Sitter i butiken och förbereder lite inför talkshowen på radio1, som ni kan ta del av på frekvensen 101.9 om ni bor i Stockholm eller via radio1.se om ni är utanför Stockholm.

Funderar på de svenska människor som är fanatiska supportrar av fotbollsklubbar i andra länder. Svenska män som ÄLSKAR typ Manchester United. Svenska grabbar som köper medlemskort i FC Barcelona och placerar väl synligt i plånboken.

Det är så fjantigt. Man ser dem ibland i barerna. Det är match mellan typ Arsenal och Chelsea. Där sitter de, svenskarna, och biter på naglarna och skriker och gestikulerar och lever rövare. De blir VANSINNIGA när domaren inte blåser straff. De känner otrolig eufori när de gör mål.

Det finns något tramsigt här, så är det absolut. Det är klart att det är härligt att titta på internationell fotboll, den är ju så mycket bättre än svensk. Men det här med att förvandla sig själv till galen supporter till utländsk klubb – det går inte ihop. Man kan bara ÄLSKA en fotbollsklubb om man växt upp med den.

En Stockholmare kan dyrka AIK.
En göteborgare kan ÄLSKA IFK Göteborg.
Men en svensk man kan inte DYRKA FC Barcelona.

Det går inte.

Värst av allt. De fans som ÄLSKAR Manchester United så mycket att de också HATAR ärkerivalen Manchester City. Så fånigt – en svensk man som HATAR Manchester City.