Det blev så. Öijer och sängen. Bra bok, fina dikter. Men hans senaste samling finns inte med och jag vill mena att det inte bara är hans bästa diktsamling – det är hans överlägset bästa. Helst skulle man läsa Heidenstam. Ni som inte har annat för er – googla upp dikten ”Om tusen år” av Heidenstam. Den kan heta bara ”tusen år”. Den borde väl finnas nånstans på nätet. Läs den – precis så är min känslostämning. 

Amanda och Charlie har åkt hem. Jag är kvar några dagar för att skriva intensivt på boken. Men det är så ledsamt här när de inte är här. Jag sitter på uteplatsen. Försökte tända eldkorgen, men den var så fuktig att den slocknade efter en stund. Och jag struntade i det sen, varför ska jag sitta här och titta på eld? Jag kanske borde gå och lägga mig, läsa lite i den där Öijer-samlingen jag hittade i hyllan igår. Och sen somna. Det ska bli fint väder imorgon. Det var ju också fan. Enda dagen då man önskar den typen av varma
Sommarregn som ger en kreativitet så blir det sol. 

Jag och Charlie är på stenugnsbageriet. Vi har tagit in två juice, Charlie har lagt ifrån sig nappen och nu tittar vi ut över all vattenförödelse. Det måste ha regnat 100 mm igår. Gräsmattorna ligger spegelblanka här. 

Jag fick sovmorgon av Amanda, vaknade nu. Känner mig helt väck. Somnade 23 igår, vaknade nu – ni förstår! Vilken grej! Har inte vaknat klockan 11 på säkert tio år! Har jag fått borrelia? 

Kvällsbastu i min ensamhet. Av alla bastubad är nog detta det bästa. 

Pontus har min favoritbil. En SAAB 900. Han brukar ofta göra det där Hawaii-tecknet när man ser honom köra förbi i stan. Så också denna gång, när han lämnar Rute för Visby. 

Dags för Pontus att åka hem. Han bjuder farväl med den gest han alltid artikulerar när han lämnar ett sällskap eller ett sammanhang. 

Påminn mig om att jag måste berätta för er om Emma Anderssons krönika i senaste Chic. Glöm inte det! Påminn!!

Sara drar ett skämt och till och med Pontus, som annars är svårflirtad när det gäller lustigheter på middagar, skrattar till alldeles kort. Sen försjunker han åter in i sig själv, stirrar på fläck och vill just inte prata. Han är underlig på så sätt. Jag tror det finns mycket svärta i det där. 

kärleksparet Niklas och Nina är härliga. Ibland har de bara ögon för varandra och det är fint att se.