kronor eller annan blygsam vinstumma. Men han brinner för Anne Frank, han kan allt om den där dagboken, han tycker att det ska bli roligt att visa svenska folket vad han verkligen kan.

Det han inte vet är detta: Han deltar inte i en vanlig gameshow. Han deltar i “The gameshow from hell”.  Han tror att det ska handla om att svara på frågor om Anne Frank och därmed vinna 20.000 kronor. I själva verket deltar han, utan sin vetskap, i en tävling med helt andra uppgifter där vinstsumman är EN HALV MILJON KRONOR.

Upplägget är detta. I studion sitter en stor publik, säg 700 människor. Samtliga vet om att detta inte är en frågesport om Anne Frank – detta är THE GAMESHOW FROM HELL. I studion finns kameramän, sminköser, producenter, scriptor, redaktörer, ljudnissar. Samtliga vet att detta är inte är en frågesport om Anne Frank – detta är THE GAMESHOW FROM HELL. Den enda som är ovetande är just den tävlande. När han kliver in i tv-huset, så vet han inte att redan där och då, redan när producenten står i dörren och hälsar välkommen – då har THE GAMESHOW FROM HELL redan börjat.

Det finns dolda kameror överallt. Det är som i “The Game” – alla är med på det! Det är som Truman Show – varenda liten människa i denna miljö finns till för att sätta vår tävlande på helt andra typer av prov än vad han kan ana. Det handlar inte om att kunna sin Anne Frank. Det handlar om vem man är egentligen. Vilken moral man har i kroppen. Är man bara en GOD människa, vinner man EN HALV MILJON KRONOR!

När han till exempel går in i sminket upptäcker han en 500-hundring på golvet. Tar han upp den och behåller den? Eller gör han det rätta och ser till att den hamnar hos sin ägare? I studion sitter publiken och följer allt via monitorer. Stort jubel om han varskor sminktjejen om 500-hundringen – han har kommit ett steg närmare EN HALV MILJON KRONOR!

Han stiger sedan in i studion, han tror att han ska kolla kamerapositioner, repetera, gå igenom hur programmet ska gå till. Publiken spelar med, agerar som om det rör sig om just en repetition, men så ställs han inför ytterligare ett dilemma. Programledaren för programmet, det program som den tävlande tror ska handla om Anne Frank, kommer in. Vi kan väl säga att det är Pontus Gårdinger. Han säger hälsar på den tävlande, de småpratar. Plötsligt kallar Gårdinger en i produktionen för “fittjävel” och vänder sig mot den tävlande och säger: “Vilken jävla fitta, va?” Instämmer han eller protesterar han? Han protesterar och har klarat ytterligare en uppgift. Publiken börjar plötsligt jubla. Den tävlande förstår absolut ingenting. Varför jublar publiken? Vad i helvete är det som pågår här? Han förstår ingenting, för han vet inte om att han befinner sig i THE GAMESHOW FROM HELL.

Ni ser. Han finner situationen alltmer bisarr. Allt skevar. Det blir plötsligt omänskligt hett i studion. En kameraman tar plötsligt fram ett dragspel och spelar en hambo. Allt är underligt. Hur skulle han kunna veta att han befinner sig mitt i “The gameshow from hell”.
 
Där har vi det? Vad tror ni?

Jag berättade om idén för Mattias och Jock. Jag “pitchade” den som det heter på tv-språk. DE var vänliga och tog någon anteckning. Men de hörde aldrig av sig sen.

Lite deppigt. THE GAMESHOIW FROM HELL. Jag gillar det. Det är fanimej :++++: .