Jag tror inte ni känner till honom, men av mina närmaste vänner heter Jonas. Eftersom han är polis kallar vi honom polis-Jonas. Han tillåter mig inte att lägga upp bilder på honom i den här bloggen, han säger att han vill vara “under cover”.

Har ni tid en stund att lyssna på hans historia?

Jonas reste till Gran Canaria i början på mars. Lasta honom inte för det, biljetten var billig och det finns vackra ställen där om man vet var man ska leta. På flyget hem, den 12 mars, blev han blixtförälskad.

Hon var 25 år, kanske 30, aldrig äldre, knappast yngre. Hon var sensationellt brunbränd, bar vit stickad tröja, ljusblå jeans och Converse Allstars på fötterna. Hon reste tillsammans med sin mamma, lasta henne inte för det – en semester med mamma är ofta gratis och dessutom är det väl precis den typen av resor som för att mor och dotter kommer närmare varandra.

Jonas var förblindad av hennes skönhet.
Inte av mammans, utan av dotterns!

Han hade bara ögon för henne, ville bara titta på henne, blev förgrymmad på flygvärdinnan som kom med sin jävla vagn och skymde sikten en stund.

Han tänkte många gånger att han skulle gå och prata med henne. Men han hade inte modet. Han kunde inte förmå sig. Någon gång reste han sig upp, men avbröt just när han var framme och låtsades gå till toaletten. Ju längre resan gick desto mer frustrerad blev Jonas. Han förbannade sin feghet!

Planet landade. Resenärerna slussades som boskap till bagagebandet. Jonas positionerade sig strax bakom mamma och dotter. Det tog lång tid för väskorna att komma. Och efter många minuters inre strider slog han till – och började prata med mamman!

Hon var trevlig, berättade att de egentligen skulle åkt till Egypten, men så fick de byta när revolutionen kom. De hade bott i Puerto Rico, jodå, det var en trevlig liten by, sa hon.

Sen kom väskorna och de försvann. Jonas stod kvar och såg hur siluetten av hennes bruna hår försvann mot tullen. Och sen var hon borta.

Han har inte kunnat sluta tänka på henne. Han känner skam för att han inte vågade gå fram. Men jag ser ingen anledning. Jonas ska inte skämmas. Jonas ska vara stolt. Han är svag och svaghet är vackert.

Kan vi inte leka med tanken på att styrka är BRA och svaghet är VACKERT! I så fall är Jonas den vackraste människan på jorden. Och nu behöver han vår hjälp att ta revansch.

Har någon som läser den här bloggen en aning om vem det var som åkte med flight DK1742 från Gran Canaria, som landade på Arlanda kockan 20.40 den 12 mars? Känner ni igen det?

Den som kan laga så att Jonas får chansen att ta revansch på sig själv när det gäller den här tjejen kommer vi båda att stå i stor tacksamhetsskuld till. Snälla, hjälp polis-Jonas. Kom ihåg. Hans svaghet är inte dålig. Den är vacker.

Vet ni något, vänligen hör av er till mig på alex@schulmangruppen.se