Jag har inte så stora krav på saker och ting. Jag köper inga dyra kläder, lägger inga stora pengar på tv-appareter eller elektronik eller så. Men när det gäller ostar är jag beredd att gå långt. Jag befinner mig i en ständig jakt på den rinnigaste kittosten på planeten. Jag vandrar mellan saluhallar och finbutiker i Stockholm för att en dag kunna lägga vantarna på en ost som är så rinnig att den fan i helvete påminner om filmjölk!

Idag kom jag närmare än någonsin tidigare. På Sabis i Fältöversten hittade jag en opastöriserad gårdstallegio. Jag såg redan i affären hur den dallrade där den låg.

”Är den rinnig?”, frågade jag med darrande röst.
”Om jag skär i den flyter den ut över hela disken”, svarade biträdet.

Titta på den lilla jävulen. Den där osten äter man inte med kniv, den äter man med sked.

En ljuvlig liten sak. Det var en opastöriserad gårdstallegio som gjorde min kväll, Tack, lilla opastöriserade gårdstallegio.