Nytt avsnitt av min podcast!
avFInns på Itubes om du klickar HÄR
Och den finns på RSS om du klickar HÄR.
Bloggen har haft semester, men nu är jag tillbaka. Med start från imorgon, då jag åker till Ukraina för attse Sverige förlora mot England.
FInns på Itubes om du klickar HÄR
Och den finns på RSS om du klickar HÄR.
Bloggen har haft semester, men nu är jag tillbaka. Med start från imorgon, då jag åker till Ukraina för attse Sverige förlora mot England.
Jag och min vän Sigge Eklund har just börjat göra en podcast tillsammans. Vi tycker att det är så OTROLIGT roligt. Skulle bli så glad om ni ville lyssna på den – och hör gärna av er och säg vad som är bra och dåligt!
Lyssna på den via Itunes genom att trycka HÄR.
Om ni inte inte har Itunes, kan ni lyssna genom att trycka HÄR.
Amanda är på möhippa och jag saknar min lilla älskling, men jag försöker göra det bästa av denna tomma kväll och då blir det först en lång bastu, där jag går ut och in och ut in ett extraordinärt antal gånger och häller vatten på stenarna och lyssnar på ett par nya podcaster och duschar länge och tittar upp i taket och blundar när jag duschar som i en film och dröjer sedan i vilstolen där inne efteråt, har ingen tid att passa, och sen tar jag fram två ostar, en columbier och en opastöriserad taleggio och ett par korvar som jag fattat tycke för, bland annat en iberico-chorizo som är så fet att den liksom FÖRSVINNER när jag för den mot gommen. Och jag dricker en öl och tar en liten whiskypinne och Sveriges genrep inför EM är på teven och trots att kommentatorn är infantil, nej värre än infantil – han är dum i huvudet – så njuter jag av spelet, framför allt av Zlatan, bara att se honom i Sverige-tröjan gör mig så lycklig, och jag äter och dricker och tittar och nu är natchen slut och jag bestämmer mig för att gå och lägga mig, hej med er, govänner.
Förr om åren, barn, konsumerades porr enbart genom att läsa porrtidningar. Man köpte aldrig några själv, porrtidningarna hittade man i skogen.
Det förblev oklart hur de hade hamnat där. Hade någon kastat dem där? Det var obegripligt för mig, jag förstod aldrig hur någon kunde välja att göra sig av med en så sällsam skatt.
Jag och en förtrogen vän gjorde regelbundna turer till den där skogsdungen. Och vi satt där, små pojkarna, hukande över tidningsbunten och bläddrade febrigt – minnet av gulnade, räfflade sidor i skogsfukt! En av tidningarna var gjord som en serietidning med pratbubblor och allt – fast med riktiga bilder. En kvinna låg i bara underkläder i sin säng. Det ringde på dörren, det var den manliga fönsterputsaren. Han började putsa fönstren i lägenheten, men avbröt sig tvärt och sa till kvinnan: ”Fönsterputs i all ära, men vad sägs om lite fittputs?”
Fittputs.
Jag glömmer aldrig det ordet.
Drömmen var att ta hem de här tidningarna, så att man i lugn och ro kunde nagelfara dem, men det vågade man ju inte, för tänk om mamma eller pappa skulle hitta dem.
Men jag blev modigare i de tidiga tonåren. Min storebrors kompis hade fått jobb som tidningsleverantör och han berättade om alla tidningar som kom i retur från butikerna. Han beskrev en återvinningscentral som ett sällsamt berg av returnerad pornografi. Jag tjatade på honom, sa att jag ville följa med till den här magiska platsen och en dag hände det. Att stå där i dessa drivor av porrtidningar var, jag vet inte, det var ett av min ungdoms absolut starkaste upplevelser. Jag var i porrhimlen. Jag raglade runt som en drucken, snavade bland travarna, fyllde upp en plastkasse så aggressivt att plasten skar mot fingrarna när jag sedan bar hem den. Jag gömde den sen omsorgsfullt i garderoben.
Jag levde drömmen. Min porrgömma blev omtalad i skolan, också de häftiga killarna började besöka mig.
Men så en dag var kassen försvunnen. Jag förstod att mamma hade hittat den och kastat den. Jag väntade på allvarliga samtal och bestraffningar. Men hon sa inte ett ord om saken. Och dagarna gick, och hon visste och jag visste, men ingen sa ett ord och det var fint på något sätt.
Jag har en dotter och min fru är gravid igen och i veckan fick vi veta att det är en flicka till och då kom jag att tänka på allt detta och konstaterade att det ändå är rätt skönt att slippa pojkar och deras jakt på porr.
Min fru Amanda är med i Schulman Show.
Och Arne Hegerfors är gäst.
Säg gärna vad ni tycker om programmet, så har vi något att utgå från till hösten. För det är nu klart att det blir en ny säsong av Schulman Show, både på Aftonbladet och Kanal 5! Kul!
Jag åkte tåg i helgen, var i Göteborg på ett litet jobb. Satt på tåget och hade inte så mycket att göra, kände den där tristessen ni vet, när man börjar trumma med fingrarna mot olika ytor och sånt. Kollade mejlen, kollade messen, spelade lite wordfeud, läste Kupé, trummade med fingrarna. Så skrev jag en tweet:
Sen tänkte jag inte mer på det. Efter en halvtimme kom det fram två konduktörer till min plats. De visade upp min tweet i en telefon de hade i handen, tittade på mig häpet och förgrymmat. ”Varför ljuger du?” frågade den ene. Jag blev lite perplex, det var ju inte fråga om en lögn. Det var ju fråga om ett skämt, en bisarr bild, en lustighet i det lilla som man läser och lämnar. Jag var osäker på om de var allvarliga, så jag ställde ett par kontrollfrågor och när det stod klart att de verkligen var upprörda sa jag att jag inte trodde att en enda av de som följer mig verkligen trodde att någon konduktör hade sagt detta. De var inte nöjda. De stod kvar och såg hotfulla ut. Sen gick de.
Overklig scen.