Läser om vad som händer i Japan och har så svårt att ta in vidden av det hela. Det blir enklare när man läser om enskilda fall. Jag läser om en 70-årig kvinna som idag hittades vid liv inne i en rasad konstruktion.

Jag läser också att det ingenstans i Japan förekommer plundring av övergivna hem eller affärer. Det beror tydligen på att det i Japan anses vara extremt skamfyllt att stjäla från någon som är i nöd.

– Det finns i vårt samuraj-DNA, berättar en kvinna för Aftonbladet.

Jag blir rörd av det där. Fina människor, japanerna. Det är enkelt att hjälpa de katastrofdrabbade med lite pengar. Klicka HÄR och ge en hundring eller några genom Röda Korset.

Jag var med i Filip&Fredriks nya program Nittileaks igår. De gjorde bland annat ett intervjuformat som heter ”Tätt intill”, som är inspirerat av det som Gry Forssell och Ulrika, vad hette hon, Nilsson, gjorde i programmet Silikon på 90-talet. Den första frågan som de ställde var: ”Tror du att du kommer att gå med i Livets ord?”

De trodde nämligen det. De utvecklade och sa att de såg mig som en förvirrad sökare, en ensam, grubblande människa som bara söker efter ett sammanhang, en familj att känna sig hemma tillsammans med, och att det därför var stor risk att jag skulle gå med i Livets ord eller något annat sektliknande.

Jag funderade på det där i taxin hem sen. Är jag den typen av människa? Skulle jag kunna gå med i Livets Ord? Jag var tvungen att väcka Amanda, det var sent, hon sov. Jag satt på sängkanten, viskade vad Filip och fredrik hade sagt. Hon sa att Filip och Fredrik har fel. ”Du har alldeles för stort kontrollbehov för att göra något sådant.” Sen vände hon sig i sängen och somnade om.

Och det hon sa var ju ingen tröst, men ändå trösterikt, om ni förstår.

Jag har en hemmaförmiddag med Charlie. Ska dra mig in mot stan efer lunch, men just nu sitter jag här och kollar klipp på datorn med Charlie. Hon har lärt sig att säga Youtube, men det låter som att hon säger ”too”. Det finns ett klipp som hon är särskilt besatt i och det är introt till mupparna. Detta klipp har vi hittills idag sett på 40 eller 50 gånger. Jag tänkte att ni kanske ville se det också, så känns det som om vi gör nåt tillsammans.

Jag åt lunch på Riche igår med hela min familj och min bror Calle och hans fru Anitha. Amanda hade en ny klänning på sig, som vi alla tyckte var väldigt fin. Men vid bordet intill satt Ansers Timell. Han tyckte att klänningen påminde om det Thai Airs flygvärdinnor har på sig. Han satt där och ropade: ”Var har du nödutgångarna, då? Och så pekade han symmetriskt med båda armarna sådär som flygvärdinnor gör när de ska ange utgångarna.

Anders Timell satt och skrattade och pekade och fortsatte. Han svävade runt vårt bord och ropade: ”Coffee? Tea?” Och han sa ”sawadee kapp” och sånt.

Calle, som är en medlöpare, hakade på. Pekade och skrattade åt klänningen. Nu säger Amanda att hon aldrig mer kommer att ha på sig klänningen.

21.54
NI SOM RÖSTADE PÅ ERIC SAADE! NI KAN ALLA DRA ÅT HELVETE!

21.08
Vinnaren av den här tävlingen kommer antingen att vara Sara Varga eller Playtones. Åtminstone hos svenska folket. Utmanare är The Moniker. Resten är, mer eller mindre, skräp. Jag hoppas verkligen på Playtones.

21.07
Erik Saade, Popular: :++:
Så ofattbar dum låt. Så obeskrivligt korkad text. Om den här låten över huvud taget bärs, som bärs den av Erik Saade, som redan utan att öppna munnen är älskad av landets fjortonåringar. Men låten i sig, den är rent provocerande dålig. Den ska ha ett plus, men får ytterligare ett därför att Erik Saade gör det hela med sådan energi.

21.02
Playtones, The King :++++:
Det finns något ABSOLUT och OMEDELBART över den här låten som jag är mycket förtjust i. Versen pulserar den fram ivrigt och vackert, som om den själv bara VILL fram till refrängen – och refrängen är ljuvlig. Detta är den bästa låten i hela Melodifestivalen. Det enda som talar mot Playtones i den här tävlingen är att juryn knappast vill skicka människor med det där ”alternativa” utseendet till Eurovision. Men vilken fullkomligt ÖVERLÄGSEN låt.

20.56
Sanna Nielsen, I’m in love: :+:
Så intetsägande att jag bara vill resa mig ur min soffa, famla runt i lägenheten på jakt efter ett trubbigt tillhygge så att jag kan drämma mig så hårt över pannan att jag tuppar av. Detta är varken ballad eller schlager, det är 100% ingenting alls.

20.50
Swingfly. Me and my drum: :++:
Jag fattar idén, jag fattar grejen. Jag fattar varför kreddmänniskor av typen Markus Larsson tycker att detta är bra. Men sanningen är att det är lite ”roliga timmen” över både låt och framträdande. Det finns något exceptionellt i grunden här, men det finns så mycket trassel med utförandet och finishen som gör att det faktiskt känns lite generande att titta på.

20.45
Nicke Borg – Leaving home: :++:
Jag tycker att den här typen av låt behövs i festivalen, men mest för att man alltid behöver en paus för att gå och hämta en kopp kaffe till eller ta en till whiskypinne. Det är en rockballad, eller vad ska man säga, men som sådan är den otroligt svag. Jag har hört den ett tiotal gånger under veckan, men den vägrar fästa sig vid mig. Den är inte alls otrevlig, men den ska inte ha något med vinnarstrid att göra.

20.40
Min fru Amanda tycker att Sara Varga är ful. Hon har för mycket puder. Ni kan läsa hennes recension av alla kläder i festivalen HÄR.

20.39
Linda Bengtzing, E det fel på mig: :++:
Jag älskar sekvensen när hon sjunger ”kapitulerar jaaaag”, för just där och då befinner vi oss i en stor schlager, kanske en av de största, men versen är svagare och räddas möjligen bara av att Linda Bengtzing är ett sådant erfaret proffs. Det känns som att bli slungad tillbaka till 1984 – och jag tycker det är helt okej. Men vi ska inte skicka den här låten, det förstår ni, va?

20.33
Brolle, Seven days and seven nights: :+++:
Jag finner låten rent ut sagt gedigen. Den äger ett ”drag”, den gör mig rätt glad, och Brolle är ju ett proffs på scen. Den saknar The Monikers unicitet, den saknar Vargas innerlighet, men det är den låt i Melodifestivalen hittills som gör att man vill ställa sig upp och dansa lite. Observera att detta kan vara vinet som talar just nu.

20.29
The Moniker – Oh, my God: :+++:
Om Tomas di Leva och John Lennon skulle få barn skulle det bli en liten Moniker. Jag råkar tycka mycket om den här låten, därför den utstrålar positivism och någon typ av galenskap som jag gärna skulle vilja identifiera mig med. Tyvärr skulle låten behöva ytterligare en ”skjuts” efter en minut eller så, men den bara fortsätter med ”oh my God, oh my God” och det gör att den inte är exceptionell. Men i jämförelse med mycket annat i den här finalen så är den originell och unik. Bra, The Moniker!

20.22
Sara Varga – spring för livet: :++++:
Det är klart att det är lite ”krävande” med en kvinna som över huvud taget inte rör på sig på scen, som inte ens grimaserar lite lätt, men det finns något så outsägligt skönt och vackert över den här låten. Den har en oerhört stark melodi, och framför allt: I en melodifestival där Danny Saucedo skriker att han är ”in the club” ett femtiotal gånger och Erik Saade skriker att han vill bli ”popular” 30 gånger, så är det rätt befriande med en låt som faktiskt betyder något. Jag gillar Sara Varga mycket.

20.16
Danny Saucedo – In the club: :+:
Det går inte att komma ifrån – detta är en platt låt. Tre minuters trummor och sedan en kille med högt hår som skriker IN THE CLUB. Det imponerar inte. Det imponerar inte det allra minsta. Sen tycker jag ju att Danny är en söting och han menar ju inte illa, men om den här låten vinner lovar jag att omsorgsfullt ta livet av mig.

20.15
This just in! Min fru Amanda betygsätter ALLA kläder i Melodifestivalen. Det får :++++: . Läs hennes OSANDE recensioner, nu om fulingen Danny, HÄR.

20.10
Carl Bildt, det faktum att han väljer att medverka i en sketch i Melodifestivalen: :++++:

Min brorsa har en blogg där alla pengar går till vägörenhet. Där lägger han ofta upp filmer av den här typen.

Läs hans blogg HÄR

Jag har inte så stora krav på saker och ting. Jag köper inga dyra kläder, lägger inga stora pengar på tv-appareter eller elektronik eller så. Men när det gäller ostar är jag beredd att gå långt. Jag befinner mig i en ständig jakt på den rinnigaste kittosten på planeten. Jag vandrar mellan saluhallar och finbutiker i Stockholm för att en dag kunna lägga vantarna på en ost som är så rinnig att den fan i helvete påminner om filmjölk!

Idag kom jag närmare än någonsin tidigare. På Sabis i Fältöversten hittade jag en opastöriserad gårdstallegio. Jag såg redan i affären hur den dallrade där den låg.

”Är den rinnig?”, frågade jag med darrande röst.
”Om jag skär i den flyter den ut över hela disken”, svarade biträdet.

Titta på den lilla jävulen. Den där osten äter man inte med kniv, den äter man med sked.

En ljuvlig liten sak. Det var en opastöriserad gårdstallegio som gjorde min kväll, Tack, lilla opastöriserade gårdstallegio.

Peter Apelgren :+++:
Jag skulle vilja påstå att han är Sveriges i särklass roligaste människa. Jag tror att det beror på att han inte gör sig till när han skapar sin humor, han bara öppnar munnen. I en värld där Stockholms-komiker av typen Henrik Schyffert hela tiden ska vara så ”strategiska” i sin humor så är det underbart att ta del av en person som bara öppnar en kran. Dessutom var den fanimig gastkramande när han drog på tian och svarade London. Jag skrek högt här i tv-soffan.

Helne Benno :++++:
Vilken imponerande kunskapsbank hon besitter ändå. Peter Apelgren är djupt allmänbildad, men fick ändå spela andrafiol vid sidan av Helene. Dessutom framstår hon som en varm själv, omfamnande till sin person och ljuvlig i största allmänhet.

Erik Haag :++++:
Han briljerar med sin spetskunskap i de allra mest aparta områden. Mycket imponerande i sin kunskap. Dessutom har han varit genomsympatisk genom hela programserien, har kunnat ge sina motståndare beröm när han själv blivit slagen på fingrarna. I dagens final var det ensam han som gav Benno/Apelgren en match in i det sista.

Martina Haag :+:
Det är så klart lätt att irritera sig på en person som gör allt som står i sin makt att låta som ett barn. Jag antar att hon tror att det ger en ”gullifierande” effekt, men hon har fel. Den enda effekten blir att man sitter i soffan och undrar: Varför pratar hon som en bebis? Men om man ska resa sig över detta så kan man konstatera att hon är den allra minst begåvade finalisten i ”På Spårets” historia. Dummare än Birro. Ledtråden på London, att där kan man handla om man ”har råd” (vilket skulle få oss att tänka på Harrod’s), gjorde Martina övertygad om att resmålet var Rhodos. Vilket spån.

Kristian Luuk :++++:
Har varit fantastisk genom hela programserien. Treviig och rak och skärpt. Nästan ingenting av den där konstiga internironin som han höll på med så mycket förr om åren finns kvar. Det enda som jag störde mig på en liten smula var att han på riktigt tyckte att ledtrådarna var ”fiffiga”. Han sa det inte på skämt, han var på riktigt stolt. Så intelligenta var de ju inte riktigt. Det är ju bara ord och vara vind.

Fredrik LIndström :+++:
Väldigt rolig som expertdomare, men har ni märkt hur han liksom tagit lite mer plats för varje program som gått, hur han nu mot slutet har valt att orera fem eller sex sekunder för länge per oreringstillfälle. Det blir kanske lite för mycket av det goda. Men han är ju rolig, farbrorn.

Kvällens gäst är Lennart Ekdal. Säg gärna vad ni tycker är bra  och vad vi kan göra bättre.