Nere vid poolen i Thailand. En pappa lekte i poolen med sina två döttrar. Han kunde dyka och stå på händerna på poolbotten – det tyckte tjejerna var festligt. De gick upp ur poolen efter en stund. Flickorna ville ha glass, de fick de. De sprang bort till den thailändska mannen som stod i poolbaren, böjde sig över menyn, pekade och beställde. Thailändaren ville roa tjejerna, så han tog fram tre tennisbollar och började jonglera. Skratt och jubel! Han gjorde lustiga miner och jonglerade allt högre. Han var skicklig.

Pappan gick leende fram och bad att få bollarna. Så började han att jonglera för flickorna. Thailändaren stod kvar, han såg lite bortkommen ut. Pappan var inte i närheten av lika bra på att jonglera. Han tappade bollar hela tiden, plockade snabbt upp dem och fortsatte. Tjejerna tappade intresset, men tittade vänligt på. Man kan säga att luften gick ur.

Den där pappan. Det där beteendet. Jag har funderat på det en hel del den senaste tiden. Oklart varför. Nu vill jag dela med mig av det. Förstår om ni tycker att det är ointressant.