Vi åt kräftor igår tillsammans med Aftonbladets motsvarighet VG igår. Vi tog in ett jättefat med kräftor. Det måste varit fem eller sex kilo. Och vi åt och åt. Till slut sinade fatet. Till slut fanns det bara en kräfta kvar. VG-mannen till höger sträckte ut handen för att ta den jäkeln, men jag hejdade honom. Tittade på kräftan, tittade kanske lite uppfostrande på VG-mannen. ”Vi låter honom löpa”, sa jag.

Så viftade jag till mig en servitör, bad honom bära ut fatet och precis innan fatet med den sista kräftan försvann böjde jag mig fram mot djuret och väste:

”We will let you go. So you can tell the story. Tell your friends what happened here tonight.”

Och så gjorde jag en gest och fatet försvann.