Jag och Amanda skolar in Charlie på förskolan. Idag skulle jag lämna henne för första gången. Personalen är ljuvlig och jag har stort förtroende för dem. De sa att det bästa vore ett kort avsked, ”hej då, nu går pappa en stund”, och sen skulle jag försvinna.

Jag gjorde så och hörde hur hon grät bakom mig.

Jag satte mig på en bänk och skakade en stund. Sen smög jag tillbaka, hukade mig bakom ett träd för att se vad som hände. Och där satt Charlie i famnen på en av förskolepedagogerna och såg ganska nöjd ut. Jag stod kvar länge och tittade.

Nu sitter jag stand by på hotel Park uppe på Karlavägen, om någort skulle hända är jag där på två minuter. Jag sitter vid telefonen, tittar på den.